Mannen som pratar skånska med hästar

Mannen som pratar skånska med hästar,  det är jag. I den gångna veckan har jag gjort ryttardebut och för första gången ridit en hästapålle och detta inte bara en gång, utan två!

Det har varit jätteskoj och jag vill rida fler gånger. Fick efter den första gången lite ont på insidan av låren, men annars gick det bra. Bägge gångerna fick jag rida på samma häst och det var den största hästen som ridskolan hade. Orsaken var att de andra ryttarna var så förtvivlat små att jag framstod som tyngst av oss alla. Benjamin heter hästen och är 19 år gammal och, enligt ridlärarna, snäll och lite slö.

Skånskt prat i hästens öron

Jag hade innan min ryttardebut mycket stor respekt för hästar och ville inte gärna närma mig dom av oro för att de skulle bli nervösa och sparka omkring sig. Inte så att jag var rädd eller tyckte illa om hästar, men jag tycker det är svårt att tolka deras beteende och vet inte hur de tolkar mitt.

En annan sak som var jobbig var alla nya termer som den första ridläraren verkade förutsätta att nybörjare kände till. Jag har inte tidigare stiftat bekantskap med saker som tyglar, stigbyglar, trav, skritt och andra märkliga företeelser och var ordentligt förvirrad.Inte heller har jag några större kunskaper i hur man styr ett fordon utan ratt eller styre, bromspedaler eller gas.Vid det andra tillfället påpekade jag detta, så den ridläraren var noga med att förklara lite bättre, till exempel hur man stannar genom att dra i snörena som sitter i hästens mun, de så kallade tyglarna alltså.

Jag tänkte vara psykologisk, lite som de där fantastiska hästexperterna jag hört talas om som viskar och pratar med hästar och på detta sätt etablerar djup och innerlig förståelse mellan människa och djur. Min tanke var att om jag blev kompis med hästen så skulle han nog inte anfalla mig, så därför pratade jag hela tiden lugnande med honom. Det fungerade! Inte ett endaste bett eller bakåtsparkut!

Andra gången jag var där och red fick jag samma häst, Benjamin alltså. Precis som tidigare pratade jag lugnande med honom. Lustigt nog så riktade han hela tiden öronen rakt bakåt mot mig, precis som att han lyssnade noga. Ibland var dom helt som bakåtklistrade. ”Vad bra”, tänkte jag  glatt, ”han gillar min skånska!”

När jag berättade för min sambo om mina upplevelser hade hon otroligt roligt åt mina bravader. Det är inte så enkelt, när man inte kan och inte förstår.