Bloggosfäriskt:

Jag är en ganska ny besökare i bloggosfären, men jag har på sistone surfat runt i den atmosfär som där finns. Detta är något av det positiva av vad jag funnit: några roliga bloggar, några vackra bloggar, några som ventilerar åsikter som jag delar, några som håller koll på massa kul och viktiga saker som händer med och på nätet, men även som händer i samhället som stort. En del av dessa bloggar återvänder jag till och trivs ganska bra med. Många bloggar som jag inte blir förtjust i är säkert bra ändå – för någon annan – men det är precis som med böcker: bara för att någon inte gillar en bok så betyder det inte alls att det är bokens innehåll som är dåligt, kanske är det tvärtom 😉

Det finns en svaghet med de flesta bloggar och det är deras efemära natur: att de behandlar dagsländeaktiga fenomen som blåser över lika snart som de dyker upp. Även detta att det tydligen är så sällan som bloggaren delar med sig av sina personliga upplevelser och känslor från vardagslivet upplever jag som svagt, tunt och ytligt. Man kan tro att detta tillhör dålig ton i bloggar, ja i varje fall har jag fått det intrycket. Inte för att det spelar någon större roll för vad jag skriver här – det är bara en iakttagelse. Samtidigt är självklart den vanliga bloggens svagheter även en av dess styrkor, men personligen föredrar jag de som ger sig tid till lite eftertanke och reflektioner och som det är roligt att kommentera, och som dessutom tycker det är roligt att få kommentarer. Ja, riktigt roligt har jag haft sista veckan med detta och passar nu på tillfället att tacka för sällskapet! Ingen nämnd ingen glömd!

Jag har alltså hittat en hel del bra, men bland en hel del av dessa pärlor har jag också funnit en del undermåligt, dåligt och rentutav svinaktigt uselt. Som chefen för Amerikanska biblioteks förbundet Michael Gorman nyligen sa:
”[The] Blog People (or their subclass who are interested in computers and the glorification of information) have a fanatical belief in the transforming power of digitization and a consequent horror of, and contempt for, heretics who do not share that belief… Given the quality of the writing in the blogs I have seen, I doubt that many of the Blog People are in the habit of sustained reading of complex texts. It is entirely possible that their intellectual needs are met by an accumulation of random facts and paragraphs.”
Från Slashdot

Å andra sidan kan man även hitta sådana här små härligt pregnanta texter:

”… Strategin att vara sin fiendes motsats är alltid reaktiv, eftersom motsatserna måste negera varandra. Därför delar de samma ursprung. De har samma varagrund, samma ontologiska förutsättningar. Istället för att bejaka ontologiska skillnader måste en sådan strategi underordna dem under en av de två motsatsernas auktoritet. Den måste skapa en linjär teleologisk historiesyn och förutsätta det allmännas bästa. Varken en sådan dialekisk moral producerad genom negation, eller liberal deontologi känns som särskilt lyckade strategier. Snarare än att underkasta oss olika ideal eller dogmer, vill vi ha en konstituerande strategi som griper in i och bemäktigar sig vårt egets varas konstitution. ”A critical ontology of ourselves” som Foucault kallar det.”
Från Copyriot

Apropå filmen ”Eternal sunshine of the spotless mind” så hittade jag följande mycket intressanta lilla inlägg om Alexander Pope, den patetiskt idealistiske renhetsivraren, och om dennes motsats, Pope Alexander Borgia som var far (!) till de beryktat omoraliska bröderna Cesare och Lucrezia Borgia!
Läs mer om detta på Filmsnack.