Medeltidens S:t Petri
Har på sistone studerat lite historia (se tidigare bloggar om ”Skånsk historia”). I synnerhet är det medeltiden som jag har känt starkt och närvarande. Naturligtvis beror detta på att jag inte bara läst om den utan även gått i närkontakt och varit på plats i kyrkor, borgar och muséer.
Jag upplever nu inte detta som den ”mörka” period den vanligen utmålas som. De otroligt vackra konstverk med rikt flödande former och linjer och med en underbar humor och fantasi säger mig att det inte alls är en särskilt ”mörk” period/kultur i mänsklighetens historia. Istället ser jag den som en period när en särskild sorts kunskap eller tänkande var vägledande; jag tänker en del på Camille Paglias mästerverk ”Sexual Personae” och upplever att det under medeltiden fanns plats för representationer av vad jag försiktigtvis vill kalla ”icke-linjärt tänkande”.
Försöker hinna med att fördjupa mig ännu mera nu när jag drabbats av ett sådant historieintresse. Typiskt för mig att under en period bli djupt fascinerad och engagerad av ett specifikt ämne eller område. Detta är receptet för att bli ”Jack(ass) of all trades, master of none.” 😉
"Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med
Johannesört…"
Sjunges med fördel med hes röst.