Jag deltog i Fotoutmaningen
365 foton för att det var skoj och för att jag ville lära mig mera om fotografering.
Min kamera är en
Sony Nex-5K med objektiv 3,5-5,6/18-55mm. Ibland använder jag även min mobil som var en Samsung S3, sedan en Xperia Z1, nu en Xperia Z2. Ibland publicerar jag mina foton direkt från kameran, men ibland justerar bilder i datorn med programmen
Gimp eller
Shotwell.
Originalmaterial på denna webbplats
Henrik Sundström är licensierat under en
Creative Commons Erkännande-DelaLika 3.0 Unported-licens. Övrigt material, inklusive kommentarer, är respektive upphovsrättsinnehavares.
Kul om du vill använda något material, men följ licensen och
fråga gärna först.
*lol* de där extra sex procenten kanske förklarar en del? 😀
😉 Antagligen är det något väldigt positivt! Eller något matematisk
finurligt? 😀
Nu vill jag inte göra er besvikna på något sätt (ni kan nog göra om
testet och få bättre resultat ;)), men 106% hjärna betyder givetvis overload. Alltså, det innebär att det skulle behövas 106% av
Efter lite sökning på bakgrundsinfo kan jag meddela att i testet mäts
varje hjärnhalva för sig själv och 50% är så där lagom medans min- och max-% ligger antroligen vid typ 30% resp 70% så högsta
*asg*, tusen tack för utnämnelsen! Skönt att du rätade ut tolkningen
där, bra undersökning! Undrar om man ska sträva efter de där 70% för varje hjärnhalva då, är det mer ultimat än nära 50%? Du få
😀 Jo, visst måste vi sträva efter 140%, minst! (Fast vid närmre
eftertanke borde det vara 200%, men de kanske är idioter som Siv hävdar?) De där övningarna kan inte riktigt fästas på pränt – de
Eller ännu mer … för att det ska vara 100% så måste det ju finnas en
norm att relatera till. Och bara om den normen är det absolut vänsterhjärnhalvigaste eller högerhjärnhalvigaste man kan vara,
[b]Asymptotiskt är ett begrepp[/b] som alltid fänglslat mig – nära mot
noll eller mot evigheten ligger nära varandra. Ungefär som livstidsstraff där enbart döden befriar…. Ah, patos, kärlek, pas
Asymptoten, i limes, mot noll eller oändligheten (evigheten då), fick
plötsligt en väldigt levande innebörd, på något sätt ;). Alltings början och alltings slut. Eller så tänker man sig ett Möbius
Världen är en förunderlig plats! 🙂
Jag råkade hamna här: [url]
http://departments.weber.edu/physics/carroll/Wonder/an_index.htm%5B/url%5D när jag surfade runt bland hjärnhalvor – och tror du inte jag
Där ser man, häftigt :-)!