<\/center>\nP\u00e5 bilden ser vi hur den tibetanska laman med en enda l\u00e5ngsam och mild r\u00f6relse f\u00f6r samman sina handflator och i samma r\u00f6relse leende bugar. Detta kontrasterar mot den amerikanske presidenten som med pumpande r\u00f6relser klatschar sina handflator mot varandra, med armb\u00e5garna ut\u00e5triktade f\u00f6r att f\u00e5 st\u00f6rre kraft i slagen.<\/p>\n
Varf\u00f6r f\u00e5r detta mig att t\u00e4nka p\u00e5 den zen-buddhistiska koanen ”Appl\u00e5d med en hand<\/a>” (vilket tillika \u00e4r titeln p\u00e5 en av Anthony Burgess’ romaner)? Olika personer appl\u00e5derar p\u00e5 olika s\u00e4tt. Jag antar det beror p\u00e5 olika sorters uppfostran, kulturer, lynne, stil och v\u00e4rlds\u00e5sk\u00e5dning, osv. Tv\u00e5 personer som skiljer sig \u00e5t i m\u00e5nga avseenden \u00e4r Dalai Lama (Tenzin Gyatso) och George Bush. Deras olikheter visar … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\n
\nFotot ovan taget vid en ceremoni p\u00e5 Capitol Hill<\/a> d\u00e4r presidenten tilldelade laman<\/a> Kongressens h\u00f6gsta civila utm\u00e4rkelse, vilket jag tidigare ber\u00e4ttat om i blogginl\u00e4gget ”Fredsfurste f\u00e5r pris av krigare<\/a>”. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"