Bertrand Russell skrev: “Nothing in the world is more exciting than a moment of sudden discovery or invention, and many more people are capable of experiencing such moments than is sometimes thought.”
Precis så är det. Även i Coronatider.
Många gör dessa dagar nya upptäckter – nya för sig själva i varje fall – och får nya insikter om sjukdom och smitta vad gäller detta livsfarliga virus.
Denna upptäckariver är fantastisk och spännande, precis som Russell skrev. Just virusets farlighet gör att behovet att meddela andra sina upptäckter blir starkare än annars.
Många prövar att skriva av sig på sociala medier om det de har funnit. Tyvärr blir dessa meddelanden inte alltid heltäckande och ibland även lite fel. Felaktigheter ska självklart bemötas, särskilt när de kan innebära fara för andra.
Men jag tycker det är tråkigt med så många fördömanden i stil med ”åh, dessa korkade, självutnämnda experter! Kan de inte bara hålla snattran och lyssna på experterna”.
Ofta har jag elever som svarar fel på mina frågor eller som levererar lite tokigheter, men inte kan jag fördöma deras svar och komma med hånfulla tillmälen för den sakens skull. Ett milt, resonerande tillrättavisande ger ofta bättre resultat och ofta lär jag mig själv en hel del genom att ha ett sådant förhållningssätt.
Tvärtom anser jag det viktigt att uppmuntra de som försöker och särskilt de som prövar egna teorier och försöker göra egna upptäckter och inte bara upprepar fakta, papegojlikt.
Lustigt nog verkar det som att de starkaste fördömandena kommer från människor som inte har observerat att även experterna i många fall är oense om vilka åtgärder som bör tas. Enligt mitt synsätt är det ganska dumdristigt att helt sätta sin tro till en myndighet, ett ledarskap, en gud eller en dogma och tro att denna alltid har rätt.
