Nedanstående bild cirkulerar på Internet. Jag fick den i ett mejl från gudvetvilkenjeanette@puckohue.it med följande kommentar:
Fast jag har lite svårt att vänja mig vid den moderna skärningen på dagens kläder för unga kvinnor – den ska nästan ALLTID på ett eller annat sätt visa midjan.
Det blir lite overkill.
Skämt åsido: Är detta lyteskomik?
På bilden ser vi en sybarit (av lat. sybarita, grek. sybarites, invånare i Sybaris, en syditaliensk stad, bekant för lyx och veklighet.). En kvinna som bejakat sina köttsliga lustar – åtminstone inom ett område.
Det i mina ögon tragiska är att det här inte alls är fråga om en epikuré som förnuftigt förstår att njuta av det livet erbjuder utan en person med en personlighetsstörning (kan det vara i form av Obsessive Compulsive Syndrome, alltså en människa som lider av ett tvångssyndrom?) I ovanstående fall verkar det vara mat som är objektet – och med dagens sockerbemängda matkultur är det inte så konstigt.
Det är mycket med allehanda ”kickar” hit och dit nuförtiden, där njutningen inte kommer genom ett lugnt besinnande och filosoferande över tillvaron samt en fullödig sensualism utan istället i form av en psykotisk mani – en mani som man tillfredsställer genom att SHOPPA! HAHAHA! och KONSUMERA! HIHIHI
Efter en sådan kick infinner sig tomheten.
Men då är det bara att shoppa och konsumera lite till!
Jag läste en intervju med en man som var född i Somalia, uppvuxen här i Malmö-trakten och nu hade två framgångsrika krogar i New York. Min vän MBR kände till honom och berättade att redan hans lärare sa att han skulle bli något stort. Nåväl, det denne sympatiske man hade att säga om kulturskillnader mellan Afrika och västerlandet var i korthet följande, typ: I västerlandet jobbar vi nästan ihjäl oss i jakten på pengar och status och nästan allt vi gör och uppfinner går ut på att vi ska vinna tid! Civiliserade människor jobbar sig sjuka och sedan behöver de alla sina intjänade pengar för att bli friska igen! I Afrika däremot så tänker man att: jag har tid – nu ska jag ta väl hand om den.
Min son som var i Tanzania över nyår säger att det var märkligt hur många som liksom inte gjorde något. Visst fanns det människor som avslappat stod och sålde saker i stånd, men väldigt många gick bara omkring och gjorde ingenting. Fan, vilken skön inställning!
PS Av hänsyn till kvinnan har jag dolt hennes identitet.
PPS Svaret på frågan ovan: Nej, detta inlägg är inte lyteskomik. Det är ett sätt att försöka chocka (gammalt kvällstidningsknep) och därigenom få dig, kära läsare, att tänka i lite annorlunda banor.
