Praktisk matematik 1

”Tänk dig att du blir sugen på en bit fluffig sockerkaka till kaffet. Om du nu inte tillhör det lata bortskämda släktet vispar du förstås ihop den själv. Vad du gör är att ta en mängd olika ingredienser (med specifika egenskaper) som du finfördelar, blandar och gräddar. Det färdiga resultatet är en helt ny skapelse som inte alls har någon likhet med någon enskild grundingrediens. En sockerkaka innehåller visserligen ägg men har föga likheter med ett sådant.

Om nu tjocka släkten råkar titta in lagom när det är dags att hugga in på verket, kan du tyvärr inte proppa i dig hela sockerkakan själv. Du måste till din stora sorg dela den i mindre delar så att alla får smaka. Om nu dörrklockan fortsätter och ringa och släktingar och bekanta väller in med jämna mellanrum, så upptäcker du kanske att du blir tvungen att skiva så tunt att den enskilda sockerkaksskivan inte längre består av sockerkaka. Du har finfördelat ditt bakverk i så tunna strimlor att moster Sveas strimla kanske består av lite stelnat äggprotein, medan svärmor får tugga på en infettad mjölstrimla. Det finns alltså en gräns för hur finfördelat ett sammansatt material kan bli men ändå behålla sin struktur.”

Citatet ovan är från en magisteruppsats i matematik av Jeanette Silfver kallad ”Homogenisering på perforerade definitionsmängder”.

Förutom den fina liknelsen ovan med sockerkakan så berättar Jeanette om fängelser och fångvaktare när hon vill åskådliggöra ”Svag vs stark topologi”:

Det första är hur svårt det är för ett kriminellt element att rymma från riksanstalten med dess tjocka svårforcerade murar.
Det andra hur svårt det är att rymma från en lokal anstalt utan murar men med observanta vakter i stället.

ÄVen andra små passuser som ”Varför dra ut på pinan? Vi bevisar denna sats omedelbart.” samt ”Vari ligger den stora glädjen i att kunna skriva på det här viset då?” roar åtminstone mig som lekman.

Det blir dock lite otäckt när jeanette bryter både höger- och vänsterled! Rena gangstervärlden!

Ja, det verkar ju nästan som om det där är matematik även en enkel själ som undertecknad skulle kunna lära sig. Bara man tog sig an besväret att lära sig grekiska. Ge mig en livstid till.

[ovanstående inspirerades av Thebes kommentar till föregående bloginlägg]


En annan praktisk matematisk grej är LIX, läsbarhetsindex. Detta är en siffra som antas beskriva hur pass lätt eller svår en text är att förstå. Metoden togs fram av pedagogikforskaren Carl-Hugo Björnsson på 1960-talet och används så vitt jag vet i Sverige och i Danmark för att ge en generell uppfattning om en texts läsbarhet.

LIX beräknas så här:
LIX = Medeltalet ord per mening dividerat med andelen ord som är mer än 6 tecken långa uttryckt i procent.
[Via Vassa Eggen]

Här är min egen LIX-beräknare.

Denna text har läsbarhetsindex 41* men ändras till 42 när jag uppdaterar med denna sista meningen och du som uppmärksam bloggläsare bör kunna dra en korrekt slutsats om varför det förhåller sig på det viset, nå?

* Medelsvår enligt tabellen nedan.

Mycket lätt <–24 Barn- och ungdomsböcker
Lätt 25-34 Populärtidningar, skönlitteratur för vuxna
Medelsvår 35-44 Morgontidningar, veckopress
Svår 45-54 Officiella skrivelser, populärvetenskap
Mycket svår 55–> Avhandlingar, facklitteratur, lagtexter
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

0 svar på Praktisk matematik 1

  1. martin bundsen skriver:

    hej, vi studerar på stockholms universitet och skriver just

    nu vår magisteruppsats om bloggar och affiliate programs, vad som påverkar valet av dem och varför man använder dem. vi letar nu

    eft

  2. Martin Bundsen skriver:

    Synd att du har missuppfattat oss. Vi har inget kommersielt

    syfte med uppsatsen, utan är bara intresserade av vad bloggare tycker om affliate programs, speciellt intressant är synpunkter som

    d

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.