Hej kära blogg!
Många kära och fina minnen har jag av dig och mycket roligt har vi haft tillsammans. Ännu har jag understundom lust att skriva, rita eller lägga in ett fotografi för att fylla några cykler av ingenting med någonting. Antar att det finns någon sorts kausalitet och orsakssammanhang och förklaringar till varför det ena sker idag och ingenting i går, och jag är säker på att man finner vad man letar efter. Själv ser jag varken en början eller ett slut eftersom det som är redan finns i det som varit och i det som kommer att vara.
En vacker dag, kära blogg, kommer säkert våra vägar att skiljas och jag upplöses så småningom till elementen och du till …. vad du nu är byggd av … tankar? Fascinerande faktiskt att det som utgör denna blogg och dess kontext kommer från en sådan enorm energiladdning manifesterad genom vetenskapslusta, nyfikenhet, maktbegär, girighet, magi, hat, kärlek och slump tillsammans. Att tänka att sådana krafter har skapat den märkliga världen av tankar formulerade i ord och bilder och formaliserade i strukturer och lagrat och överfört med hjälp av elektriska laddningar över tid och rum. Nu märker jag att allting upplöses. Även det som aldrig funnit sin form i denna värld av expansion – formen är Saturnus och tiden som det tar en evighet. Upplösningen är Neptunus.
Himmelrike – är du idag ÅBar i Lund och en middag med Tournedos med ädelostsås, rösti och Jack Danielssås eller på samma ställe en röding på en bädd av Pestovaddetnuvar?
Lycka, är du en Bombardier eller en Fuller’s ESB eller hittar man dig i en flaska rödvin?
Är livet att njuta så?
Tja, varför inte….
Puss på dig bloggen, vi ses snart igen!
