Jag tycker det är lite magstarkt av Arla att så utan reservationer likställa dinosaurier och dörrvakter, som man gör på mjölkpaketet här nedan.

Arlas dörrvakt
”Många tror att dinosaurierna var korkade och primitiva djur med liten hjärna och stor kropp. Oftast stämmer detta, bland annat så levde de i 170 miljoner år medan människorna bara funnits i ungefär 2 miljoner år. Men just Stegosaurus var ingen Einstein direkt. Den vägde två ton, men hade en lika liten hjärna som en katt. …”
Åtminstone föreställer jag mig att det hade hörts en del högljudda protester om andra yrkesgrupper i samhället hade beskrivits på liknande sätt.
Etiketter: Arla, dinosaurier, dörrvakt, protester, yrke
The President Gets Laughs at the White House Correspondents’ Dinner from White House on Vimeo.
Ganska annorlunda mot när George Bush blev grillad av Stephen Colbert för tre år sedan: Colbert vs Bush
Generallöjtnant Sverker Göransson blir ny överbefälhavare. Att försvarsminister Sten Tolgfors väljer att berätta om detta i sin blogg är roligt och överraskande. Undrar om hans val beror av den hårda kritik han fått utstå från gammelmedia för sin iver att förnya militären? Tidvis har det varit rena kanonader som avfyrats, där höga militärer och anonyma uppgiftslämnare levererat sprängstoff, och med fingrarna på avtryckarna (eller på tangentborden) har vi inte sällan funnit sådana vanligtvis trogna moderatpåhejare som Svenska Dagbladet et consorties. Hämnas Tolgfors genom att förneka gammelmedia detta avslöjande? Bra gjort, hursomhelst.
Personligen hoppas jag att Sverker Göransson en gång för alla drar av sig uniformen och slutar upp med sitt brutala språkbruk och börjar uppträda lite mer moget. Brist på mognad och dålig kommunikationsförmåga ser vi ju hos alla i uniform och därför hoppas jag att föredettingmilitären Jan Björklund kan få av sig politikeruniformen och därmed möjligen bete sig mindre ”ludermässigt”.
Igår chattade demokratiminister Nyamko Sabuni med tidningen Sydsvenskans läsare. Ett bra initiativ, tycker jag. Tyvärr avbröts chatten redan efter en halvtimme, utan förklaring. Halva den utlovade chatten bara försvann…
Tyvärr fick jag då inte något svar på den fråga jag ställde:
”Vad gäller ”Radikaliseringsrapporten” från FHS har du antytt att du fäster större vikt vid anonyma uppgiftslämnare än de som framträder offentligt med namn. Hur tänker du då?”
Det är verkligen olyckligt, tycker jag, att ministrar i den svenska regeringen hyser sådan liten tilltro till den naturvetenskapliga verklighetsbeskrivningen. Minister Sabuni verkar fast besluten att driva sitt politiska projekt, även om det går stick i stäv med vetenskapliga rön, och menar på fullt allvar att det är dumt om vetenskapen överskuggar hennes budskap.
Jag vill minnas att en undersökning för några år sedan visade att sju av tio svenska medborgare anser att mörkhyade personer från den Afrikanska kontinenten är mindre intelligenta än mer vithyade personer från andra delar av världen. Egentligen vill jag inte alls minnas sådana dystra data eftersom det får mig att förtvivla över mänskligheten, men om undersökningens resultat stämmer med verkligheten så är min slutsats att sju av tio svenskar är puckon av värsta sort. Jag blir nästan mörkrädd när jag tänker på att jag går runt på samma gator som denna typ av drägg.
Ja, visst är den svenska rasistpöbeln en skamfläck, men det är ett också ett jäkla tjat om raser och rasism i svenska medier! De flesta av medias iscensatta debatter bara förstärker en polarisering mellan ”vi och dom”, de underblåser motsättningar mellan ”svenskar” och ”invandrare”. Ju mer man kategoriserar människor i rasgrupper, desto mindre ser man människorna som individer: det är rasistiskt att älta att det finns raser! Det handlar, som Behrang Miri påpekar i SvT’s Debatt, om att man pekar ut folk och generaliserar problematiken på felaktiga utgångspunkter.
Den svenska polisen uppvisar gissningsvis en större andel rasister än befolkningen i gemen, bland annat för att deras utbildningsnivå i genomsnitt inte överstiger den genomsnittlige svenskens (bara två års utbildning och enbart ”högskolemässig” sådan), samt också genom att polisorganisationen sedan antiken är avläggare till fascistiska organisationer, där rasistiska åsikter är legio. Aftonbladet redovisar siffror som visar att majoriteten av dess läsare drar slutsatsen att rasismen är starkare inom polisen och bara 6 % av läsarna tror att polisen har förmåga att rensa bort denna sorts rasistiska åsikter.
Genom den senaste tidens avslöjanden blottställs nu polisens oförmåga att leva upp till sin ivrigt marknadsförda värdegrund, vilken enligt bland andra Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm, innefattar ”alla människors lika värde”.
”Det är ju i fikarummet som organisationens sanna värderingar kommer fram.”
- Svenska Narkotikapolisföreningen.
Är det någon som minns de famösa ”Blattemejlen” våren 2005? Ett polisbefäl i Malmö mejlade kommunalrådet Ilmar Reepalu med flera där polisen ondgjorde sig över de demokratiskt valda politikernas agerande i frågor kring vad skattebetalarnas pengar används till. I mejlen förekom formuleringar som ”kriminelle Mohammed i Rosengård” och ”alla jävla blattar”. En försvårande omständighet i mina ögon var att polisen var i ledande position och tjänstgjorde i bland annat Rosengård.
Polisen åtalades för hets mot folkgrupp. Mannens försvarare åberopade bland annat okunskap om Offentlighetsprincipen och själv förklarade han i rätten att:
”Jag blev så jävla förbannad på ren svenska”
medans Reepalu utan tvekan hävdade att mejlet var ”rasistiskt”.
Polisen frikändes från åtalet. Tingsrätten konstaterade visserligen att innehållet i brevet var kränkande, men att polisen inte hade för avsikt att sprida det – trots att det alltså skickades till såväl kommunala tjänstemän och politiker i hög position och därmed alltså blev diarieförda. Överåklagare Sven-Erik Alhem överklagade inte, kanske av den anledningen att mannen blev uppsagd från sin tjänst.
MEN I MOTSATS TILL vad som nu hävdas i bland annat Sydsvenskan och i SvT Debatt, så fick mannen efter en dom i Arbetsdomstolen tillbaka sin tjänst och dessutom ett skadestånd från sin arbetsgivare på 80.000 kronor. Mannen gick tillbaka till sitt jobb hos polisen den 16 april samma år, dvs 2007.
Därför låter det extremt ihåligt och innehållslöst när högste polischefen i Malmö, Ulf Sempert, enligt SvT säger:
”Vi har jobbat jättemycket med att skapa förtroende för ungdomarna, framför allt i Rosengård.”
Den frikände rasistmejl-polisen säger efter domen att ”Det känns oerhört skönt”, men hur ska allmänheten tolka domslutet? Polisen förmår inte hålla rent i den egna kåren. Med fakta på bordet är det sorgligt att konstatera att poliser med så dåligt omdöme och odemokratisk grundsyn som blattemejlförfattaren får arbeta kvar och att benämningar som ”Neger Niggersson” och ”Oskar Neger” används i polisens internutbildning utan att någon av de närvarande protesterar.

Polisen har problem med attityder
PS (Parentetiskt kan jag tillägga att, om någon, mellan skål och vägg, skulle efterfråga min åsikt så anser jag att det på ett andligt plan inte finns något ”vi och dom”; enligt mig existerar ingen konflikt i grunden, utan den är skapad av oupplysta människors egna tillkortakommanden och deras oförmåga att förstå och hantera en för dom svårgripbar omvärld och sina egna obearbetade barndomstrauman. Det är min åsikt, men nu är det dock inte för att basunera ut min egen åsikt som jag skriver detta blogginlägg, utan enbart för att återigen upplysa om att Blattemejlens författare är i tjänst inom polisen, nu med 80.000 spänn extra på fickan.)
Etiketter: debatt, lagar, polis, rasism, rättegång, Rosengård
Vi vet nu att ”Gömda”-böckerna av Liza Marklund var ett politiskt projekt och inte en sann, journalistisk faktabok, vilket Marklund länge och envist hävdat. Det är riktigt illa när lögner och osanningar används i syfte att genomdriva politiska förändringar eller att påverka den allmänna opinionen.
Nu verkar det tyvärr som att alliansregeringen använder liknande metoder, vilket visades häromveckan när den folkpartistiska demokratiministern Nyamko Sabuni presenterade rapporten ”Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö” tillsammans med rapportförfattaren Magnus Ranstorp.
Ett flertal andra forskare förklarade genast att rapporten var undermålig, bl a att den inte ens skulle godkänts som B-uppsats och att ”ingen seriös forskare skulle bygga en rapport på andrahandskällor”. Forskaren Aje Carlbomm som deltagit i flera forskningsprojekt i Rosengård, säger enligt Sydsvenskan att:
”Rapporten bygger mestadels på anekdoter och hörsägen och det går inte att dra några slutsatser av den om huruvida radikaliseringen ökar eller ej”
Som om inte detta vore nog har nu källmaterialet förstörts så att ingen kan kontrollera om undersökningen utförts på ett korrekt vis. Som skäl anges att man velat skydda anonymiteten hos uppgiftslämnarna, men enligt den metod man säger sig ha använt, så ska uppgifterna redan vara anonymiserade och av den anledningen skulle materialet lätt ha kunnat granskats av utomstående bedömare utan att anonymiteten hotats. Detta stärker såklart misstankarna om att rapportens slutsatser saknar grund och att dess resultat är ogiltiga samt att destruerandet har haft ett annat syfte än det man låter påskina. Hela rapporten borde därför destrueras och Magnus Ranstorp och hans medförfattare borde åläggas att betala tillbaka skattepengarna till beställarna, regeringen, med Nyamko Sabuni i spetsen.
Sydsvenskan har ett flertal artiklar om rapporten, nu senast om att ”Forskarvärlden rasar mot söndertuggade källor”.
Skandalen sammanfattas utmärkt i artikeln ”Hyscha inte” av en bloggare som kallar sig ”Bulten i Bo”.
Uppdatering: Bengt Gustafsson, professor i astrofysik, skriver att rapportens sanningshalt knappas kan bestyrkas och att relevansen är svår att bedöma:
”Rapporten kan knappast betecknas som god vetenskap. Därmed riskerar den att ställa till mer skada än nytta.”
Hela Gustafssons artikel läser du på Newsmill: ”Rosengårdsrapporten borde inte ha fått status som forskning”.
Ja, som rubriken säger: jag har alltid haft rätt.
I alla fall har jag alltid haft rätt i förhållande till de rådande premisserna, jag har alltid gjort rätt val i relation till kända fakta, jag har alltid agerat korrekt i enlighet med mina referensramar.
När jag blir varse något nytt, när jag märker hur omständigheterna förändras, när nya fakta kommer i dagen, då kan jag acceptera att jag bör förändra mig och i enlighet därmed ändra min ståndpunkt och byta förhållningssätt. Självklart, tycker jag, bör jag agera i enlighet med vad jag tycker är det bästa valet.
Det enda som är konstant är förändringen. Tiderna förändras och vi med dom. The Times they are a-changing. O tempes tempora o mores. Etc.
Det talas i dessa dagar mycket om det politiska projekt som Liza Marklund igångsatte för 14 år sedan och vad detta projekt förde med sig för konsekvenser. Nu berättas det nämligen nya historier, som påstås vara ännu mer sanna, och det är många som känner att grundvalarna för deras tillvaro (eller åtminstone delar av den) vacklar och gungar under dom. Grundvalarna är väldigt olika för olika personer; några som jag sett skaka är journalister, författare, läsare, politiker och de har alla sina egna olika orsaker att bäva.
Det verkar gå bra för dom som kan förändra sig, men illa för de som envist håller kvar vid det gamla. Vi behöver alla förnyelse gång efter annan och livet söker sig alltid nya vägar – endast döden är evig.

(s)Källskyddad pudel
Politiker har ofta ganska svårt att ändra sina ståndpunkter och erkänna att det de tidigare stått för inte längre är försvarbart. Det kallas ofta ”att göra en pudel” när de väl gör det. Oavsett vad man tycker om pudlar så anser de flesta hundkännare att pudlar är några av de klyftigaste jyckarna. Att likt en bulldog bita sig fast vid något är väl ganska korkat, eller? Att likt en kamphund bara känna våldets logik och tyranni är ociviliserat.
Jag vill i all ödmjukhet påpeka att jag inte gör någon pudel – jag har alltid rätt, även när det i efterhand visar sig att jag haft ”fel”!
Kära läsare, jag rekommenderar en läsning av Richard Dawkins ”What have you changed your mind about”.
I år är det, som bekant, astronomiår och jag noterar att Pluto nu sedan en tid befinner sig nära den plats på zodiaken där solen befinner sig vid vintersolståndet.
Släpp nedladdningen fri! det förespråkar ekonomiprofessorerna Per Krusell och John Hassler som gästskriver i bloggen Ekonomistas. Med de framförda argumenten motsäger de debattörerna som i DN hävdar att ”Politikerna måste våga stå upp mot piraterna”.
PS. Fotot ovan är upphovsrättsskyddat genom Creative Commons Erkännande 2.0 Generisk som ger mig licens att att kopiera, distribuera och sända verket och att skapa bearbetningar. Du kan leta efter verk som är licensierade enligt Creative Commons här.
Etiketter: Creative Commons, Fildelning
De reaktioner jag mött på valet av Barack Hussein Obama II till USA’s blivande president åskådliggörs hyfsat bra av denna teckning från Joy of Tech.
Försiktigt optimistisk tänker jag att det är dags att gå från ord till handling.