I samma stund som en galen finne skjuter sina skolkamrater och tänder eld på den yrkeshögskola han går, så tjuter brandlarmet på skolan jag arbetar. Medans den galne finnen mördar 10 personer delar jag ut nästan 60 stycken röda och gröna äpplen till elever som står och pratar och skrattar i den vackra höstsolen. För oss var det falsklarm. För Kauhajoki var det blodigt allvar.
Äpple träffat av kula kaliber 22.
Märkliga sammanträffanden är kanske inget att bry sig om, annat än som roliga slumpmässigheter, men det kan vara roligt att spekulera över vilka andra principer, utöver kausalitet, som kan ligga bakom att liknande saker sker synkront på olika platser. Den schweiziske psykologen Carl-Gustav Jung är en av många personer genom historien som tyckt det vara kul att tänka på så’nt här, så han myntade begreppet ”synkronicitet” för händelser som på något vis är lika varandra och som inträffar samtidigt, men som inte har något synbart orsakssamband. Några exempel på synkronicitet finner man här.
Att tänka på synkronicitet mellan massmorden i Kauhajoki och falsklarmet på skolan jag arbetar känns äckligt. Bara tanken att det finns någonting gemensamt är obehagligt. Kanske är bara tidpunkten gemensam. Det är ganska äckligt bara det. Jag vill inte leva samtidigt som sådana ulsa gärningar utförs.
Stoppa morden. Stoppa tortyren. Stoppa svälten. Stoppa förtrycket.
Börja ge liv. Börja ge kärlek. Börja dela med dig. Börja på nytt.
Foto: nebarnix
Även Peter Englund skriver om synkronicitet, i går. Det är makterna.
Och det tog inte många timmar innan första fan-t-shirten var klar.
http://spreekillers.org/
Äckligt.