Ja, jag undrar när en tanke är ens egen egentligen? Alla de följande är i varje fall inte helt och hållet mina egna, men kanske kan man dela dom? Att ta del av en tanke är väl att ta den till sig och därmed äga den, eller? Hur är det med rätten till tankar? Får jag tänka vad som helst utan att betala pengar till den som tänkte tanken först? Går gränsen för betalningsansvar vid att jag inte får uttrycka eller gestalta en tanke som någon annan äger patentet på?
Låter det knäppt att någon kan äga tankar? Nej, inte alls om nu de nya förslagen till patenträtt inom EU blir antagna som lagar. Fy bubblan! Läs mera om dessa patentförslag här.
Jag befarar att möjligheten för någon att tjäna pengar på de föreslagna patentlagarna i slutändan medför att någon med näsa för pengar uppfinner ett sätt att läsa ens tankar. Hmmm, ja, detta håller ju förresten redan nu reklambranschen och diverse andra propagandamaskiner som bäst på att utröna möjligheterna för genom avancerade hjärnavläsningstekniker. Hujedamej!
Över till något roligare, tankarna jag började skriva om; här något man skulle kunna kalla en vison av Internet:
”We will say then that a considerable advance has been made in mechanical development, when all men, in all places, without any loss of time, are cognizant through their senses, of all that they desire to be cognizant of in all other places, at a low rate of charge, so that back country squatter may hear his wool sold in London and deal with the buyer himself – may sit in his own chair in a back country hut and hear the performance of Israel in Aegypt at Exeter Hall – may taste an ice on the Rakaia, which he is paying for and receiving in the Italian opera house Covent garden. Multiply instance ad libitum – this is the grand annihilation of time and place which we are all striving for, and which in one small part we have been permitted to see actually realised.”
— Signaturen ”Lunaticus” troligen Samuel Butler den 15 september 1863 i nyzeeländska Canterbury Press [via Infontology Läs den mer än gärna!]
Kurt Lundgren bloggar om EU-fördraget. Att vara kritisk verkar nästan i dagligt språkbruk ha blivit liktydigt med att vara negativ. Lite synd tycker jag. En kritisk hållning innebär, enligt mitt sätt att se det, helt enkelt ett sätt att förhålla sig avvaktande, skeptisk och analyserande inför nya otestade företeelser – och så’nt är väl bara bra? (Fast det kan vara j%kla tradigt att inte släppa loss entusiasmen 🙂 Först efter att man gjort en kritisk bedömning kan man komma med en välgrundad bedömning huruvida något är i någon bemärkelse positivt eller negativt. Jag tycker definitivt man ska vara kritisk mot EU. Att jag har blivit negativ mot EU kommer sig av att jag varit kritisk.
Jag intresserar mig för idéer, känslor, tankar, konst och kreativitet. Dessutom är ofta mina egna tankar i detta sammanvävt med koncept som:
- vem som äger rätten att tolka,
- rätten att framföra,
- ta del av,
- sprida
- modifiera
- eller sälja dom.
Allt originalmaterial här på min hemsida, gjort av mig alltså, är licensierat under Creative Commons som du kan läsa om du klickar på loggan. Jag försöker se till att allt material här är mitt eget eller fritt från copyright och upphovsrätt. I de fall jag lånar en upphovsrättsskyddad bild, vilket är sällsynt, men har hänt i fall där jag använder bilden i ett likartat syfte, så länkar jag till originalkällan på något sätt (Om jag missat något i detta avseende så gör mig gärna uppmärksam på detta.).
Nu har Yahoo en beta-version av sin sökmotor igång där man specifikt kan söka efter material som är licensierat enligt Creative Commons: Yahoo CC. Ett himla bra sätt att hitta material som man kan använda i icke-kommersiellt syfte helt enkelt! Du kan läsa mer om detta hos juridikprofessorn Lawrence Lessig, där du även hittar länk till Yahoo-betan. [via Gnuheter]
Man kan förmoda att det skånska klimatet har sina fördelar … inte lite
man längtar efter en sådan syn som den där. Några veckor till.