Världen kan vara så vacker. Och samtidigt är världen ett konstigt ställe. Ja, den är underbar, hemsk, skön och absurd.
Den vackraste naturskildring jag läst på länge innehåller satsen:
”… medan näktergalen sjunger i boklunden vid Malmöhus vallgrav …”
Den intresserade läser mer här: ”Sadistiskt förnuft”.
