Nästan alla har åsikter om skolan. Jonas Vlachos och Erik Grönqvist har företagit en undersökning för att söka samband mellan elever och lärare och deras gymnasiebetyg och kön, samt den militära mönstringens utvärdering av kognitiv förmåga (IQ) samt ledarskapsförmåga. En signifikant differens som deras rapport uppmärksammar är att nyblivna gymnasielärares genomsnittliga kognitiva förmåga har sjunkit med cirka 20 % från början av nittiotalet tills idag.
Författarna drar en del ganska intressanta slutsatser av den insamlade datan:
”Nedgången i lärarnas kognitiva förmågor är negativ för elever med hög studiekapacitet. Däremot förefaller elever med låg studiekapacitet faktiskt missgynnas av att ha en lärare med hög kognitiv förmåga. Det verkar även som om nedgången i kognitiva förmågor gynnat flickor relativt pojkar. Lärare med goda ledaregenskaper verkar däremot vara särskilt bra för elever med låg studiekapacitet och, framförallt, elever med utländsk bakgrund. Att ha en lärare med goda ledaregenskaper verkar dessutom gynna flickor relativt pojkar.”
Är det inte så poppis att bli lärare längre? Ja, enligt Mette Fjelkner och Eva-Lis Preisz på Lärarnas Riksförbund är det så:
”Antalet sökande till lärarutbildningarna har sjunkit från över 10 per plats i början av 80-talet till blott 1,4 per plats i dag. Läraryrkets sjunkande popularitet beror inte minst på att lärarnas löner har sackat rejält efter andra jämförbara gruppers.”
När du läst rapporten ”Hur lärares förmågor påverkar elevers studieresultat” välkomnar författarna dina kommentarer i bloggen Ekonomistas ”Inte så poppis bli lärare längre”. Bland kommentarerna hittills tycker jag personligen att Lennarts är den som ger mest intressant perspektiv just nu.
Utbildning av vem för vem till vad?
