”Los de Abajo” är ett band från Mexico som jag såg för andra gången i tisdags på Jeriko. Namnet betyder ”de där nerifrån”.
Musiktidningen Mojo skriver:
”Call it Tropipunk, file it under Explosive. It’s the sound of the future, get used to it”.
Och Blender:
”…Los de Abajo at times seem like a semiacoustic Rage Against the Machine, delivering musical manifestos via mariachi brass and percolating percussion.”
Bandet på ~10 personer har en otrolig spelglädje och hela scenen gungar vilket sprider sig till hela lokalen. De har vidareutvecklat sin scenkonst och framträder nu med lite teater,sketch och skådespel. Bl a tar en bandmedlem på sig en George W. Bush-maskering och just den låten avslutas med refrängen ”Fuera, fuera, fuera!” av resten av bandet klädda som bionicles.
Lite smolk i glädjebägaren var att den suveräne trumpetaren inte var med längre, även om han fått en väldigt duktig ersättare.
Via Håkan Jacobsson hittar jag en länk till ett tal som Sveriges dåvarande regeringschef Olof Palme höll den 26 juli 1975 i Santiago de Cuba, vilket så vitt jag förstår är huvudstad i en provins med samma namn på sydöstra delen av ön Cuba, inte så långt från Guantanamo.
Talet är ett intressant dokument och jag önskar att jag hade varit där så jag kunde fått njuta av klimatet och kubanernas omtalade gästfrihet och sköna musik. Palme verkar sannerligen ha uppskattat sitt besök i Kuba:
De allra flesta politiker och politiska personer på högerkanten är starkt Castro-fientliga. Håkan Jacobsson länkar gärna till ett reportage som DN-kultur publicerar under rubriken ”Den förbjudna sanningen om Kuba”. Artikelförfattaren, vars namn hålls hemligt, beskriver sjukvården i Cuba på ett sätt som inte många tidigare har gjort (se bild härintill). Tvärtemot den skarpt kritiska bild som reportaget förmedlar är sjukvården på Cuba känd för att vara relativt bra och dessutom tillgänglig för alla, gratis eller till ringa kostnad
En mångfasetterad verklighet.
Undertecknad, som har arbetat i flera år på svenska sjukhus och vårdinrättningar, måste tyvärr meddela alla ignoranter att syner liknande den på bilden ovan inte alls är ovanliga här hemma i Sverige. It sort of goes with the territory. Det går inte att hålla dementa, förvirrade, gamla och sjuka under total uppsikt eller nerdrogade dygnet om. Herregud, det dör människor i Sverige också – är det statskickets fel kanske? Gärna för mig, då kan vi kanske göra oss av med den nuvarande statschefen och hans familj nu?
Personligen så varken hatar eller älskar jag Castro. Min kunskap är liten och otillräcklig och några skäl för varken det ena eller andra har jag inte. Vad som förvånar mig med svensk debatt är det höga tonläget, de ensidiga ståndpunkterna och att Castrokritiken till största delen verkar bero av att man vill dra inrikespolitiska poänger – den verkar inte bero på någon särskild omsorg om det kubanska folket i varje fall.
Jag tror det fanns en pirat som hette John Long Silver? Från min synnerligen begränsade horisont – och möjligen understött av en alltför livlig fantasi – ter sig Silver och Castro ganska lika varandra; två egocentriska och självsvåldiga personer med förmåga att värva anhängare i kampen mot en större och mäktigare fiende. Jaså, John Long Silver är en sagofigur? Ja, men då är väl Castro det också?
Inte många verkar hata Castro i Latinamerika.
På ett Ibero-latinamerikanskt toppmöte med 22 representerade länder uttalades tvärtom stöd för Kuba. Vid toppmötet, som avslutades den 15 oktober, i spanska Salamanca, enades utrikesministrar från 15 länder i latinamerika samt Spanien och Portugal om två resolutioner till Cubas fördel:
1. USA bör genast avsluta sin blockad mot Cuba.
Som det stod i slutdokumentet:
”We ask the government of the United States of America … to put an end to the economic, commercial and financial blockade that it maintains against Cuba,” Reuters
2. USA bör omedelbart till Cuba utvisa en misstänkt mördare och ansvarig för en flygplansbomb. Man stöder åtgärder som kan leda till:
”to achieve the extradition or bring to justice the person responsible for the terrorist attack on a Cubana de Aviacion plane in October 1976 which killed 73 civilians.”Reuters
USA visar ingen sympati för dessa synpunkter utan lät via sin ambassad i Spanien kungöra följande uttalande:
”It would be unfortunate if these texts were interpreted as a sign of support for the Castro dictatorship,” Reuters
[Tack till Yelah.net som upplyste mig om Salamancamötet.]
När jag läser rapporter från Afrika ställer jag mig ofta frågan: ”Var är det positiva?” I helgen var jag på födelsedagsmiddag och flera av middagsgästerna hade bott i Afrika och kunde berätta fantastiska och underbara historier därifrån, men sådana glada och livsbejakande sidor får vi mycket sällan ta del av via våra vanliga media.
Rosa Parks var i hela sitt liv aktiv i amerikanska medborgarrättsrörelser av olika slag. Mest berömd är hon för sitt egensinniga agerande i samband med en bussresa hon företog den 1 december 1955:
Denna dag åkte Rosa Parks buss i Montgomery, i delstaten Alabama i den amerikanska södern, och vägrade modigt att överlåta sin sittplats på bussen åt en vit medpassagerare. För detta blev hon åtalad och förlorade i rätten samt dömd att betala böter, men hennes hjältemodiga jämlikhetssträvan ledde till en bojkott av stadens bussar som räckte i 381 dagar och i sin förlängning till ett beslut 1956 i USAs högsta domstol vilket förbjöd segregation i det allmänna transportsystemet.
Rosa Parks, född 4 februari 1913, mitt i Vattumannens soltecken, är ett bra exempel på den envisa rättvisesträvan och de humanistiska ideal som symboliseras av detta tecken.
En envist progressiv reaktionär är Vattumannen. – Och vägrar låta sig placeras i fack… 🙂
På en poesikväll i Hörsalen till Lunds Stadsbibliotek i början av 80-talet framträder en av poeterna, till mångas stora häpnad, med en papperspåse över huvudet och går runt på scenen och ropar
”SLÄPP UT MIG! SLÄPP UT MIG! SLÄPP UT MIG!”
Mer än så bestod inte hans framträdande av. Jag gillade det.
Idag kom jag att tänka på detta uppträdande av följande orsak:
Vid en stor busstation, Södervärn, i Malmö hör jag det dunsar bank-bank-bank-bank dovt, envetet och genomträngande över busstorget. Jag undrade vad det var för ljud och sökte därför upp källan. Genast förstod jag att en stackare var inlåst på en offentlig toalett. Ingen i närheten brydde sig. Typiskt. Bankandet hördes klart och tydligt och alla som passerade måste ha lagt märke till det, men ingen enda gjorde något åt det.
Personerna på bilden har allt möjligt
med min kritiska text att göra.
Jag såg till att både Vaktbolaget och polisen kom dit. Först DÅ ville fler människor hjälpa till: när det redan var fixat… Typiskt.
Ännu ett tillfälle när ingen bryr sig om utsatta människor. Det kan vara alkisar, knarkare, epileptiker, människor vars bilar stannat i korsningar – alldeles för många människor bryr sig inte. Folk stoppar huvudet som i en påse och låtsas som om de ingenting ser eller hör. Hur 17 släpper man ut dom?
Min buss gick innan dramats upplösning så jag vet inte vad som hände…
Blind höna berättar om att de 400 rikaste i USA tillsammans har 8,6 biljoner dollar. På amerikansk engelska säger man ”8.6 trlllion dollars”.
Den enda svenska biljard som finns är denna. Fast i t.ex. tyska är en biljard det som det borde vara även på svenska, nämligen 1000 biljoner, dvs 10^15.
Varför heter det biljard om det bara är 15 bollar? (skämtet från http://susning.nu)
President Bush möter rådgivare för att orientera sig om situationen i Irak:
Rådgivare: Three brazilian security guards were killed by a car bomb in Iraq this morning. Bush: That’s terrible! I am devastated. It feels like if a part of me just died. Let’s pray together.
Rådgivarna blir överraskade av presidentens starka reaktion, men deltar medgörligt i bön. Bush: How many is a braziljon anyway?
Joost Smiers and Marieke van Schijndel avslöjar en del av muskindustrins omhuldade myter kring upphovsrätt.
Copyright was once a means to guarantee artists a decent income. Aside from the question as to whether it ever actually functioned as such – most artists never made a penny from the copyright system – we have to admit that copyright serves an altogether different purpose in the contemporary world. It now is the tool that conglomerates in the music, publishing, imaging and movie industries use to control their markets.
Författarna tror inte att upphovsrättslagarna fyller sina uttalade syften utan i första hand endast är ett medel för musikindustrin att kontrollera ”musikkonsumtionen”. De utvecklar ett tänkbart alternativ till nuvarande rättsordning vilket i slutändan ska gagna konstnärlig kreativitet och vara positivt för allmänheten i det att ”The market would be normalized.”
Interaktivitet är ett centralt begrepp för människans förhållande till nya medier, kanske i synnerhet datorer. Ja, kanske var det interaktivitet som startade hela IT-bubblan.
Köpte pjucken på bilden förra veckan. Adidas Interactor kallas modellen. Interactor låter som latin för ”den som interagerar” tycker jag.
DE tillhör kategorin ”Walking shoes”, eller promenadskor som man sa förr.
Binära skor för en digital tidsålder:
i takt med stegen interagerar man med Moder Jord.
Ja, det är väl det man gör, interagerar, med tingestar, himmelen, djur, människor och natur? Hela tiden.
I möten blir man till.
Ich bin ein Interactor.
Nu tycker jag du ska klicka någonstans. Interagera.
Strax därefter får Antipiratbyrån dispens av Datainspektionen och tillåtelse att samla in IP-adresser. Se artikel i Computer Sweden.
DI säger att de enda uppgifter som samlas in är sådana som fildelarna själva publicerat genom att delta i ett nätverk och att uppgifterna enbart kommer att sändas vidare till polis, domstol och internetleverantörer.
Ibland blandas dröm och verklighet ihop – jag minns inte om jag igår drömde eller tänkte på Quetzalcoatl, ”den befjädrade ormen”, eller varför denna fascinerande gud gjorde entré i mitt medvetande, men idag återvände tanken när jag gjorde ett test via Thebe.
Min vana trogen gör jag gärna sådana här test minst två gånger, här är första:
Your SNAKE DAEMON shows that you are dangerous, clever, and disconcert others with your effortless power. You function best when left to yourself, as other people’s minds work too slowly for your liking.
Här är andra:
Your EAGLE DAEMON represents an unlikely combination of fierce pride and remarkable wisdom. Though widely admired, you can be very distant at times, and like to stay out of people’s personal lives.
Häromdagen läste jag att hyresnämnden beslutat att det är helt i sin ordning att en hyresvärd säger upp ett hyresavtal genom att skicka email till hyresgästen. Hyresgästföreningen protesterade mot beslutet så vi får väl se vart det leder.
Min alldeles egna hyresvärdinna, ja hon är lite egen, skriver gärna lappar som hon sätter upp lite här och var. Häromdagen hittade jag lappen nedan i en kruka med kaktusar i trapphuset.
Återigen bloggmiddag. Skoj, kul, intressant och uppiggande. Mitt livs andra blogmiddag. De kallas middag just eftersom vi avnjuter dom mitt på dagen.
Annars är det märkligt hur vi i Sverige kallar det lunch när man äter mitt på dagen. Det borde ju heta MIDDAG när man äter mitt på dagen?
Ja, vareviga vardag är det samma tokiga procedurer: vi säger ”Kom, vi går på lunch!” när vi går och äter mitt på dagen! För att inte tala om alla dessa missvisande skyltningar om ”Dagens lunch!” på stadens mathak; dom är giltiga just vid middagstid och varken förr eller senare. Detta gör självklart ont i en verklighetsivrare som mig!
Men hajar ni hur jag blir alldeles förtvivlad! Kan någon förklara det märkliga förhållandet att middag betyder att man träffas, käkar och umgås på kvällen? Vad 17 kallas det inte för postmiddag eller något sådant?
Det är därför så uppfriskande med bloggmiddagar enär de går av stapeln mitt på dagen precis som en middag ska – ehuru med en viss fördröjning, säg en eller två timmar. Därefter sträcker de gärna ut sig i tiden ganska ordentligt – vilket visar hur trevligt vi har det – dock inte så långt att de krockar med kvällens supé.
Strax efter min ankomst till restaurangen upplyste en observant bloggare, med en diskret nick mot min medhavda kasse med skokartonger, om att vid de tre middagar vi gemensamt avnjutit hade jag shoppat strax innan samtliga. Ja, jäklars, det stämmer. Jag känner mig som en shoppaholic!
De som bloggar kallar vi hädanefter för bloggarena. ja, det är som med de stackars fiskarna och fiskarena: det är svårt att skilja dom åt – åtminstone i språkligt avseende. För att undvika sammanblandning mellan de som skapar bloggar och deras skapelser så kallar vi de förra bloggarena och de senare bloggarna.
Tanke: Vad kallar man en arena för bloggare?
Undertecknad tyckte så småningom att det var hög tid att beställa även om inte alla de som anmält sig kommit. Vi var ju ändå sex och sex var alltid bra!
Not: Cirka åtta hade anmält sig – se kommentarerna till denna Hakanks blogg för ett klarläggande av hur cirka detta är möjligt
Åtminstone en av de närvarande arbetar hos en stor svensk mobiltelefontillverkare och kunde visa upp en väldigt intressant telefon som verkade innehålla det allra mesta man kunde tänka sig, dessutom i en väldigt tilltalande förpackning. (För att inte bli misstänkt delta i den trista trend där egoistiska ekonomer medelst bloggande söker påverka aktiekurser så tiger jag stilla om tillverkarens namn.)
Powerpoints för- och nackdelar diskuterades och ett nytt verb, powerpointa, föreslogs som skulle gälla för all liknande mjukvara. Detta skulle säkert glädja Powerpoints tilverkare. Det påpekades att något liknande redan gällde för Photoshop – även om man använde annan programvara (t ex PaintShop) så är det att photoshoppa om man redigerar en bild med liknande verktyg som de som återfinns i Photoshop.
Fikaställe kan man inte kalla restaurangen vi var på. Någon berättade kort, men mycket övertygande, om de grunder på vilka han bedömde fikaställen och han utvecklade även på ett fascinerande sätt de aspekter man bör beakta när man kategoriserar ett möte mellan två personer som en fikastund.
Pi är ett tal som många fascineras av. Det är ett himla bra tal när man gör beräkningar med cirklar. Eftersom Pi har en oändlig decimalutveckling använder man då avkortade varianter av talet i sådana beräkningar, exempelvis 3,1415.
En av bloggarena hade en T-shirt med talet Pi med 10.000 decimaler. Koolt! Den bloggaren rular! Googla på ”Pi T-shirt” så får du upp honom och hans tröja där. Förresten har han skapat en alldeles utmärkt sida om Pi!
Bloggarena snickesnackade lite om källkritik och huruvida en källhänvisning till en bok var att föredra framför sådana användarediterade digitala uppslagsverk som Wikipedia eller Susning. Ett svar som undertecknad fann nöjaktigt var att det är svårare att ändra i en bok. Att någonting är tryckt i en bok borgar dock inte för dess sanningshalt.
Någon framkastade teorin/förslaget att ett stort företag skulle framställa en konkurrent till Wikipedia. Diskussionerna blev något stretiga eftersom detta var ett så revolutionerande förslag att det vände upp och ner på invanda trossatser.
Jag funderade av gammal vana på hur man kunde vända in och ut på den snygga kvinnans vid bordet bredvid troskanter.
En av middagsgästerna berättade nostalgiskt om sitt förhållande med en Amiga och dess havererade diskettstation och flera av de andra vid bordet nickade deltagande. Jag behöll pokeransiktet men grät inombords eftersom jag själv aldrig i min ungdom fick kramas med en sådan.
Två, minst, av middagsgästerna bygger sina bloggar helt och hållet själva.
*Plats för applåder*
Andra använder mer eller mindre färdiga paket. Min egen sida startade som ett experiment med en gratis CMS (Content Management System) så jag är, åtminstone enligt en av de närvarande, egentligen en CMS’are och ingen bloggare.
PS Jag ber om ursäkt för den bristfälliga bildkvaliteten på bilderna ovan, men jag hade bara med mig en mobil utrustad med tämligen usel kamera. Av skäl som ovan anges tiger jag stilla om tillverkarens namn.
Uppdatering:
En av deltagarna har skapat en kul blogg 50 ord och en bild. Tyvärr måste man vara ”blogger” för att kommentera, det är inte jag och därför kommer min kommentar till ”Dimman” här:
”Det fanns två träd i skogen som stod över alla de andra och dessa två träd kämpade inbördes om vem som skulle stå över den andra. I ett anfall av förtvivlad desperation startade eken, för tillfället i underläge och försvagad, en frenetisk gasattack mot boken och snart var striden över.”
Laia Odo-institutet
Bloggen är namngiven efter figuren Odo, vars revolutionära filosofi vägleder det kommunistiska samhället på månen Anarres, i Ursula K. leGuins mästerverk The Dispossessed.
Jag deltog i Fotoutmaningen 365 foton för att det var skoj och för att jag ville lära mig mera om fotografering.
Min kamera är en Sony Nex-5K med objektiv 3,5-5,6/18-55mm. Ibland använder jag även min mobil som var en Samsung S3, sedan en Xperia Z1, nu en Xperia Z2. Ibland publicerar jag mina foton direkt från kameran, men ibland justerar bilder i datorn med programmen Gimp eller Shotwell.
Denna webbplats använder kakor för att förbättra din upplevelse. DU kan välja bort detta om du vill .OkLäs mer
Integritet och kakor
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
