Det är inte så ofta som jag kan meddela matematiker något de inte känner till inom deras eget område. Därför känner jag mig hedrad att på begäran få vidarebefordra några lustigheter om talet 17.
Redan de gamla grekerna, i det här fallet pythagoréerna (som lärjungarna till Pythagoras (570 – 490 f. Kr) kallas), använde siffermagi och numerologi i en mängd sammanhang. För att förklara Kosmos konstruerade de med hjälp av matematiska modeller en ”sfärernas harmoni” vilken beskrev universum. Planeterna likställdes med ”Persephones hundar” medan Solens och Månens positivt vibrerande orber kunde nås om människan följde vissa andliga och moraliska principer.
I huvudsak utgick pythagoréernas teori om världen från att matematiska strukturer och relationer är grundläggande i naturen. Denna uppfattning vilade på flera iakttagelser:
1. Att harmoniläran påvisade en överensstämmelse mellan matematik och musik.
2. Att matematik kan användas för en beskrivning av förhållanden mellan materiella ting (vilket kan bevisas exempelvis genom Pythagoras’ sats).
3. Att himlakropparnas banor går att bestämma matematiskt.
”Fy sjutton!” utbrast redan Pythagoras för att det usla talet ligger mitt emellan de hyggliga talen 16 och 18, de enda två tal för vilka en rektangels yta är lika med samma rektangels omkrets. Så här:
Sjutton också!
För övrigt finns det i matematisk mening sjutton huvudprinciper för tapetmönsterbildning.
Intressant att notera är också att det dröjde ända till 1796 innan ”matematikens konung” Karl Friedrich Gauß med passare och linjal kunde konstruera en regelbunden 17-hörning (17 är ju ett Fermattal som dessutom är ett primtal.).
Gauß var också den som ändrade vetenskapens förfallande bana genom att på ett mycket vackert sätt visualisera skillnaden mellan domänen för sinnesförnimmelser och för mänsklig kognition; eller, med andra ord, skillnaden mellan människa och djur (Haha, se där Siv!) och vederlade på det viset kraftfullt de tidigare bedrägliga elfenbenstornsmodeller som använts av de formalistiska auktoriteterna Leonhard Euler, Joseph Louis Lagrange m.fl..
(Källor bl a: Vad är vetenskap?, Euklidisk geometri, Ny teknik)
