På väg hem ser jag vid Möllevångstorget en lång stör med en fladdrande vimpel överst och tar nyfiket en närmare titt.
Det visar sig att ett gäng konstnärer har satt upp skyltar som visar avståndet mellan Möllevångstorget och Rosengård i Malmö. Det är 1250 meter. På vägen mot Rosengård, med kanske 3-500 meters mellanrum står dessa störar resta med adekvata avståndsangivelser.
Varför har man gjort detta? Det är konst, go figure. Jag gillar det.
Personligen bryr jag mig inte så mycket om eventuella ”varför” – det hela passar mig bra eftersom en av mina många käpphästar är att Rosengård är en stadsdel, inte en förort som det alltid, nästan, hävdas i media, rapporter, utredningar och hiphoplåtar.
Förorter som Rinkeby, Tensta eller Rågsved vette katten om vi har i Malmötrakten – däremot finns det ett antal förorter/sovstäder likt Lidingö eller Bromma Tyresö – här heter dom Vellinge och Lomma och här bor mest höginkomsttagare och övre medelklass.
Det är till dessa zombieliknande hålor som fega fittor och slappa kukar flyttar när de uppskrämda av medias lögnaktiga rapporter om ökande våld och kriminalitet flyr till den falska tryggheten i dessa limbosamhällen. Gå och figurera för fan.
Men Rosengård är en av Malmös mest pulserande och levande stadsdelar som ligger endast en kvarts promenad från centrum – och alltså en dryg km från Möllevångstorget.
Vägen till Rosengård går inte heller via klaustrofobiska tunnelbanor, dödstrista pendeltåg eller nerskräpade betongghetton, nej, för de som likt mig tycker om att promenera eller cykla finns det en stillsam gång- och cykelväg som passerar några grönområden och vips är man framme i stadsdelen Rosengård.
Kan ni fatta det nu?
