Category Archives: resa

mc resa Utflykt

Ytterligare en hojtur idag

Jämfört med gårdagen var det lika soligt men lite kyligare. Jag körde inledningsvis västerut mot kusten på lite mindre vägar, tog en paus vid havet i Bjärred och kollade vind- och kitesurfare. Sedan fortsatte jag söderut längs med kusten. På de flesta platser tog jag mig tid att åka ända ner till vattnet.

En härlig tur idag igen, fast sträckan från Malmö söderut mot Trelleborg var tråkig: långsam, raka vägar, platt med massa vägbulor, låga hastighetsgränser och farliga förare. Väl hemkommen var det grilldags igen.

Cirka 25 mil.
Cirka 25 mil.
mc resa Utflykt

Årets första längre mc-tur.

Igår var det finfint väder- Sedan en tid hade jag bestämt mig för att besöka Nisse Nilssons Autoseum i Simrishamn. Passade bra att olja kedjan och äntra min kära stålhäst, som fått ny CCT och ny regulator, för en som det visade sig fantastisk åktur med sköna stopp och ett mycket intressant museum. Ungefärliga resvägen, utan avstickare, visas i bilden.

Hojtur 20 april 2018
Hojtur 20 april 2018
kajak Konst Natur resa Utflykt

En utflykt med kajak, konst och camping

Söndagen den 24 juli hade jag vilat upp mig efter en resa till Gamleby  (där jag träffat min son Kim, hans bror, hans morbror, några till och fått se och höra om fantastiska idéer som jag får berätta om senare.) och var mogen för nästa lilla äventyr.

Körde iväg med campingpackning, kylväska och kajak på taket till min gamla BMW.

Startade vid halvåtta på kvällen vägen mot Skinnskatteberg, via GPS inställd på ”inga motorvägar”. GPS’en har några år på nacken och fixar inte nya delarna av E18. ”Gör en U-sväng” fick jag höra av den vänliga kvinnorösten i GPS’en, de gånger som vi inte var helt ute i naturen. Fast det gjorde inget, det var ju till naturen jag var på väg!  🙂

Väl framme började jag cirkla runt lite för att jämföra karta och terräng – detta gjorde jag efter vad jag memorerat av kartor på nätet. Jag hittade strax Uttersberg, ett av mina mål, och även Lien där det finns en camping. Campingplats stod dock inte på dagordningen, däremot gärna slå upp mitt tält mitt ute i det vilda, gärna i ett naturreservat.

När jag kört runt och njutit av sceneriet och friden ett tag – och kört mig vilse – började det regna som inihelvete. Det brukar ju göra det när jag ska slå upp tältet, som ni vet.

Och i detta ögonblick så försvinner strömmen i cigguttaget också! Det är där jag laddar GPS’en samt kylväskan och mobiltelefonen. En närmare undersökning visar att en säkring har gått. Det var nog lite mkt kräm jag krävde. Och ingen 30 Ampsäkring hittade jag i mörkret heller… (på morgonen hittade jag i trunken)

Så utan gps’en, som nästan genast dör utan laddning då batteriet är kass, och utan karta (ja, vaddå då?) hade jag inte mkt koll på läget, särskilt inte när mörkret brutit in och regnet forsade ner. Slog upp tältet vid första bästa grusiga avtagsväg, nära den lilla sjön Dramboln såg jag senare.
Blöt? Tja, lite grand. Inte alls så mycket som man skulle kunnat tro. Bil ger ett betydligt bättre regnskydd än mc.

Morgonen infann sig, utan regn. Skönt var det. Lagade lite soppa på mitt Trangiakök! Och kaffe! Jag älskar mitt trangiakök.
Stack sedan till Uttersberg där Galleriet Astley finns. Jag var där redan kl 8 och de öppnar först 10 så jag kollade först in deras skulpturpark.

Här är några foton av Skulpturparken i Uttersberg. (missade massor av fototillfällen då batteriet i mobilen dog.) ”Försök att placera ett äpple på ett bord”, var en klurig tingest.

En av mina favoriter är ”Profeten” (ovan) av Ernst Neizvestny

Därefter promenerade jag en mil eller en och en halv. Pratade med hästar. De var ointresserade av konversation. Och jag hade ingen lust att sjunga för korna.

Gick tillbaka till galleriet. Blev där insläppt av en trevlig gentleman i min egen ålder. Mycket artig och belevad var han. Anders Nyberg, galleristen. En tänkande man.

Se det framför dig… Där kommer jag traskande i sandaler, shorts, rufsigt hår, skägg och svart T-shirt med ett färgtryck av en vrålande tiger och jag tas verkligen väl emot. Vilket gästvänligt ställe! Kaffe blir det. Han bjuder på en smörgås. Vi pratar konst. Han har oerhörda kunskaper och jag hänger knappt med men jag är glad ändå!

Just nu har galleriet en utställning av den världsberömde konstnären Jatin Das. Jag gillar verkligen hans konst. Den är själfull. Mycket emotionell. Mycket passion. Ytor med färg som väcker känslor och med små kalligrafiska mönster tecknar han starka bilder av människor och relationer.

Jatin Das är där och arbetar, som vanligt. Vi fikar tillsammans och pratar. Delger honom mina intryck. Är lyrisk, nämner Matisse. Han berättar om sin konst, varifrån han får inspiration och uppslag – kort sagt: naturen. Förebilderna är inte de som man vanligtvis pratar om i västerländsk konsthistoria – Picasso, Matisse, etc – Jatin Das menar att det är en begränsad syn på konsten då hela världens olika kulturer genom många årtusenden har bidragit till konsten och dess rika utveckling.

Vi pratar om affischen som är gjord för utställningen. Originalet är här också. Fantastisk! Vi diskuterar den. Det han menar är en gudom, som en manifestation av en kraft likt i hinduiskt tänkande, ser jag som en relation – en relation mellan den man och den kvinna som står till höger och vänster. Vi är ense om mycket. Jag gillar verkligen mr. Das och hans konst.

Överst i en av byggnaderna har galleri Astley ett museum, ”Tree of Life”, med kärnan av den konst som Ernst Neizvestny har producerat. Ganska enormt faktiskt. En av giganterna inom konst (och politisk konst) har sitt livscentra i Uttersberg!

Massor med rika upplevelser på detta galleri, från tår till huvudspjäll. jag köper några vackra saker, tycker det vore skoj att vara en rik man och lovar mig själv att återvända för fler upplevelser.

Sedan gör jag i ordning kajaken och paddlar till Skinnskatteberg och tillbaka, cirka 2 mil. Motvind på vägen hem. Känns mycket bra på alla sätt. Får lite blåsor i händerna och svettas skönt. Tar därefter ett dopp i sjön och simmar en stund. Ligger på rygg i vattnet och tittar upp på molnen som tecknar figurer mot den blå himlen. Himmelriket.

Kommer tillbaka till galleriet. Jatin Das är imponerad av mitt naturintresse och paddling. Jag samtalar lite mera med ägaren och fler konstnärer innan jag beger mig vidare mot Ängelsberg skulpturpark. Vackert, inspirerande och framförallt roligt – mycket humor där! Mina bilder därifrån.

Provianterar i Skinnskatteberg. En man på Sportia kallar mig ”En riktig skogsmulle” och vi har ett trevligt samtal om Malmö och paddelklubben där. Han är grymt impad av min kajak.

Nu var tanken att jag skulle övernatta i närheten, men med tanke på att det bara är 1,5 timmes körväg hem – så kör jag hemåt! Är så skönt glad och nöjd!

Tyvärr har jag missat många fototillfällen. Hade bara mobilkameran och den dog när cigguttaget i bilen dog. Men jag är väldigt lycklig när jag kör vägen hem till Enköping.

Diverse Konst resa

Rondell runt

För en dryg vecka sedan blev jag, cyklandes hem från jobbet, påkörd av en bil. Det var riktigt ruskväder, med snö och blåst, och mörkret hade precis inträtt. Föraren såg mig med största sannolikhet inte, trots att jag har både skarpa cykellampor och gott om reflexer. Lyckligtvis hade varken jag eller bilen hög hastighet. Jag lyckades också få upp foten på bilen så jag puffade mig åt sidan och undvek en kraftigare kollision. Eftertankens kranka blekhet var att föredra framför dödens likblekhet, tänkte jag efteråt.

I förrgår cyklade jag återigen hem efter jobbet i rusningstid och närmar mig samma rondell… Eftersom jag cyklar med nerförsbacke och medvind har jag en god hastighet, kanske 30 km/h, max 35. I rondellen ser jag en orange volvo av äldre modell, med förare som är kanske 55-60 år och två passagerare cirka 70-75 år.

Det märkliga i den här situationen är nu inte att personerna i bilen ser mig, men jag undrar HUR de ser mig? De glor nämligen alla åt mitt håll med uppspärrade ögon och gapande munnar. Ser jag ut som en farlig projektil eller vad? Det riktigt märkliga är att föraren STANNAR bilen mitt i rondellen!

Jag, som hade spanat in en lämplig kurs för att skära igenom rondellen med minsta möjliga energi- och hastighetsförlust, blir först mycket häpen, men det finns liksom inget val när bilisten UPPENBARLIGEN har uppfattningen att jag kommer från höger och har företräde?! så jag trampar på och passerar rondellen på två röda, (jag föreställer mig) till stor häpnad för övriga trafikanter.

Orange Volvo med häpna passagerare
Orange Volvo med häpna passagerare

Det riktigt roliga är att jag under en längre tid följt en hetsig debatt i lokalpressen om HUR man ska köra i rondeller, och varför. Vi cyklister färdas inte olagligt i trafiken, med mindre än att vi tvingas till det. Ofta känns det som att vi är laglösa (fredlösa) och lovligt byte för rovdjurstrafikanter.

Men, jag är en överlevare.

Diverse resa

Elmopedturnén i Enköping

Jag hinner knappt med att uppdatera bloggen med viktiga händelser så här i slutet av terminen, men vill i all hast dela med mig av bilder från Elmopedturnéns besök i Enköping i torsdags 3 juni.

Elmopedturnén möts av en elfordonskonvoj vid Enköpings västra infart.
Elmopedturnén möts av en elfordonskonvoj vid Enköpings västra infart.

Hoppas verkligen Elmopedturnen kommer tillbaka nästa år, det var ett härligt gäng med ett viktigt budskap!

Konst resa

Skulptur, stranden, Oslo

Skulptur av kvinna, vänd mot havet, Oslo.

stranden_oslo

Vi trivs och har roligt här i Norge.

Personligt Poesi resa Roligt

En skånings vedermödor i fjällen

Gårdagens vision om idag, det var att åka skidor i alla backarna kring Hundfjället*. Just den visionen gick inte helt och hållet i uppfyllelse. 

Det började annars bra. Morgontimmen förgyllde jag och min älskade med en väldigt skön intim och lustfylld herdestund. Min blygsamhet förbjuder mig att yttra mer om detta. Därefter intog vi en tillfredsställande frukostbuffé och företog en rask bilresa de c:a 1 ½ milen till Hundfjället. Väl framme traskade vi glada i hågen mot liftarna, men jag anade redan nu att mina ben var försvagade av de senaste dagarnas hårda ansträngningar i backarna. 

Det hade snöat lite under natten och fortfarande singlade det stilla snöflingor i de minus nio grader som den disiga solen med möda tryckte upp temperaturen till. Vinden var vänligt nog helt stilla och därmed var de atmosfäriska förutsättningarna helt annorlunda mot tisdagen då temperaturen var minus 21 grader och en stark vind trängde igenom märg och ben, vilket förvandlade våra blottade ansikten till stela, isbitna masker. Min skånska kropp är inte van vid kung Bores hårda regim.

Redan i första åket kände jag att de senaste dagarnas strapatser satt sina djupa spår.  Då menar jag inte spår i de snöklädda backarna utan spår i min stackars åldrande kropp. Vi hade mycket riktigt inte åkt igenom mer än 4-5 backar förrän mina jackärmar smakade snö. Backabrakade, kan man säga. Helt enkelt av den anledningen att benen inte bar mig och jag då utförde en ofrivillig piruett på en isfläck i pisten. Det som sög musten ur mig var det myckna skråandet för att transportera oss från backe till backe, men sådana undanmanövrer är nödvändiga för att undvika några av den moderna tidens mest ovälkomna vedermödor. Kanske skulle jag gjort som Norgren och bloddopat mig, men jag befarar att sådan konstgjord andning vore lika lönlös som de miljarder som GM önskar att svenska skattebetalare ska skänka till SAAB. Blodsugare.

Min älskade tjänarinna pusslade om mig och körde mig till hotellet där jag kunde vila ut med svalkande förfriskningar, medan hon återigen skråade upp mot fjällets topp i jakt. Nu framemot kvällningen har vi bägge – återigen – funnit vederkvickelse i bubbelbadet. 

En skåning på platt mark
En skåning på platt mark

Det kunde vara värre, med andra ord.

*Med undantag av ”Väggen”.