Kungen pålspetsar skåningar
Pålspetsning var det bestialiska öde som kungen framtagit särskilt för skåneländska motståndsmän och inte tillämpade någon annanstans i Sveriges erövrade länder. Läs mer snaskiga detaljer nedan.
Stortorget, Malmös största och mest centrala torg, behärskas av en ryttarstaty. Den föreställer Carl X Gustav och står på en väldig sockel mitt på den stora kvadratiska plats där vi finner bland annat Rådhuset, Residenset, S:t Petrikyrkan (från början av 1300-talet) och tingsrätten. Ryttarens blick riktas överlägset mot väster, ut mot Öresund, på vars andra sida vi finner Danmark, landet som den svenska militärmakten tvingade att avstå Skåne.
Statyn restes 1896 under nationalromantikens era i samband med Nordiska industri- och slöjdutställningen. I Danmark förfärades man över att det restes ett äreminne över den man som bringade så mycken olycka över bägge sidor av sundet. De, danskar såväl som svenskar, som tyckte det var märkligt och smaklöst att en erövrad provins reste staty över dess brutala betvingare fick av Skånska Dagbladet veta att de ”..alldeles ogrundadt sökt framställa monumentet såsom en yttring för svensk chauvinism ..”
Statyn minner i vissa avseenden om kärnkraftverken i Barsebäck som på ett liknande hotfullt sätt blickar ut mot den danska huvudstaden Köpenhamn. Detta hån, denna styrkeuppvisning och maktfullkomlighet, denna hänsynslösa och nonchalanta arrogans mot ”broderfolket”, som det av många danskar upplevda dödliga atomhotet innanför dess betongväggar utgör, har i decennier varit ett hinder för positiva kontakter mellan Sverige och Danmark.
Ända sedan Gustav Vasa efter förhandlingarna 1524 känt sig lurad av de smarta danskarna verkar det ha funnits ett starkt hat och en revanschlusta i den svenska administrationen. I fredsfördraget mellan Danmark och Sverige i Roskilde den 26 februari 1658, garanteras Skånelands folk att ”blifva vidh deres vanlige rätt, lagd och gamble privilegier och frijheter oturberade och obehindrade”. Som ett exempel på Skånes multikulturella särart så erkändes på den tiden fyra språk i detta nutida svenska landskap: skånska, tyska, danska och svenska. Men redan i mars 1658 bryter svenskarna mot fredstraktatens fri- och rättigheter för människorna i Skåneland. Man beslutar att försvenska Skåne och förinta Danmark. Kungen skriver i dagböcker om långtgående planer på att deportera hela Skånes befolkning till Baltikum. Så blev det nu inte, även om all skånsk adel tvångsflyttades norrut och de som flydde till Danmark dömdes till dödes och många var de skåningar som försvann i öster på tvångskommendering och ”di svenske” under denna tid dödade uppemot hälften av Skånes manliga befolkning. Det är alltså frågan om en etnisk och kulturell rensning av väldiga mått.
Den gamla avrättningsplatsen Stortorget passar på åtminstone ett sätt bra för denne kung eftersom det minner om vad Artur Lundkvist berättar om i romanen ”Snapphanens liv och död”, nämligen hur man spetsar skånska motståndsmän på påle:
”Knektarna kommer och hämtar honom, men lossar inte hans fjättrar utan bär bort honom emellan sig, en trupp står uppställd med musköter i händerna, en trumslagare står beredd med en stor trumma hängande ner mot knäna. En påle av ek ligger där färdig, spetsad vass, med barken bortskalad i hela dess längd, nära intill har ett hål grävts i marken, med en hög rödaktig jord uppkastad bredvid.
Trumman börjar dåna, dovt och långsamt, Lars läggs ner på marken vilande på magen, flera karlar griper tag i honom och håller honom hårt, hans kläder fläks upp, ett knivsnitt görs vid nedersta ryggkotan och där förs den spetsiga pålen in under huden, skjuts uppåt med korta stötar, försiktigt för att pålen varken ska tränga för djupt i kroppen eller komma ut igen genom huden.
Trumman dunkar, en fruktansvärd spänning skakar den utsträckta kroppen, men karlarna håller den nere, tryckt mot marken, Lars känner smärtan som en eldflamma upp genom kroppen, han omsluts av ett rödflammande mörker, biter samman tänderna så hårt att han hör dem krasa sönder, men han hör inget skrik från sig själv, bara sjunker i ett djup och allt blir mörker.
Han vaknar till igen när han hänger upprest på pålen,hans fötter är fastspikade, hans armar bakåtböjda och fastsurrade, en galge är rest uppöver honom och en repsnara omsluter hans hals, men så löst sittande att han inte genom huvudrörelser kan strypas. Smärtan är som en rasande eld i hans kropp, som om lågor förtärde hans kött i oavbrutna angrepp, han har munnen full av blod.”
Snaskigt vad?
Några källor:
Ockuperat land
Karl X Gustavs staty i Malmö
Dagens fråga:
Vad heter hästen?
Svara här.
Läs även Skånsk historia Del 1 om Gustav Vasa i Malmö.
PS Jag är ingen lokalpatriot – om jag bott i Norrland hade jag antagligen skrivit ett inlägg om denna landsdel.
PPS Alla svenska knugar har stavat Carl med ’C’ (i den mån de kunnat stava öht). Det är när modet växlat som andra har valt ’Karl’. Så ’kalle dussin’ heter egentligen Carl XII, minsann 🙂
