Henrik Sundström

Foto: Robert Nettarp
Var på fotomässan igår och det var kul och stimulerande. Överraskande många bilder var kraftigt manipulerade, ja en del såg ut som collage av några av mina favoritkonstnärer, som Braque eller Picasso eller som målningar av Salvador Dalí. Antagligen var de Photoshoppade? Jag har, bl a pga intrycken som debatten kring analoga versus digitala kameror efterlämnat i mitt minne, levt i tron att de flesta fotografer är lite utav ”purister” och vill fånga i kameran det de ser med ögonen. Nu verkar det vara alltmer accepterat att man i bilden fångar det man ser med själen.

Och ingenstans såg jag några analoga kameror… men dom finns kanske där jag inte tittar.

Träffade även Erik Starck och pratade om hur kul det är att vara entreprenör och starta egna företag, som exempelvis Eriks GlocalReach.

Vilket gradtal?
Det är frågan.


Vad är svaret?

Igår fick jag privatlektioner i matematik. Till minne av detta publicerar jag följande diagram:

Fick en utmaning av Thomas O: Berätta sju sanningar om dig själv.
OK!

1. Jag har sett en film som heter ”De sju samurajerna.”
2. Jag har sett en film som heter ”Snövit och de sju dvärgarna.”
3. Jag har sett en film som heter ”Seven.”
4. Jag har sett en film som heter ”Shichinin no samurai.”
5. Jag har sett en film som heter ”The Magnificent Seven.”
6. Jag har sett en film som heter ”Seven Brides for Seven Brothers.”
7. Jag har sett en film som heter ”Det sjunde inseglet.”

Imorgon är det FN-dagen 2007.

En intressant kommitté är United Nations Committee on the Peaceful Uses of Outer Space. Wow, liksom.

Olika personer applåderar på olika sätt. Jag antar det beror på olika sorters uppfostran, kulturer, lynne, stil och världsåskådning, osv.

Två personer som skiljer sig åt i många avseenden är Dalai Lama (Tenzin Gyatso) och George Bush. Deras olikheter visar sig alltså även i deras olika sätt att föra händerna samman i avsikt att uttrycka sympati.

På bilden ser vi hur den tibetanska laman med en enda långsam och mild rörelse för samman sina handflator och i samma rörelse leende bugar. Detta kontrasterar mot den amerikanske presidenten som med pumpande rörelser klatschar sina handflator mot varandra, med armbågarna utåtriktade för att få större kraft i slagen.

Varför får detta mig att tänka på den zen-buddhistiska koanen ”Applåd med en hand” (vilket tillika är titeln på en av Anthony Burgess’ romaner)?

Fotot ovan taget vid en ceremoni på Capitol Hill där presidenten tilldelade laman Kongressens högsta civila utmärkelse, vilket jag tidigare berättat om i blogginlägget ”Fredsfurste får pris av krigare”.

Jag utropar morgondagen till världsunderkläderdagen:

Gå i underkläder hela dagen!

Varför?

Det vore skoj helt enkelt!

Så det så!

Om jag ska gå i underkläder?

Absolut, hela dagen – jag lovar!

Körde en sväng med hojen idag. Det är överraskande varmt ute. För några dagar sedan var det bara plus 2 grader och isande kallt när jag körde runt på vackra vägar i bygden, men idag hade jag kunnat fortsätta köra flera timmar om inte mörkret gjorde det trist att köra till slut.

När jag kör så försöker jag fördjupa mig i ”The Pace”, som är ett avslappnat sätt att hitta en skön rytm i körningen. Det börjar dock bli lite mörkt, fuktigt och halt för sådan avslappnad körning. I alla fall så känner jag en oro för våta löv, lera på vägen och att andra trafikanter inte ska upptäcka mig i mörkret.

Snart är säsongen helt slut antar jag, även om en kollega idag berättade om några hojåkare som kör året om. Bland annat har de en träff i Norge varje år i januari. Det är mycket träffar hit och dit i hojvärlden, men jag är inte så tilltalad av det.

Detta blev ett blogginlägg i kategorin tradigt dagboksinlägg.

Det sägs att det är bättre sent än aldrig, men i det här fallet hade jag nog velat hitta BMW of North America innan jag köpte min nuvarande bil.

Först kom ansiktsburk, sedan Facebook.

Det var roligare förr.

http://www.lotten.se/

Häromdagen köpte jag ett fordon med en V12-motor med 300 hästkrafter.

Öl- och whiskeymässan visade sig vara ett alldeles förträffligt arrangemang. Juryn för whiskeytävlingen såg genast att det var ett väldigt brett och spretigt startfält där några whiskeysorter, likt en del av besökarna, snubblade bort sig totalt.

När gomseglet fullträffades av Yamazakis bredsida så seglade den rakt upp på förstaplatsen och höll sig ohotad kvar där trots kompetenta utmanare som kluckade i kölvattnet.

En klar segrare i whiskeyklassen alltså: Yamazaki 18 years old, Akira Kurosawas favorit.

Juryns dom är enhällig:

Igår var juryn i blindtestet av whiskey helt enig i sin dom.
Med inbördes rangordning:

1. Macallan
2. Laphroaig
3. Scapa

Idag ska juryn vidare till Öl- och whiskeymässan.

Stoppa kriget.

Nu, helst.

Karikatyr av krigare.

PersonalDNA låter den hågade göra ett ganska intressant test. Jag kände mig hågad och här är mitt personliga resultat:

Håll muspekaren ovanför färgat fält för förklaringar.
Den intresserade noterar att jag har väldigt högt värde på ”öppenhet”. Detta visar sig på flera områden, bland annat genom att jag i denna glyttblogg nu publicerar resultatet av denna djuplodande psykologiska analys öppet för envar att ta del av.

Personer som är mer slutna, hemlighetsfulla och introverta än vad jag är må finna detta hårresande, men som en sådan person så riktigt – och bistert – påpekade för mig häromdagen:

Idag bestämde jag mig för att i min nätdagbok skriva vad jag gjort idag, men när jag satte mig ner framför datorn med fingrarna på asdf jklö så snurrade framför mina ögon myriader av ord huller och buller och jag insåg att det fanns ingen möjlighet att jag skulle kunna fånga något så fantastiskt i några enkla meningar.

Hur som helst vill jag här ändå pränta ner några skriftliga tecken på att jag och min älskade flickvän ägnat nästan hela dagen åt att packa upp, röja undan, möblera och göra det skönt, gott och fint i vårt gemensamma.

I går fredag var min sista arbetsdag på AcadeMedia och dagen till ära förtärdes det prinsesstårtor. Tyvärr saknade konditorn önskad typografisk kunskap så han missade finesserna med texten och dess utformning. Antagligen saknade jag erforderliga specialistkunskaper som beställare och får därför skylla mig själv.

Det ska i alla fall stå ”AdieuMedEr”

och ”Master Henrik”.

Jaja, det var inte så jättekul utan ganska så långsökt….

Lyckligtvis var bagaren specialist på sådant som till gommen hör, som sig bör.