En utflykt med kajak, konst och camping

Söndagen den 24 juli hade jag vilat upp mig efter en resa till Gamleby  (där jag träffat min son Kim, hans bror, hans morbror, några till och fått se och höra om fantastiska idéer som jag får berätta om senare.) och var mogen för nästa lilla äventyr.

Körde iväg med campingpackning, kylväska och kajak på taket till min gamla BMW.

Startade vid halvåtta på kvällen vägen mot Skinnskatteberg, via GPS inställd på ”inga motorvägar”. GPS’en har några år på nacken och fixar inte nya delarna av E18. ”Gör en U-sväng” fick jag höra av den vänliga kvinnorösten i GPS’en, de gånger som vi inte var helt ute i naturen. Fast det gjorde inget, det var ju till naturen jag var på väg!  🙂

Väl framme började jag cirkla runt lite för att jämföra karta och terräng – detta gjorde jag efter vad jag memorerat av kartor på nätet. Jag hittade strax Uttersberg, ett av mina mål, och även Lien där det finns en camping. Campingplats stod dock inte på dagordningen, däremot gärna slå upp mitt tält mitt ute i det vilda, gärna i ett naturreservat.

När jag kört runt och njutit av sceneriet och friden ett tag – och kört mig vilse – började det regna som inihelvete. Det brukar ju göra det när jag ska slå upp tältet, som ni vet.

Och i detta ögonblick så försvinner strömmen i cigguttaget också! Det är där jag laddar GPS’en samt kylväskan och mobiltelefonen. En närmare undersökning visar att en säkring har gått. Det var nog lite mkt kräm jag krävde. Och ingen 30 Ampsäkring hittade jag i mörkret heller… (på morgonen hittade jag i trunken)

Så utan gps’en, som nästan genast dör utan laddning då batteriet är kass, och utan karta (ja, vaddå då?) hade jag inte mkt koll på läget, särskilt inte när mörkret brutit in och regnet forsade ner. Slog upp tältet vid första bästa grusiga avtagsväg, nära den lilla sjön Dramboln såg jag senare.
Blöt? Tja, lite grand. Inte alls så mycket som man skulle kunnat tro. Bil ger ett betydligt bättre regnskydd än mc.

Morgonen infann sig, utan regn. Skönt var det. Lagade lite soppa på mitt Trangiakök! Och kaffe! Jag älskar mitt trangiakök.
Stack sedan till Uttersberg där Galleriet Astley finns. Jag var där redan kl 8 och de öppnar först 10 så jag kollade först in deras skulpturpark.

Här är några foton av Skulpturparken i Uttersberg. (missade massor av fototillfällen då batteriet i mobilen dog.) ”Försök att placera ett äpple på ett bord”, var en klurig tingest.

En av mina favoriter är ”Profeten” (ovan) av Ernst Neizvestny

Därefter promenerade jag en mil eller en och en halv. Pratade med hästar. De var ointresserade av konversation. Och jag hade ingen lust att sjunga för korna.

Gick tillbaka till galleriet. Blev där insläppt av en trevlig gentleman i min egen ålder. Mycket artig och belevad var han. Anders Nyberg, galleristen. En tänkande man.

Se det framför dig… Där kommer jag traskande i sandaler, shorts, rufsigt hår, skägg och svart T-shirt med ett färgtryck av en vrålande tiger och jag tas verkligen väl emot. Vilket gästvänligt ställe! Kaffe blir det. Han bjuder på en smörgås. Vi pratar konst. Han har oerhörda kunskaper och jag hänger knappt med men jag är glad ändå!

Just nu har galleriet en utställning av den världsberömde konstnären Jatin Das. Jag gillar verkligen hans konst. Den är själfull. Mycket emotionell. Mycket passion. Ytor med färg som väcker känslor och med små kalligrafiska mönster tecknar han starka bilder av människor och relationer.

Jatin Das är där och arbetar, som vanligt. Vi fikar tillsammans och pratar. Delger honom mina intryck. Är lyrisk, nämner Matisse. Han berättar om sin konst, varifrån han får inspiration och uppslag – kort sagt: naturen. Förebilderna är inte de som man vanligtvis pratar om i västerländsk konsthistoria – Picasso, Matisse, etc – Jatin Das menar att det är en begränsad syn på konsten då hela världens olika kulturer genom många årtusenden har bidragit till konsten och dess rika utveckling.

Vi pratar om affischen som är gjord för utställningen. Originalet är här också. Fantastisk! Vi diskuterar den. Det han menar är en gudom, som en manifestation av en kraft likt i hinduiskt tänkande, ser jag som en relation – en relation mellan den man och den kvinna som står till höger och vänster. Vi är ense om mycket. Jag gillar verkligen mr. Das och hans konst.

Överst i en av byggnaderna har galleri Astley ett museum, ”Tree of Life”, med kärnan av den konst som Ernst Neizvestny har producerat. Ganska enormt faktiskt. En av giganterna inom konst (och politisk konst) har sitt livscentra i Uttersberg!

Massor med rika upplevelser på detta galleri, från tår till huvudspjäll. jag köper några vackra saker, tycker det vore skoj att vara en rik man och lovar mig själv att återvända för fler upplevelser.

Sedan gör jag i ordning kajaken och paddlar till Skinnskatteberg och tillbaka, cirka 2 mil. Motvind på vägen hem. Känns mycket bra på alla sätt. Får lite blåsor i händerna och svettas skönt. Tar därefter ett dopp i sjön och simmar en stund. Ligger på rygg i vattnet och tittar upp på molnen som tecknar figurer mot den blå himlen. Himmelriket.

Kommer tillbaka till galleriet. Jatin Das är imponerad av mitt naturintresse och paddling. Jag samtalar lite mera med ägaren och fler konstnärer innan jag beger mig vidare mot Ängelsberg skulpturpark. Vackert, inspirerande och framförallt roligt – mycket humor där! Mina bilder därifrån.

Provianterar i Skinnskatteberg. En man på Sportia kallar mig ”En riktig skogsmulle” och vi har ett trevligt samtal om Malmö och paddelklubben där. Han är grymt impad av min kajak.

Nu var tanken att jag skulle övernatta i närheten, men med tanke på att det bara är 1,5 timmes körväg hem – så kör jag hemåt! Är så skönt glad och nöjd!

Tyvärr har jag missat många fototillfällen. Hade bara mobilkameran och den dog när cigguttaget i bilen dog. Men jag är väldigt lycklig när jag kör vägen hem till Enköping.

Det här inlägget postades i kajak, Konst, Natur, resa, Utflykt och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på En utflykt med kajak, konst och camping

  1. thebe skriver:

    Ängelsberg ja … var där i våras, dagen innan de avtäckte en del av skulputerna. Men i Lars Vilks kunde man klättra. 🙂

    • Henrik skriver:

      Jag har gazzat förbi där åtskilliga gånger med mina mc-vänner men det har aldrig blivit att vi stannat till. Tror t o m du och jag körde förbi vid något tillfälle.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.