Idag är Internationella Kvinnodagen och jag ska demonstrera för jämställdhet.
På väg mot demonstrationen passerar jag ett ungt par som packar in bagage, barn och sig själva i en bil. Från demonstrationståget några hundra meter bort så blixtrar det och dundrar och höga rop och skrik ekar mellan husväggarna. Barnen ser sig oroligt omkring med stora ögon. Mannen himlar med ögonen, kastar med huvudet och säger:
Kvinnan säger inte emot. Inte jag heller även om jag skulle vilja säga ett och annat.
När demonstrationståget (som var mysigt att gå i) nått fram till Möllevångstorget (här antingen börjar eller slutar nästan alla demonstrationståg i Malmö), så går jag långsamt hemåt för jag är trött och hungrig efter en jobbig dag.
En röst, förstärkt av megafon så att den studsar fram och tillbaka över torget, ropar triumferande:
Utropet möts av hurrarop från deltagarna. Jag skulle uppskatta att där var cirka 300 pers.
PS Läs Kerstin Berminges bok ”Kvinnan – djur eller människa” på nätet.
Fotnot: Bilden ovan är från Lundakarnevalen 2006.
