Y-namn – påverkar namnet ens beteende?

Sømnløsa nætter spekulerar om Y-namn, dvs svenskar som har namn som slutar på Y såsom exempelvis Ronny, Conny, Sonny och Henry. (Eller Hankypanky, ett av mina smeknamn;)

Inlägget refererar till en recension av boken Freakanomics: A Rogue Economist Explores the Hidden Side of Everything i tidningen The Economist. Boken har inte Sömnlösa nätter läst och det har inte jag heller – jag har inte ens läst recensionen 🙂 men jag har lite åsikter ändå, primärt om den svenska situationen.

”Konstiga namn” i sig är nog inte det som gör att invandrare inte får jobb, utan att det konstiga namnet signalerar att det är en person från en annan kultursfär vilket då triggar mången trångsint arbetsgivare negativt. Att det är korkat att inte anställa den mest kompetente är självklart en slutsats som man drar rationellt, men rasismen är oftast inte särskilt rationell eller logisk i sin grund. Jag hävdar att den per definition är urdum, varför exempelvis ett uttryck som ”korkad rasist” får anses vara en tautologi av första rangen. Ett exempel på stupiditeten i rasismen kan man se exempelvis i Hitlers judehat som ledde till att Tyskland förlorade stora delar av sina främsta konstnärer och vetenskapsmän. Dumheten är också ganska svår att bekämpa då den gärna gör sig döv för motargument.

Y-namn i Sverige signalerar nog oftast mer social ursprungsklass än ursprungsland och vanligen specifikt arbetarklass (även om jag känner en ”Sonny” vars bägge föräldrar är psykiatriker – ett förhållande som antagligen är betydligt mer belastande än namnet). Eftersom vi har stor social rörlighet i Sverige (jämfört med andra länder) så kan namnet inte få så stor påverkan på en individs utveckling såsom exempelvis det kunde fått i ett sådant socialt stelbent samhälle som det brittiska (där för övrigt sociolekten är något av det som mest avslöjar och vidmakthåller social tillhörighet).

Den största andelen Y-namn torde vara smeknamnsformer av anglosaxiska namn och smeknamn – i vart fall samtliga de namn jag tar upp i detta inlägg och även de som Sömnlösa nätter nämner. De allra flesta svenska Y-namnen har så vitt jag förstår också en koppling till USA, antagligen – jag spekulerar – för att namngivarna beundrade Amerika och det amerikanska. Min erfarenhet säger mig att de med Y-namn huvudsakligen är barn till svenskar med stark anknytning till ”raggare” och därför till stor del är präglade av de i denna subkultur förhärskande idealen, exempelvis gamla amerikanska lyxåk, rock n roll och förhärligande av alkohol.

Om den svenska xenofobin mot det muslimska fortlever , hemska tanke – eller ökar – så kan nog att heta Mohammed vara mer utav en hämsko än Jerry, Jenny, Lenny, Mary, Bunny… 🙂

Apropos då Freakanomics och amerikansk rasism så kände/upplevde jag vid mitt hitills enda usa-besök en mycket besvärande rasistisk barriär mellan mörkhyade/vita som genomsyrade hela samhället, det var mycket obehagligt och besvärande för mig, men det var en i det stora hela alldeles irrationell upplevelse som jag har svårt att formulera orsakerna till.

Vad jag kan ana/läsa mig till om bokens analys av namn så handlar det om just det amerikanska rasproblemet, med slutsatsen att de i stor utsträckning rasbundna namnen inte påverkar individens utvecklingsmöjligheter utan det som påverkar är andra sociala faktorer.

Jag tycker det låter som att spå i kaffesump eller likt kvacksalvarnumerologi där man med ett namns bokstävers siffervärden får fram egenskaper och prognoser. Ett namn är egentligen bara ett ljud.

Kort utvikning: Nu är jag medveten om även en annan verklighet – en där ljudvibrationer spelar en stor roll, men denna dimension låter sig inte enkelt beskrivas i ord utan är just bunden till växelvisa förtätningar och förtunningar av luft. Jag rekommenderar den intresserade läsaren att studera de filosofier som förknippas med den åldrande skaparen av den japanska konsten Aikido.

För övrigt anser jag ekonomi huvudsakligen vara enormt tråkigt och en vetenskap fullt i klass med psykologi och sociologi – dvs snäppet vid sidan om att spå i kort. Jag undrar också om ekonomers egoism kommer sig av deras utbildning eller att de söker sig till utbildningen för att de är egoister? Dessutom säger bibeln att pengar är roten till ALLT ont.

Det här var ett j%kla tråkigt inlägg… *S*

PS Tyvärr medger inte innevarande version av PHP-fusion vare sig trackbacks, tjongpings eller huffabuffar.