{"id":218,"date":"2005-06-12T09:55:32","date_gmt":"2005-06-12T07:55:32","guid":{"rendered":"http:\/\/henriksundstrom.se\/blog\/?p=3061"},"modified":"2005-06-12T09:55:32","modified_gmt":"2005-06-12T07:55:32","slug":"yttre-och-inre","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/henriksundstrom.se\/blog\/2005\/06\/12\/yttre-och-inre\/","title":{"rendered":"Yttre och inre"},"content":{"rendered":"

Doktor Glas skriver den 12:e juni, p\u00e5 f\u00f6rsta sidan i sin dagbok:<\/i><\/p>\n

Georg Rydeberg som dr Glas”Men varf\u00f6r skall jag j\u00e4mt m\u00f6ta pastor Gregorius? Jag kan inte se den mannen utan att jag kommer att t\u00e4nka p\u00e5 en anekdot jag en g\u00e5ng i v\u00e4rlden h\u00f6rde om Schopenhauer. Den bistre filosofen satt en kv\u00e4ll i ett h\u00f6rn i sitt kaf\u00e9, ensam som vanligt; d\u00f6rren \u00f6ppnas och en person med ett osympatiskt utseende stiger in. Schopenhauer betraktar honom med ett ansikte, f\u00f6rvridet av v\u00e4mjelse och fasa, rusar upp och b\u00f6rjar dunka mannen i huvudet med sin k\u00e4pp. Det var bara med anledning av hans utseende.”
\n— ur ”Doktor Glas” av Hjalmar S\u00f6derberg<\/i><\/p>\n

Vi reagerar oftast inte lika v\u00e4ldigt v\u00e5ldsamt som ”Schopenhauer” g\u00f6r i S\u00f6derbergs roman, men visst p\u00e5verkas vi av en persons uppenbarelse och yttre.<\/p>\n

F\u00f6rsta intrycket \u00e4r viktigt s\u00e4gs det. Utseendet p\u00e5verkar mycket och det du presenterar f\u00f6r omv\u00e4rlden ger \u00e5terkoppling f\u00f6r hur den reagerar p\u00e5 dig – vilket i sin tur p\u00e5verkar dig.<\/p>\n

Det blir en \u00f6msesidig p\u00e5verkan n\u00e4r vi i st\u00f6rre eller mindre utstr\u00e4ckning speglar oss i varandra. Vanligen f\u00f6rs\u00f6ker vi alla i n\u00e5gon m\u00e5n skapa f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r positiv feedback.<\/p>\n

En del blir fixerade vid sina utseenden – som verkar vara fallet med den 17-\u00e5riga arvtagerskan och hennes 18-\u00e5rige pojkv\u00e4n<\/a> som skulle m\u00f6rda hennes sl\u00e4ktingar f\u00f6r att f\u00e5 pengar att sk\u00f6nhetsoperera <\/b>sig. <\/p>\n

\u00d6verdrifterna inneb\u00e4r ofta att vi i v\u00e5r str\u00e4van att p\u00e5verka v\u00e5rt yttre f\u00f6rlorar v\u00e5r integritet och individualitet samt \u00f6verskrider gr\u00e4nserna f\u00f6r samh\u00e4llets normer eller lagar.<\/p>\n


\nVad g\u00f6r man \u00e5t sitt givna grundutseende? Och varf\u00f6r? S\u00e5 som man naturligt ser ut, av f\u00f6dsel och s\u00e5 som livet format en, \u00e4r v\u00e4l det mest normala och ”\u00e4rliga”? <\/p>\n

Vad \u00e4r ett \u00e4rligt utseende? Jag vill s\u00e4ga att ett \u00e4rligt utseende inte \u00e4r det som, utan vidare, g\u00f6r att en person ser \u00e4rlig ut – ist\u00e4llet \u00e4r ett \u00e4rligt utseende det som visar hur en person ser ut inuti. En o\u00e4rlig person som ser ut att vara o\u00e4rlig (serietidningskarikatyren med lapp f\u00f6r \u00f6gat och pirathatt) har i sj\u00e4lva verket ett \u00e4rligt utseende: ser ut som han \u00e4r<\/b>. <\/p>\n

En i hj\u00e4rtat \u00e4rlig person som i allm\u00e4nhetens \u00f6gon har \u00e4rliga avsikter (kommer inte p\u00e5 n\u00e5got exempel) har p\u00e5 samma s\u00e4tt som piraten ett \u00e4rligt utseende, d\u00e4r det yttre \u00f6verensst\u00e4mmer med det inre.<\/p>\n

D\u00e4remot, den o\u00e4rlige person som ”ser \u00e4rlig ut” genom att f\u00f6rvanska, f\u00f6rst\u00e4lla sig \u00e4r ordentligt o\u00e4rlig, som jag tycker. L\u00e4skigt o\u00e4rlig eftersom s\u00e5 m\u00e5nga tror denne skurken om \u00e4rlighet!<\/p>\n

P\u00e5 liknande vis \u00e4r det med den \u00e4rlige personen som i majoritetens \u00f6gon ter sig suspekt. Den som ter sig skum och oklar, den person som inte klart och tydligt redovisar enkla \u00e5sikter, avsikter och bevekelsegrunder: den personen har allts\u00e5 ett ”o\u00e4rligt” utseende. I sj\u00e4lva verket kan detta vara en person som f\u00f6rs\u00f6ker reflektera och belysa den komplexa verklighet vi lever i.<\/p>\n

Den m\u00e4nskliga kulturen \u00e4r full av ber\u00e4ttelser om hur det inre inte alltid \u00f6verensst\u00e4mmer med det yttre. N\u00e4r den fula ankungen visar sig vara en svan. Eller n\u00e4r Quasimodo visar sig vara en k\u00e4nslosam hj\u00e4lte med stort hj\u00e4rta. Eller att Frankensteins monster f\u00f6rst n\u00e4r han m\u00f6ter en blind gammal man ocks\u00e5 m\u00f6ter en annan persons uppriktiga v\u00e4nlighet.<\/p>\n

Ett modernt exempel \u00e4r Shrek och prinsessan Fiona – men d\u00e4r tycker jag att b\u00e5de tr\u00e4sktrollet Shrek och hans gr\u00f6na kvinna \u00e4r mer attraktiva \u00e4n de plastiga stereotyper de \u00e4r i sina ”vackra” manifestationer.<\/p>\n

N\u00e4r n\u00e5gon ser och uppt\u00e4cker det fulas vackra inre, d\u00e5 ligger t\u00e5rarna n\u00e4ra. Som n\u00e4r Elefantmannen, John Merrick<\/a>, lyckas f\u00f6rmedla n\u00e5got av de tankar han b\u00e4r – d\u00e5 grips vi av en stark sympati och ett stort medlidande. <\/p>\n

Sympatin kommer av att vi k\u00e4nner igen oss i att ingen k\u00e4nner igen oss… Att vi kan identifiera oss med Elefantmannens sv\u00e5righet: att v\u00e5rt yttre inte \u00f6verensst\u00e4mmer med de vackra sj\u00e4lar vi b\u00e4r inom oss och att omgivningen inte f\u00f6rst\u00e5r hur j\u00e4vla fina m\u00e4nniskor vi egentligen \u00e4r. ”I am a Man<\/a><\/i>”, s\u00e4ger Elefantmannen. Inte bara \u00e4r det en b\u00f6n om f\u00f6rst\u00e5else och med\u00f6mkan, det \u00e4r ocks\u00e5 en v\u00e4djan om att vi som m\u00e4nniskor tillh\u00f6r en fin och god och h\u00f6gtst\u00e5ende art.<\/p>\n

Att v\u00e5ra yttre inte \u00f6verensst\u00e4mmer med v\u00e5ra inre. – \u00c4r det d\u00e4rf\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga tror p\u00e5 en Gud? Att Jesus (eller n\u00e5gon annan i en ”h\u00f6gre” verklighet) ska se dom, h\u00f6ra dom och lyssna p\u00e5 deras hj\u00e4rtan? Bort fr\u00e5n det yttres falska f\u00f6rg\u00e4nglighet till sj\u00e4lens od\u00f6dliga rena ljusa klara ljus?<\/p>\n


\nBorde vi inte alla f\u00f6rs\u00f6ka bortse fr\u00e5n det yttres o\u00e4rlighet och ist\u00e4llet se till de k\u00e4rnor av sanning som finns under ytan? \u00c4r inte sanningen det h\u00f6gsta goda och annat bara grannl\u00e5t och bedr\u00e4gligt utanverk? Nej, det \u00e4r inget fel p\u00e5 det vackra och sk\u00f6na, men jag tycker en del \u00e4r \u00f6verdrivet. Sj\u00e4lv har jag aldrig varit s\u00e4rskilt intresserad av modetrender, innegrejer eller statusprylar. Jag skulle g\u00e4rna s\u00e4ga att jag \u00e4r helt ober\u00f6rd men det kan jag inte g\u00f6ra eftersom \u00e4ven jag p\u00e5verkas av min omgivning. Inte lever jag p\u00e5 en \u00f6.<\/p>\n

Men t\u00e4nk om jag har fel i att vi m\u00e4nniskor \u00e4r goda inuti och att ist\u00e4llet det yttre \u00e4r det godaste vi har? Om ondskan och elakheten och r\u00e4dslan \u00e4r det sanna uttrycket f\u00f6r m\u00e4nniskan och hennes kamp f\u00f6r \u00f6verlevnad i en v\u00e4rld d\u00e4r det g\u00e4ller att \u00e4ta eller \u00e4tas?<\/p>\n

Det t\u00e5l att t\u00e4nkas p\u00e5. I varje fall k\u00e4nner jag medlidande och med\u00f6mkan med de som tror att det \u00e4r p\u00e5 det viset.<\/p>\n

Ofta tror jag vi beh\u00f6ver lite skrattspeglar som i Lustiga huset f\u00f6r att se saker med annorlunda \u00f6gon, att \u00f6ppna v\u00e5ra \u00f6gon f\u00f6r alternativa syns\u00e4tt och f\u00f6rklaringsmodeller. Framf\u00f6rallt tror jag vi beh\u00f6ver skratta mera! <\/p>\n

L\u00e4s g\u00e4rna f\u00f6rsta avsnittet i Dr Glas dagbok h\u00e4r<\/a>. Den kommenteras och analyseras av n\u00e5gra glada amat\u00f6rer och kanske vill du vara en av dom?<\/a> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Doktor Glas skriver den 12:e juni, p\u00e5 f\u00f6rsta sidan i sin dagbok: ”Men varf\u00f6r skall jag j\u00e4mt m\u00f6ta pastor Gregorius? Jag kan inte se den mannen utan att jag kommer att t\u00e4nka p\u00e5 en anekdot jag en g\u00e5ng i v\u00e4rlden … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"categories":[],"tags":[],"class_list":["post-218","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/henriksundstrom.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/218","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/henriksundstrom.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/henriksundstrom.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/henriksundstrom.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/henriksundstrom.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=218"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/henriksundstrom.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/218\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/henriksundstrom.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=218"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/henriksundstrom.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=218"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/henriksundstrom.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=218"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}