I min ungdom var jag tämligen kategorisk och rebellisk. Mycket var antingen svart eller vitt och ofta fanns det inget alls däremellan. Det var rätt att göra uppror och revolution om något var fel – och det var ofta fel, särskilt på de starkas utnyttjande och förtryck av de svaga.
Träd i Malmö Centrum
Bland mycket annat så tyckte jag att Jesus hade rätt när han sa ”låt de döda begrava sina egna döda.”* Av denna anledning har jag inte varit på många begravningar.
Idag på hemväg från en begravning sa jag till min lillebror:
så vägrar jag att komma på din.
Det tänker jag hålla.
* Matteus evangelium Kap. 8:17-25
Låt de andligen döda begrava de lekamligen döda. Det var visserligen söners plikt att begrava sina döda föräldrar (1 Mos. 25: 9); det kan icke heller Herren här i allmänhet förbjuda. Men i detta särskilda fall såg han en fara för mannen, om han kom tillbaka till sin faders hus. Det gällde ett bestämt och tvärt avbrytande av alla förbindelser med anförvanter, vilka annars, enligt Herrens förutseende, hade blivit honom en snara till fall och fördärv. – Enligt Lukas tillade Herren: Gå du åstad och förkunna Guds rike (Luk. 9: 60). Han kallade alltså denne man till predikare.”
