Hjärtats mening i bloggosfären

Häromveckan läste jag en blogg där bloggaren bad om ursäkt för att hon skrev om känslor och därför enligt henne själv på ett patetiskt och knappast förlåtligt sätt blottlade delar av sin själ, typ. Det var en av de bästa bloggarna jag läst. Ursäkten var i mina ögon helt omotiverad. Jag tycker om att bli gripen – så länge det inte är av polisen utan av känslor. Tyvärr hade hon stängt av kommentarsfältet just för denna blog och även för en annan blog som även den var känslosam och avslöjande.

Den senaste tiden har jag surfat runt en del i den sk bloggosfären och upptäckt att 1) här finns en del läsvärt, 2) att en del är bloggosfärcentrerat babbel och 3) att inte så lite är såväl humor- som känslobefriat. Punkt tre tycker jag gäller svenska bloggar i större utsträckning än engelskspråkiga och danska. Ett annat intryck är att det är ganska många av de som kommer till tals på webben som inte har så mycket själfullt att förtälja? Fast det kan ju vara bara jag som uppfattar en del som tågtidtabellstrista och tradiga texter. Därför är det extra givande när man stöter på raka och ärliga känslouttryck.

Känslor behöver inte betyda att det inte finns hjärna där också – eller tvärtom för den delen. Ett fel som jag menar att många begår är att tro att det ena utesluter det andra. (Sådana fördomar är särskilt frustrerande för rikt begåvade personer som jag själv, vilka har nära till både intelligens och emotioner. (Ibland skriver jag bara rocknrollprovokativt.)) Kanske ska jag läsa poesi hellre än bloggar… 🙂

Ofta så svämmar mitt hjärta över av gränslös och villkorslös kärlek och min själ fylls av osjälviska barmhärtighetstankar som likt värmevågor sprider sina cirklar och omfamnar hela skapelsen. Ja, så välsignat underbar är denna Världen! Men det är nu inte alltid jag känner så och jag tror att envar som påstår sig ständigt vara kärleksfylld och utan skuld bara är kvacksalvare och lurendrejare som vill lura av naiva och troskyldiga människor deras pengar. (Denna min patetiska hatkärleksproklamation till Kosmos är bara en parentes men kanske lite av en förklaring till att följande stycke kan te sig en aning hjärtlöst…)

…

Om hon någon gång i framtiden svarar när jag lyfter luren så tänkte jag be henne komma över och med munnen ge mig sexuell tillfredsställelse. När hon kommer innanför dörren ska jag be henne att klä av sig och ställa sig på knäna på min stickiga dörrmatta – vilket säkert kommer att göra ont som fan – och suga av mig medans jag piskar henne över stjärten med ett av mina läderskärp. Jag vet att hon skulle tycka om det. Jag skullle tycka om det. Sedan skulle jag sodomisera henne och torka av mig på hennes hår och kinder. Jag skulle också fråga om hon hade lust att ställa upp som knullobjekt vid nästa träff med innebandygänget. Efteråt skulle jag be henne krypa hem på alla fyra. Det sistnämnda hade hon kanske inte gjort, men det vore kul att se henne krypa ut från min lägenhet i varje fall.

Säkert finns det många moralister som har åsikter om det ovanstående. Det är helt OK med nyfikenheten som många har inför sex och även inför hur andra utövar det. Helt naturligt tycker jag, men inte sjutton har någon annan vare sig rätt eller giltig anledning att förbjuda vad andra vuxna människor gör på sin fritid under frivilliga former? Självklart inte. Jag tycker det är beklämmande med vilken frenesi drevet nyligen drog igång häxjakten i samband med historien om de tre hockeyspelarna och kvinnan. (Med så många planeter i Vattumannen är det inte alldeles förvånande att en del gör saker som de normalt inte skulle göra – särskilt om de är berusade – men det är dåligt att inte ta sitt eget ansvar när fylleångesten sätter in.) Vad är det för fel med sex om alla är med på det? Och det är just detta som jag anser är så fel: innan händelseförloppet är utrett så hängs hockeyspelarna ut i media och de blir straffade genom brutalt spekulativa skriverier och genom att idrottssverige straffar dom genom avstängningar. Att göra misstag och missbedömningar, att vara otrogen och annat som förekommit i det här fallet är inte förbjudet så vitt jag vet. Inte heller är ett uppförande illegalt bara för att majoriteten tycker det är stötande, nej vi har större friheter än så tack och lov och jag är förbannat glad över att det finns gränser för uniformitet och konformitet. Nej, det finns ingen rim och reson i den här hockeyhistorien…

Självklart är det mycket viktigt att misstänkta våldtäkter utreds på bästa vis och det återstår så vitt jag förstår mycket att förbättra i det avseendet – inte minst måste offren få stöd, hjälp och vård – men sättet som den här hockeyhändelsen har hanterats av ansvariga myndigheter – och av ansvarslösa medier – är skrämmande uselt. Inte någon människa kan väl vara betjänt av denna hysteri? Det är bara extremmoralister och kvinnschauvinister som försöker skapa sig egna karriärer på problematiken som har vunnit något på den här incidenten. Enligt mig är det detta som är Skandalen med det inträffade. Dubbelmoralpaniken vinner nya segrar. Bläääh.

Nu kommer jag inte att be någon telefonterrortös om att komma över för lite sex eftersom jag sannerligen har fått nog av galna fruntimmer. Ja, med detta menar jag inte att jag inte älskar tokiga kvinnor – det gör jag verkligen! Men det kan gå för långt […] och gränsen är nådd. Bevare mig väl och håll dom nu för helvete ifrån mig. Kanske ska man be nästa kommande X om ett friskintyg?

Tro för 17 inte allt du läser.

PS jag älskar patos