Logisk slutsats: ett hjärtligt skratt!

Tyst i salen, domare Räv har ordet!

	Såja, innan huvudförhandlingarna inleds, låt mig börja med att förklara ett par grundläggande förutsättningar:
	För det första, alla är tvungna att kunna alla lagar. Dessutom förutsättes det att en enskild medborgare lätt kan hantera alla eventuella undantag från undantagslagarna om man bara ser till att vara på plats dagen innan och i tid frågar någon av de som redan är medlemmar i klubben hur de skulle gjort i samma situation.
	För det andra, det är inte tillåtet med känsloyttringar i rättssalen, om något sådant upprepas måste jag utrymma och då fortsätter förhandlingarna inför lyckta dörrar – och det vill vi väl inte?!
	Nåväl, vi fortskrider.
	Vaktmästare Skata, har paragrafryttarna anlänt ännu?

	Ja, ers nåd, de är på väg in i salen i detta nu.
	Bra så! Nå, svaranden, vill ni ytterligare yttra er om era brott?
	Men domaren, som jag sa innan, någon hade flyttat och ändrat stoppskylten och snurrat på trafiksignalerna så det verkade farligt.
	Jaha, och?
	Ja, och jag kommer från landsorten där det inte finns rondeller med 6 filer och där man inte kör såväl till höger som till vänster på vägrenens extremiteter – så jag gjorde bara en skylt för att varna för vad som kunde hända om man körde in på fel avtagsväg.
	Jaha! Fanns det någon sådan avtagsväg överhuvudtaget?
	Eeeh, jag vet inte, men jag ville bara varna för det.

	Nu ska du bara förstå att stoppskylten är som jag säger att den är och inte som andra hävdar och en del vill tro!
	Hur skulle jag kunna förutsätta att någon sa att det var fel håll pekarna pilade, f’låt jag menar, pilarna pekade?
	Det finns en handbok där det står att pilarna aldrig pekar åt det hållet.
	Det var flera stycken pilar som …
	Dessutom, ser jag här att du säger att du gick över efter att den blå bilen passerat?
	Ja, jo, det stämmer, och…
	Nu är det så att den blå bilen kom först efter den röda och du sa ju att du nästan blev påkörd av den röda?
	Ja, eh, kanske var det den blåa efteråt då, jag kommer inte så noga ihåg – det viktiga är att det var den där skylten från början som skrämde upp mig så jag blev…
	Att du inte går med vänster eller höger ben först det bryr vi oss faktiskt inte om, men du hävdade tidigare i rätten, inför mig själv som vittne, att vi, rättens ledamöter, går med vänster fot först och det är domstolstrots mot självaste mig det! Väldigt straffbart!
	Det sa jag bara för att det såg roligt ut när stoppskylten bars in för att förevisas för juryn – det var ju bara så absurt att ….
	Här bestämmer Vi vad som är absurt eller inte! Om någonting är roligt och får skrattas åt ankommer också på oss att avgöra. En sak ska stå fullständigt klar: i min rättsal är det ingen som har roligt! Det här leder inte vidare, jag tror vi redan har klargjort hela skulden i den här solkiga affären. Åklagare Orm, det är nu er tur att förhöra den skyldige, varsågod.

	Tack domar’n!
	I förundersökningen uppger den svarande att det står ”hemsideskillen” i det famösa nassemejlet, stämmer det?
	Ja.
	Men i verkligheten stod det alltså ”hemsidekillen” i det nassebrev ni har i er ägo! Erkänner ni det?
	Ja, men det är samma sak, jag menade samma alltså ”hemsideskillen” och ”hemsidekillen” är väl ingen stor skillnad, men jag skrev väl fel då. Ett stavfel.
	Tsk, tsk, tsk… Ni påstår det nu ja. Ni har en del kunskaper inom IT och ni vet alltså att er ursprungliga utsaga rent logiskt är en lögn, eller hur?
	Om man applicerar logik på verkligheten så blir världen absurd och …
	Nej, det är stooor skillnad, och sådana faktiska omständigheter är avgörande för detta mål. Ni ska svara på mina frågor och inte avvika från ämnet. Förutom er lögn så har ni dessutom röjt era onda avsikter på flera andra sätt!
	Jag hade inga onda avsikter.
	Det är faktiskt inte er sak att avgöra. Den ursprungliga formuleringen påstår ni nu i efterhand är följande, jag citerar: ”Tänkte bara skriva att det är bra att du hänger ut svenska nassar… nu vet jag vad den där hemsidekillen går för…”. Är det riktigt?
	Ja, det tror jag, jag vet inte så noga nu – det där brevet har fått alldeles för stora proportioner. Jag nämnde det bara i förbigående för att tydligt distansera mig från den typen av politisk extremism.
	Det säger ni ja, men erkänner ni nu att ni inte citerade korrekt?
	Ja.
	Haha! Då var ännu en lögn fastslagen då! Nu påstår ni att detta här är den fullständiga versionen?
	Jaja, så vitt jag vet.
	Nej, där har vi ännu en lögn! I nassemejlet står nämligen även följande mening: ”Har du en atom-feed?”
	Jaså? Ja, det kan nog stämma, det hade jag glömt.
	Jag kan faktiskt triumferande här och nu avslöja att den fullständiga ordalydelsen är: ”Tänkte bara skriva att det är bra att du hänger ut svenska nassar… nu vet jag vad den där hemsidekillen går för… Har du en atom-feed?”
	Ja, om ni säger det så – ni verkar veta mer om det där mejlet än vad jag gör.
	Det var således även en blankrad i meddelandet?
	Eftersom ni redan verkar veta, varför frågar ni då mig? Och vad skulle en blankrad spela för …
	Svara inte med en fråga tack! Jag vill vända mig till rättens ledamöter och be om att få fullständigt klargjort i protokollet att vi, via våra hemliga källor, fått säkra bevis på att nassemejlet är formulerat på ett sätt som logiskt betraktat i de faktiska detaljerna fullständigt avviker från vad den skyldige lögnaktigt och falskeligen har uppgivit.
	Rätten godkänner detta som bevis nummer 17. Vaktmästarn ska nu framföra remissyttrandet från protokollförarämbetet och överåklagarklagaren.
	Protokollförarämbetet vill komma med följande uttalande: det är rimligt att antaga att svaranden medvetet dolt att det nazistiska mejlet avhandlade atomära hemligheter och försörjningskällor och därmed genom association indikerar att han blivit kontaktad av en terrorist och detta har sedan undanhållits myndigheterna, trots att säkerhetspolisens representant i sin undersökning bad svaranden överlämna det fullständiga materialet! Detta är nu protokollfört.
	Precis som alla som har Internet vet, så finns det tydliga bevis på terroristiska atombomber, men vi kan inte dra slutsatsen att svaranden i detta avseende fullföljt sina avsikter – å andra sidan har han inte medverkat till att bringa klarhet i extrema terroristers hemliga och mordiska planer.

	Om jag som advokatomblog för den anklagade får säga något?
	För all del, advokatomblog Groda. Varsågod, men låt mig påminna er om att det här inte är en lek. Ni är härmed varnad och fler chanser får ni inte!
	En atom-feed är enligt mina begränsade kunskaper en datateknisk term som inte har någonting med atombomber att göra. Enligt den av Bill Clinton undertecknade ”code 431.322.12 of the Internet Privacy Act” kan inte rätten hota någon internetleverantör, eller någon person eller juridisk enhet för att de lagrar filer och inte heller åtala någon i förbindelse med detta. Därför kan man inte kräva att den svarande ska pula med utlämning av privata email, av vilket slag det än månde vara, till en person som utger sig företräda en myndighet som enligt flerstämmiga, ehuru obekräftade uppgifter, gjort sig skyldig till åsiktsregistrering.
	Det där är inte relevant för den skyldiges försvar! Det är bara obekräftade rykten och en förtalskampanj igångsatt av ljusskygga individer som inte tål en närmare granskning – annars hade de väl varit här och försvarat sin sak?
	De som ville komma körde ju fel pga falskskyltningen jag ville varna för!
	Kan domar’n be den skyldige hålla truten eftersom jag enbart ställde en retorisk fråga?
	Tystnad, jag äskar tystnad! Nu måste jag varna er igen! Jag ber er alla vara väldigt uppmärksamma på att det här inte är en politisk rättegång. Vi har via säkra källor, som vi inte kan avslöja är hemliga, fått fullständiga och logiska bevis på att den skyldige är fullständigt avvikande. För det till protokollet! Har åklagaren fler frågor? Förresten, åklagar’n, det där sista, var det också en retorisk fråga?
	Ja, det var det nog, kanske, men strunt i det nu. Vi vill nu korsförhöra vittnet.
	Bra, jag ser fram emot ett korsförhör nu. Har vaktmästar’n ordnat med kors, spik och hammare som åklagaren begärde?
	Jajamensan, kors, spik och hammare – allt är införskaffat och paragrafryttarna börjar bli otåliga.
	Har den skyldiges advokat ytterligare rappakalja att anföra?
	Min advokat är inte här just nu – han är på toaletten och tvår sina händer. Vad är det där för spikar?
	Har svaranden något att tillägga?
	Är dom där spikarna riktiga?
	Ja, det kan ni tro! Trodde ni att det var något som Picasso matade fåglarna med? A-Ha-Ha-Ha-Skra-Krax-Ha!
	Skämta inte, det passar sig inte här och nu.
	Ni kan inte göra så här utan att…
	Tyst nu med er! När det handlar om Atom-föda kommer Rikets Säkerhet före!
	Inte bara för att….
	Tyst det räcker nu från er sida! Såvida ni inte vill erkänna?
	Ja ja, jag erkänner. Det var dumt av mig att använda den där vända stoppskylten.
	Det räcker inte. Det där erkände ni redan från början genom att ångra er – långt innan vare sig nassemejl eller annat visat på det logiskt felaktiga i era resonemang. Faktiskt erkände ni redan när ni genom att ta bort inlägget visade att ni förstod att inte alla delar ert synsätt på saker och ting. Och det var innan åklagarens nassemejl.
	Jag förstod att inlägget kunde missförstås och att andemeningen kunde förbises ja. Jag uttryckte min oro för att saker kanske inte stod rätt till och deklarerade en allmän körriktning för yttrandefriheten och tänkte att det var lättförståeligt just för att jag gjorde det så tydligt och dessutom var det konstnärligt.
	Konstnärligt bah!
	Rätten deklarerar överläggningen klar och låter vaktmästaren offentliggöra följande kungörelse:
	Myndigheten låter i sin stora nåd svarandens flagranta övergrepp passera och ser mellan fingrarna med dessa potentiellt samhällsfarliga verksamheter enbart för att visa sin stora generositet. Det är rättens mening att alla som skådat processen inser hur rättrådiga vi är i såväl tanke som handling och vi intygar att inte ens ett småleende har kommit över våra läppar under någon endaste liten fas av denna för mänskliga rättigheter ytterligt pinsamma rättegång.
	Därmed är saken klar!
	Jag väntar med besked huruvida jag tänker överklaga till högre instans. Det grämer mig att jag inte fick korsförhöra….
	Därmed tackar vi rätten för deras tid och engagemang och förklarar att denna akt av farsen är fullbordad.