En av mina gamla favoritförfattare finns inte mer. JAg har läst hans böcker med stor behållning, bl a ”The Magus”, ”The Collector”, ”The French Lieutenant’s Woman”, ”The Ebony Tower” etc.
Allting har ett slut. Flyg fjäril flyg! 🙂 Det är bra att en del saker försvinner.
Fowles själv får avsluta detta inlägg med ett citat som lämpligt nog anknyter till både mitt förra inlägg och till döden:
”Men love war because it allows them to look serious. Because they imagine it is the one thing that stops women laughing at them. In it they can reduce women to the status of objects. That is the great distinction between the sexes. Men see objects, women see the relationship between objects. Whether the objects need each other, love each other, match each other. It is an extra dimension of feeling we men are without and one that makes war abhorrent to all real women – and absurd. I will tell you what war is. War is a psychosis caused by an inability to see relationships. Our relationship with our fellowmen. Our relationship with our economic and historical situation. And above all our relationship to nothingness. To death.”
– John Fowles, The Magus
En enkel lösning för att få slut på krig är att förbjuda militären och deras vapen.
Med anledning av att en brittisk officer nu ställs inför rätta pga sin övertygelse att kriget i Irak är olagligt så citerar John Pilger i Aftonbladet* 1945 års Nürnbergstadga:
”Att starta ett aggressionskrig” är inte bara ett internationellt brott, det är det största av alla internationella brott och det skiljer sig från andra krigsförbrytelser bara i det avseendet att det i sig innesluter alla de övriga brottens ackumulerade ondska.”
Det är otroligt bra när förbrytare, t.ex. Saddam Hussein, ställs inför rätta och jag hoppas att alla krigsförbrytare kommer att dömas i domstol. I framtiden hoppas jag att all militär blir totalförbjuden.
PS Jag har också ett svar på hur vi blir av med all kriminalitet: avskaffa lagarna.
[*Via Bulten i Bo]
Har ni någonsin tänkt på hur smart det var av dom första matematikerna att räkna till tio på fingrarna? Om man räknat till 8 så hade man ju haft två fingrar över och om man hade räknat till tolv så hade – ja det hade inte gått ju! 🙂
”Cambridgematematikerna Thomas M Fink och Yong Mao räknade 1999 ut att det finns 85 olika varianter av slipsknutar.” [Källa N24]
En slips är inget att hänga upp sig på, tycker kanske en del.
Slipsmodet kan ha kommit av att Napoleons soldater mötte kroatiska soldater med tygstycken runt halsen, ”kravatter”. Accessoaren blev franskt mode och har med tiden utvecklats till våra dagars sofistikerade kombination av strypsnara, haklapp och fallossymbol.
Jag har i princip aldrig slips. Tycker mest det verkar vara ett effektivt sätt att hindra blodet från att passera halsen.
”Tänk dig att du blir sugen på en bit fluffig sockerkaka till kaffet. Om du nu inte tillhör det lata bortskämda släktet vispar du förstås ihop den själv. Vad du gör är att ta en mängd olika ingredienser (med specifika egenskaper) som du finfördelar, blandar och gräddar. Det färdiga resultatet är en helt ny skapelse som inte alls har någon likhet med någon enskild grundingrediens. En sockerkaka innehåller visserligen ägg men har föga likheter med ett sådant.
Om nu tjocka släkten råkar titta in lagom när det är dags att hugga in på verket, kan du tyvärr inte proppa i dig hela sockerkakan själv. Du måste till din stora sorg dela den i mindre delar så att alla får smaka. Om nu dörrklockan fortsätter och ringa och släktingar och bekanta väller in med jämna mellanrum, så upptäcker du kanske att du blir tvungen att skiva så tunt att den enskilda sockerkaksskivan inte längre består av sockerkaka. Du har finfördelat ditt bakverk i så tunna strimlor att moster Sveas strimla kanske består av lite stelnat äggprotein, medan svärmor får tugga på en infettad mjölstrimla. Det finns alltså en gräns för hur finfördelat ett sammansatt material kan bli men ändå behålla sin struktur.”
Förutom den fina liknelsen ovan med sockerkakan så berättar Jeanette om fängelser och fångvaktare när hon vill åskådliggöra ”Svag vs stark topologi”:
Det första är hur svårt det är för ett kriminellt element att rymma från riksanstalten med dess tjocka svårforcerade murar.
Det andra hur svårt det är att rymma från en lokal anstalt utan murar men med observanta vakter i stället.
ÄVen andra små passuser som ”Varför dra ut på pinan? Vi bevisar denna sats omedelbart.” samt ”Vari ligger den stora glädjen i att kunna skriva på det här viset då?” roar åtminstone mig som lekman.
Det blir dock lite otäckt när jeanette bryter både höger- och vänsterled! Rena gangstervärlden!
Ja, det verkar ju nästan som om det där är matematik även en enkel själ som undertecknad skulle kunna lära sig. Bara man tog sig an besväret att lära sig grekiska. Ge mig en livstid till.
[ovanstående inspirerades av Thebes kommentar till föregående bloginlägg]
En annan praktisk matematisk grej är LIX, läsbarhetsindex. Detta är en siffra som antas beskriva hur pass lätt eller svår en text är att förstå. Metoden togs fram av pedagogikforskaren Carl-Hugo Björnsson på 1960-talet och används så vitt jag vet i Sverige och i Danmark för att ge en generell uppfattning om en texts läsbarhet.
LIX beräknas så här:
LIX = Medeltalet ord per mening dividerat med andelen ord som är mer än 6 tecken långa uttryckt i procent.
[Via Vassa Eggen]
Denna text har läsbarhetsindex 41* men ändras till 42 när jag uppdaterar med denna sista meningen och du som uppmärksam bloggläsare bör kunna dra en korrekt slutsats om varför det förhåller sig på det viset, nå?
Vännen Bitbucket tipsade mig om en artikel i Sydsvenskan med den insinuanta rubriken ”Kampen om bloggosfären”. Jag kan inte finna något i texten som ger belägg för att det skulle existera någon sorts kamp om bloggosfären (vad nu det är?).
Därefter fann jag att Johan, personen bakom bl a de utmärkta nyligen.se och intressant.se, skrev en bra sammanfattning om det i artiklarna som rör honom själv i sin egen blogg.
I förrgår pratade jag med en kollega om honom, igår kablades nyheten ut, idag beklagar jag att en av Sveriges största teaterpersonligheter inte är med oss längre, imorgon är en ny dag.
Konstnären, bloggaren, kocken och webdesignern Max Magnus Norman berättar att han kommer att bidraga till kulturprogrammet ”Flipper” i P3 nu på lördag kl18-20.
Programmets tema är ”Det stora blå”. (Som filmen ”Le Grand Bleu” av Luc Besson.)
”Los de Abajo” är ett band från Mexico som jag såg för andra gången i tisdags på Jeriko. Namnet betyder ”de där nerifrån”.
Musiktidningen Mojo skriver:
”Call it Tropipunk, file it under Explosive. It’s the sound of the future, get used to it”.
Och Blender:
”…Los de Abajo at times seem like a semiacoustic Rage Against the Machine, delivering musical manifestos via mariachi brass and percolating percussion.”
Bandet på ~10 personer har en otrolig spelglädje och hela scenen gungar vilket sprider sig till hela lokalen. De har vidareutvecklat sin scenkonst och framträder nu med lite teater,sketch och skådespel. Bl a tar en bandmedlem på sig en George W. Bush-maskering och just den låten avslutas med refrängen ”Fuera, fuera, fuera!” av resten av bandet klädda som bionicles.
Lite smolk i glädjebägaren var att den suveräne trumpetaren inte var med längre, även om han fått en väldigt duktig ersättare.
Via Håkan Jacobsson hittar jag en länk till ett tal som Sveriges dåvarande regeringschef Olof Palme höll den 26 juli 1975 i Santiago de Cuba, vilket så vitt jag förstår är huvudstad i en provins med samma namn på sydöstra delen av ön Cuba, inte så långt från Guantanamo.
Talet är ett intressant dokument och jag önskar att jag hade varit där så jag kunde fått njuta av klimatet och kubanernas omtalade gästfrihet och sköna musik. Palme verkar sannerligen ha uppskattat sitt besök i Kuba:
De allra flesta politiker och politiska personer på högerkanten är starkt Castro-fientliga. Håkan Jacobsson länkar gärna till ett reportage som DN-kultur publicerar under rubriken ”Den förbjudna sanningen om Kuba”. Artikelförfattaren, vars namn hålls hemligt, beskriver sjukvården i Cuba på ett sätt som inte många tidigare har gjort (se bild härintill). Tvärtemot den skarpt kritiska bild som reportaget förmedlar är sjukvården på Cuba känd för att vara relativt bra och dessutom tillgänglig för alla, gratis eller till ringa kostnad
En mångfasetterad verklighet.
Undertecknad, som har arbetat i flera år på svenska sjukhus och vårdinrättningar, måste tyvärr meddela alla ignoranter att syner liknande den på bilden ovan inte alls är ovanliga här hemma i Sverige. It sort of goes with the territory. Det går inte att hålla dementa, förvirrade, gamla och sjuka under total uppsikt eller nerdrogade dygnet om. Herregud, det dör människor i Sverige också – är det statskickets fel kanske? Gärna för mig, då kan vi kanske göra oss av med den nuvarande statschefen och hans familj nu?
Personligen så varken hatar eller älskar jag Castro. Min kunskap är liten och otillräcklig och några skäl för varken det ena eller andra har jag inte. Vad som förvånar mig med svensk debatt är det höga tonläget, de ensidiga ståndpunkterna och att Castrokritiken till största delen verkar bero av att man vill dra inrikespolitiska poänger – den verkar inte bero på någon särskild omsorg om det kubanska folket i varje fall.
Jag tror det fanns en pirat som hette John Long Silver? Från min synnerligen begränsade horisont – och möjligen understött av en alltför livlig fantasi – ter sig Silver och Castro ganska lika varandra; två egocentriska och självsvåldiga personer med förmåga att värva anhängare i kampen mot en större och mäktigare fiende. Jaså, John Long Silver är en sagofigur? Ja, men då är väl Castro det också?
Inte många verkar hata Castro i Latinamerika.
På ett Ibero-latinamerikanskt toppmöte med 22 representerade länder uttalades tvärtom stöd för Kuba. Vid toppmötet, som avslutades den 15 oktober, i spanska Salamanca, enades utrikesministrar från 15 länder i latinamerika samt Spanien och Portugal om två resolutioner till Cubas fördel:
1. USA bör genast avsluta sin blockad mot Cuba.
Som det stod i slutdokumentet:
”We ask the government of the United States of America … to put an end to the economic, commercial and financial blockade that it maintains against Cuba,” Reuters
2. USA bör omedelbart till Cuba utvisa en misstänkt mördare och ansvarig för en flygplansbomb. Man stöder åtgärder som kan leda till:
”to achieve the extradition or bring to justice the person responsible for the terrorist attack on a Cubana de Aviacion plane in October 1976 which killed 73 civilians.”Reuters
USA visar ingen sympati för dessa synpunkter utan lät via sin ambassad i Spanien kungöra följande uttalande:
”It would be unfortunate if these texts were interpreted as a sign of support for the Castro dictatorship,” Reuters
[Tack till Yelah.net som upplyste mig om Salamancamötet.]
När jag läser rapporter från Afrika ställer jag mig ofta frågan: ”Var är det positiva?” I helgen var jag på födelsedagsmiddag och flera av middagsgästerna hade bott i Afrika och kunde berätta fantastiska och underbara historier därifrån, men sådana glada och livsbejakande sidor får vi mycket sällan ta del av via våra vanliga media.
Rosa Parks var i hela sitt liv aktiv i amerikanska medborgarrättsrörelser av olika slag. Mest berömd är hon för sitt egensinniga agerande i samband med en bussresa hon företog den 1 december 1955:
Denna dag åkte Rosa Parks buss i Montgomery, i delstaten Alabama i den amerikanska södern, och vägrade modigt att överlåta sin sittplats på bussen åt en vit medpassagerare. För detta blev hon åtalad och förlorade i rätten samt dömd att betala böter, men hennes hjältemodiga jämlikhetssträvan ledde till en bojkott av stadens bussar som räckte i 381 dagar och i sin förlängning till ett beslut 1956 i USAs högsta domstol vilket förbjöd segregation i det allmänna transportsystemet.
Rosa Parks, född 4 februari 1913, mitt i Vattumannens soltecken, är ett bra exempel på den envisa rättvisesträvan och de humanistiska ideal som symboliseras av detta tecken.
En envist progressiv reaktionär är Vattumannen. – Och vägrar låta sig placeras i fack… 🙂
På en poesikväll i Hörsalen till Lunds Stadsbibliotek i början av 80-talet framträder en av poeterna, till mångas stora häpnad, med en papperspåse över huvudet och går runt på scenen och ropar
”SLÄPP UT MIG! SLÄPP UT MIG! SLÄPP UT MIG!”
Mer än så bestod inte hans framträdande av. Jag gillade det.
Idag kom jag att tänka på detta uppträdande av följande orsak:
Vid en stor busstation, Södervärn, i Malmö hör jag det dunsar bank-bank-bank-bank dovt, envetet och genomträngande över busstorget. Jag undrade vad det var för ljud och sökte därför upp källan. Genast förstod jag att en stackare var inlåst på en offentlig toalett. Ingen i närheten brydde sig. Typiskt. Bankandet hördes klart och tydligt och alla som passerade måste ha lagt märke till det, men ingen enda gjorde något åt det.
Personerna på bilden har allt möjligt
med min kritiska text att göra.
Jag såg till att både Vaktbolaget och polisen kom dit. Först DÅ ville fler människor hjälpa till: när det redan var fixat… Typiskt.
Ännu ett tillfälle när ingen bryr sig om utsatta människor. Det kan vara alkisar, knarkare, epileptiker, människor vars bilar stannat i korsningar – alldeles för många människor bryr sig inte. Folk stoppar huvudet som i en påse och låtsas som om de ingenting ser eller hör. Hur 17 släpper man ut dom?
Min buss gick innan dramats upplösning så jag vet inte vad som hände…
Blind höna berättar om att de 400 rikaste i USA tillsammans har 8,6 biljoner dollar. På amerikansk engelska säger man ”8.6 trlllion dollars”.
Den enda svenska biljard som finns är denna. Fast i t.ex. tyska är en biljard det som det borde vara även på svenska, nämligen 1000 biljoner, dvs 10^15.
Varför heter det biljard om det bara är 15 bollar? (skämtet från http://susning.nu)
President Bush möter rådgivare för att orientera sig om situationen i Irak:
Rådgivare: Three brazilian security guards were killed by a car bomb in Iraq this morning. Bush: That’s terrible! I am devastated. It feels like if a part of me just died. Let’s pray together.
Rådgivarna blir överraskade av presidentens starka reaktion, men deltar medgörligt i bön. Bush: How many is a braziljon anyway?
Joost Smiers and Marieke van Schijndel avslöjar en del av muskindustrins omhuldade myter kring upphovsrätt.
Copyright was once a means to guarantee artists a decent income. Aside from the question as to whether it ever actually functioned as such – most artists never made a penny from the copyright system – we have to admit that copyright serves an altogether different purpose in the contemporary world. It now is the tool that conglomerates in the music, publishing, imaging and movie industries use to control their markets.
Författarna tror inte att upphovsrättslagarna fyller sina uttalade syften utan i första hand endast är ett medel för musikindustrin att kontrollera ”musikkonsumtionen”. De utvecklar ett tänkbart alternativ till nuvarande rättsordning vilket i slutändan ska gagna konstnärlig kreativitet och vara positivt för allmänheten i det att ”The market would be normalized.”
Laia Odo-institutet
Bloggen är namngiven efter figuren Odo, vars revolutionära filosofi vägleder det kommunistiska samhället på månen Anarres, i Ursula K. leGuins mästerverk The Dispossessed.
Jag deltog i Fotoutmaningen 365 foton för att det var skoj och för att jag ville lära mig mera om fotografering.
Min kamera är en Sony Nex-5K med objektiv 3,5-5,6/18-55mm. Ibland använder jag även min mobil som var en Samsung S3, sedan en Xperia Z1, nu en Xperia Z2. Ibland publicerar jag mina foton direkt från kameran, men ibland justerar bilder i datorn med programmen Gimp eller Shotwell.
Denna webbplats använder kakor för att förbättra din upplevelse. DU kan välja bort detta om du vill .OkLäs mer
Integritet och kakor
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
Nej, vad tråkigt… 