Många tycks hata. Det är väl okej att göra det – man får väl hata vad man vill antar jag.
Däremot kan hat ta sig tråkiga former när hatarna ska föra ut sina tankar i verkligheten. Det finns många exempel på det. Ett exempel är de som hatar astrologi. I många fall tycks hatarna medvetet missförstå astrologin för att därmed kunna kritisera den utifrån sina egna felaktiga premisser. Det är inte bara beklagligt, många gånger motarbetar deras snedvridna synvinklar oftast kritikernas egna uttalade syften, vilka kan vara nog så lovvärda.
Tycho Brahe gjorde viktiga insatser för astrologin. Inte minst var han kritisk mot den, vilket gjorde den gott, samtidigt som han ändå värdesatte mycket av astrologins lärdomar.
Det finns massor av information om detta att finna för den nyfikne, se t.ex här: http://www.hps.cam.ac.uk/starry/tychoastrol.html
Tack Tycho, för att du tidigt insåg att astrologiska inflytanden inte enkelt kan mätas och vägas med de måttstockar som vetenskapen har till sitt förfogande; det är emot astrologins natur.
Om nu distinktionen mellan astronomi och astrologi är nödvändig för att stilla oroliga själar, som inte rymmer mer än en aspekt av tillvaron åt gången, så skulle jag vilja säga: Låt vetenskapen mäta astronomin och låt konsten uppskatta astrologin, utan att det för den sakens skull ska grävas vallgravar däremellan, än mindre svarta hål, eller för den delen kastas pajer emellan motsatta gäng.
Tycho Brahes skrift ”Against Astrologers for Astrology” har tyvärr inte bevarats, men dess titel antyder det fruktbara förhållningssätt författaren kunde visa omvärlden. Kasta inte ut barnet med badvattnet, men var sunt skeptiska.
Tycho torde månne vända sig i sin grav, om han finge skåda på vilka vis många av vetenskapens tillskyndare ser på världen och hur man idag gräver upp hans och hustruns grav i Prag.
Vila i frid.
