Läste på Wikipedia om spegelneuroner. Jag fann där något motsägelsefullt och därför så härmar (citerar) jag lite av texten därifrån:
”Trots att spegelneuron återfinns hos makaker imiterar makaker inte varandras beteende, så det framstår som osannolikt att spegelneuron utvecklades för inlärning medelst härmning.”
Makak imiterar människa
En liten bit ner på sidan om spegelneuroner finns några länkar, bland annat:
”Här finns en bild av en människa och en nyfödd apunge som räcker ut tungan åt varandra.”
Bildtexten lyder:
”A newborn macaque imitates tongue protrusion”
Det synes som att vi här har hittat en äkta motsägelse, för inte kan det väl vara sant att makaker både härmar och att de inte härmar? Eller är det så att de inte härmar varandra, men de härmar människor? Eller kan det vara så fiffinurligt att vi har funnit två sanningar som är varandras motsatser, men ändå bägge är sanna?
”Vem är det som lipar?” frågar ett barn över min axel när hon ser bilden här ovan på människan och apan som räcker tungorna åt varandra. Jag som skåning tror att lipa handlar om att gråta, men svenskar menar med lipa att räcka ut tungan, eller hur?
Är de i motsats till varandra, de som lipar mot varandra? Är de som uppfattar varandra som fiender sina motsatser, eller är de sina dubbelgångare?
Spegelvänt rätt vänd
Om man ser sig själv i spegeln så ser man inte en dubbelgångare, utan sin spegelbild; skillnader som förefinns mellan hjärnhalvornas olika funktionssätt blir då spegelvända och vi ser visserligen en bild av oss själva, men en bild som är motsatsen till verklighetens skillnader mellan hjärnhalvorna, en bild som är motsatsen till hur andra ser oss. Jag är nämligen övertygad om att många undermedvetet använder (undermedveten) kunskap om hjärnhalvor och ansikten för att tolka och kommunicera, på samma sätt som jag vet att en del gör det medvetet. Inte för att jag tittar så mycket på mig själv i spegeln, men jag skulle vilja ha en dubbelspegel som korrekt visade mitt ansikte så som andra ser det – på samma sätt som jag ser andras ansikten.
Apropos dubbelgångare så såg jag igår filmen ”The Tiger’s Tail”, regisserad av en av mina favoriter, John Boorman, som bland annat handlar om en man som möter sin okände tvilling.
En annan bra film om dubbelgångare är ”Dead Ringers” av en annan favorit, David Cronenberg:
Dead Ringers
Faktiskt läste jag nyligen om att speglar som sattes upp på en arbetsplats ökade samarbete och sociala kontakter inom den studerade gruppen och inte, som man kanske kunnat tro, fick de fåfänga att negligera allt annat utom sina spegelbilder. Forskarna bakom studien teoretiserade om att när människor via speglarna såg sig själva i sociala situationer så reflekterade(!) de mer över sina roller i gruppen och relaterade över sin egen roll i gruppens relationer, varpå de agerade för att förbättra synen av sig själva…
Letar vi efter oss själva eller vill vi hitta något annat? Tja, verkligheten kanske är, som någon sa, när det inte blir som man vill 🙂
Vampyrer syns inte i speglar.
Autister saknar spegelneuroner.
Är autister vampyrer i hjärnan, lixom?
Den där söta makakbilden finns i forskning och framsteg nr 8, 2006.