För knappt 20 år sedan, när jag undervisade lite i kai–zen , upptäckte jag ett intressant faktum.
Jag matade av nyfikenhet in de sju första primtalen i en, vid framtagandet av statistik, vanlig räkneoperation och fick som resultat talet 666.
22+32+52+72+112+132+172 = 666
Vid den här tiden använde jag IRC och gick därför in på kanalen #math och berättade om min upptäckt, som jag inte kunnat hitta någon annanstans. Först var förvirringen stor bland de övriga tjattrarna, men sedan blev jag lite av en Guru, ehuru bara denna kväll.
Begrundar idag den goda och rikliga mat och dryck jag förtärt på sistone. Om bukens omfång ökar mera finns snart inga kläder alls i garderoben som passar.
Frosseri, dödssynden du kan ta med dig i graven.
Måhända trösterikt att frosseri är den enda dödssynd man kan ta med sig i graven.
Läser denna kväll på nätet en artikel om ”Digitala infödingar”: dagens ungdomar och deras relation till information och kunskapsöverföring. En artikel som har stor relevans för mitt arbete inom utbildning och skola.
I mitt arbete utformar och genomför jag prov för att få betygsgrundande material. Jag försöker alltid låta eleverna använda alla tillgängliga medel för att lösa uppgifterna. Så är det nämligen i verkligheten, resonerar jag, att man använder Google och andra sökmaskiner, forum, anteckningar, databaser, böcker, osv. Allt är tillåtet för eleverna utom ”direkt kommunikation med andra”. Kanske är det dags att undanröja även denna sista begränsning? Eller sätter de individuella betygsnormerna käppar i hjulet?
Inte går jag runt och predikar om att jag ”tror” på astrologi.
Inte går jag runt och missionerar om att det finns sanning i astrologi.
Inte går jag runt och korrigerar en massa missförstånd om astrologi.
Inte kräver jag att andra människor ska överge sin tro för att jag inte delar densamma.
Inte hånar jag andra människors tro.
Tyvärr möter jag själv ofta hån som riktas mot astrologin och mot de som tror att det finns något av värde i den.
Jag tror det finns en hel del värdefullt i astrologin, men jag tror inte på ”allt”.
Kan inte jag få slippa bli hånad för det?
Kanske vore det bäst om astrologin var en religion?
Det vore kanske bäst om jag finge tro på astrologin på _riktigt_ och att jag, just jag, kunde få slippa en massa förståsigpåare som säger att den inte kan bevisas. Jag vet att den inte kan ”bevisas” och att väldigt mycket som den gör anspråk på att förklara och förutsäga har visat sig inte överenstämma med vetenskapliga fakta; det är väldigt mycket annat också som inte kan bevisas, så varför ska viktigpettrarna så ettrigt envisas med att att bråka med astrologer just? Ibland önskar jag att astrologin kunde få status av religion: då skulle den åtnjuta mer skydd mot hån och lögner än vad som är fallet idag.
Jag blir alltmer övertygad om att mitt ”credo”, min tro, är den bästa: jag tror nämligen på allt – jag tror på omnicredo, jag är anhängare av omnicredismen, en omnicred är jag.
Vid ”Mälarens bästa bad” i Uppland är det ett strålande väder. Sandstranden är fylld av folk, mestadels barnfamiljer, och överallt hörs stim och stoj. Utifrån vattnet drar då och då en motorbåt uppmärksamheten till sig.
På några filtar sitter tre kvinnor i 25-30 årsåldern tillsammans och solbadar. De verkar sorglösa och lediga och röker då och då lite nonchalant en cigarrett. Ibland växlar lojt de några ord med varandra medans de bläddrar i någon glättad tidning, ser sig avslappnat omkring eller skickar ett och annat sms.
Något överraskad upptäcker jag att en av de tre sitter och rakar sina ben. Med en cigarrett i vänster hand drar hon med andra handen en rakhyvel längs med benen, nerifrån och upp, till synes obesvärad av mängden av människor runt omkring. Bikinilinjen ansar hon med mindre, kortare tag, och studerar noggrant resultatet.
Med anledning av vad som händer på filmsnutten med en dansande man på en utomhuskonsert i Sasqatch (se nedan), så vill jag fråga – rakt ut i luften – om det finns några teorier som kan förklara det mänskliga beteendet vi här kan observera?
På lunchen mötte jag en sikh som tilltalade mig med ett stort leende i sitt prydliga skägg under ett par glittrande ögon i ett turbanklätt huvud:
”Good day Sir, you have a very fine beard!”
Han frågade mig om han fick berätta för mig om min framtid, och det fick han. Vi satte oss på en stentrappa vid en port i lite avskiljdhet från den frenetiska lunchtrafiken och han spådde mig, ungefär så här:
”I can see you have a lucky forehead. I am a fortune-teller and I can tell your future. You have not been lucky in your life, but you will be since you have a lucky forehead.
You are very generous and like to help people, but you don’t get any help yourself when you need it.
You have two bad habits. Do you know what they are? You have a bad habit in that you cannot keep a secret. It would be good if you can control this. You have a very good heart and want to help people, but you cannot keep a secret.
You are born in November in the sign of Scorpio and in October you will travel and be happy. So you will move north close to Stockholm? That will be very good for you. In this place Malmö you will not find your luck. Much more lucky where you will travel. You have had no luck in life so you have no riches or money. You have had no help from others.
One bad habit is that you cannot keep a secret. You are very logical and you are working very hard, but you have not found any recognition. You have a bad habit in that you think too much. That is the second bad habit. You think too much. But you can change your bad habits.
I will now tell you how you will be happy in life. There are three things that will make you happy: Health, Love and Travel.
You will live a long life as can be seen in your life-line. You will not die a violent death of any kind, no accident or anything like that, but die very calmly and peacefully. You have a very good heart and you are very kind to other people.
What is your favourite colour? Red? No, it can’t be red. It can’t be red and it can’t be white. Is your motorcycle your favourite colours? What colour is that? Red and White? Is it really? Hahaha! Red is good when you need energy, but you seldom need energy and red can be bad in that it can make you bad-tempered. Green is a good color for you and this stone (hands over a black stone) will be your lucky stone.
Please be kind and give a note of high value to be generous. Please give two since we are two gentlemen. OK, thank you very much, nice meeting you sir.”
En verkligen trevlig gentleman som det var ett nöje att träffa, för ett år och 9 månader sedan. Och förhoppningsvis ett nöje för dig, läsare, att läsa om.
Mannen som pratar skånska med hästar, det är jag. I den gångna veckan har jag gjort ryttardebut och för första gången ridit en hästapålle och detta inte bara en gång, utan två!
Det har varit jätteskoj och jag vill rida fler gånger. Fick efter den första gången lite ont på insidan av låren, men annars gick det bra. Bägge gångerna fick jag rida på samma häst och det var den största hästen som ridskolan hade. Orsaken var att de andra ryttarna var så förtvivlat små att jag framstod som tyngst av oss alla. Benjamin heter hästen och är 19 år gammal och, enligt ridlärarna, snäll och lite slö.
Skånskt prat i hästens öron
Jag hade innan min ryttardebut mycket stor respekt för hästar och ville inte gärna närma mig dom av oro för att de skulle bli nervösa och sparka omkring sig. Inte så att jag var rädd eller tyckte illa om hästar, men jag tycker det är svårt att tolka deras beteende och vet inte hur de tolkar mitt.
En annan sak som var jobbig var alla nya termer som den första ridläraren verkade förutsätta att nybörjare kände till. Jag har inte tidigare stiftat bekantskap med saker som tyglar, stigbyglar, trav, skritt och andra märkliga företeelser och var ordentligt förvirrad.Inte heller har jag några större kunskaper i hur man styr ett fordon utan ratt eller styre, bromspedaler eller gas.Vid det andra tillfället påpekade jag detta, så den ridläraren var noga med att förklara lite bättre, till exempel hur man stannar genom att dra i snörena som sitter i hästens mun, de så kallade tyglarna alltså.
Jag tänkte vara psykologisk, lite som de där fantastiska hästexperterna jag hört talas om som viskar och pratar med hästar och på detta sätt etablerar djup och innerlig förståelse mellan människa och djur. Min tanke var att om jag blev kompis med hästen så skulle han nog inte anfalla mig, så därför pratade jag hela tiden lugnande med honom. Det fungerade! Inte ett endaste bett eller bakåtsparkut!
Andra gången jag var där och red fick jag samma häst, Benjamin alltså. Precis som tidigare pratade jag lugnande med honom. Lustigt nog så riktade han hela tiden öronen rakt bakåt mot mig, precis som att han lyssnade noga. Ibland var dom helt som bakåtklistrade. ”Vad bra”, tänkte jag glatt, ”han gillar min skånska!”
När jag berättade för min sambo om mina upplevelser hade hon otroligt roligt åt mina bravader. Det är inte så enkelt, när man inte kan och inte förstår.
Jag deltog i Fotoutmaningen 365 foton för att det var skoj och för att jag ville lära mig mera om fotografering. (Det gick väl så där.)
Min kamera är en Sony Nex-5K med objektiv 3,5-5,6/18-55mm. Ibland använder jag även min mobil som var en Samsung S3, sedan en Xperia Z1, nu en Xperia Z2. Ibland publicerar jag mina foton direkt från kameran, men ibland jag ljus, färger och beskärning i datorn med programmen Gimp eller Shotwell.
Hem