Terror och mord vill ingen ha. Federley, som kallar sig förbundsordförande CUF (centerpartiets ungdomsförbund), skrev igår ett blogginlägg med titeln ”Terror och mord”. Federley skriver:
En snubbe som fräckt nog kallar sig Henrik Sundström kommenterar:
Får jag göra ett litet parentetiskt inlägg?
De som aldrig vill använda vapen kan också tänkas kallas t.ex.
1) pacifister;
2) religösa personer som följer sin övertygelse eller
3) individer som är anhängare av Mathatma Gandhis icke-våldsprinciper.
Att använda ord som ”anti” och ”vänster” i förbindelse med idéer att vapen inte ska användas är att inskränka, begränsa, och eventuellt, beroende på ståndpunkt, degradera och misstänkliggöra, de goda krafter som, till skillnad mot de som vill döda varelser av sin egen art, inte anser att våld är lösningen.
Utan att göra mig till talesman för icke-våldsanhängarna tror jag att dessa anser att Freden är ett viktigare övergripande mål – samt att det finns mer fruktbara sätt att hävda exempelvis ”de 22 mänskliga rättigheterna”. (Kanske är det denna sorts karaktärer som lyckas läsa in i EU-fördragen att detta är ett ”fredsprojekt”?)
Lite bättre omvärldskunskap hade jag faktiskt hoppats på av centerpartiet, men det är lätt att blunda för alternativa lösningar när man själv har bestämt sig. Ickedestomindre: principerna finns och är lätt tillgängliga för den som så önskar ta del av dom. Googla exempelvis på Mahatma Gandhi…
Jag antar att det för Federley kanske är lättare och mer fördelaktigt att identifiera alla pacifister med de som på den politiska vänster-högerskalan befinner sig på ”andra sidan” och som hävdar att ”Alliansen” begår brott mot folkrätten? The attack on Iraq in March last year by the United States of America together with the UK so clearly violates International Law that no further explanations should be needed.
– Sverker Åström
Nu finns det faktiskt en hel hoper människor även i de krigförande länderna som anser att kriget och den åtföljande ockupationen av Irak är felaktig. De kommer från alla delar av det politiska spektrat. Låt mig ta tillfället i akt att uttrycka min glädje över att många av dom liksom jag lever i samhällen där vi får uttrycka missnöje med den blodigt förda politiken, men min sorg över att det är nödvändigt.
Det är svårt att vara kategorisk och det är lätt att lite blir fel när intellektuell slutenhet gör att man tror att man gör det mesta rätt. Vilket även gäller undertecknad.
Med vänlig hälsning & Pax Vobiscum
Henrik Sundström
Ibland kan jag tänka att politik är för viktigt och komplext för att lämnas åt politiker. Jag har läst många sk politiska bloggar som jag inte ens funnit det mödan värt att kommentera, så Fredericks inlägg har ändock flera poänger.
Nu tänker jag inte hamna i det träsk där man debatterar politik utan jag nöjer mig med att kommentera livsstil, världsbilder och filosofiska förhållningssätt – det får räcka så.
Så, snälla snälla med socker på, om du vill diskutera detta så gör det vänligen där det hör hemma, nämligen i Federleys blog.
