Bilden visar omslaget till en tidning som delas ut till hushåll i Malmö – även till mig som har ”Ingen reklam” på dörren.
”Optimister med vind i seglen” kan läsas bokstavligt
eftersom båtmodellen heter ”Optimist”.
MEn jag tycker inte att någon av personerna på bilden utstrålar vare sig optimism eller engagemang. Se bara på de korsade armarna, hängande huvudena, plutande underläpparna och uttråkade grimaserna.
Jag vill säga att det är en lättköpt rubrik som ljuger om vad jag ser i bilden.
Elller är det satir?
För övrigt spelade en av småpågarna på bilden huvudrollen i Oliver Twist, en musikal som även undertecknad var inblandad i. Lustigt nog hette pågen Oliver eftersom hans mor hade sett ursprungsmusikalen i London och då bestämt att hennes kommande son skulle heta Oliver. Karriärplanering eller …?
Den här gången handlar det inte om en svordom utan om Perseiderna, en meteorsvärm som återkommer varje år runt den 10-12 augusti. Jag hoppas på stjärnklart och vackert väder. En sen picknick i en park med tända ljus är inte fel.
[Via Thebe]
You scored as Postmodernist. Postmodernism is the belief in complete open interpretation. You see the universe as a collection of information with varying ways of putting it together. There is no absolute truth for you; even the most hardened facts are open to interpretation. Meaning relies on context and even the language you use to describe things should be subject to analysis.
Tja, kanske inget jag presterar i detta inlägg, så för den händelse att läsare med sådant sinnelag råkar rikta blicken mot detta inlägg så ber jag att de må förlåta mig visad vanvördnad.
Ett erkännande: jag är en obildad rå sälle som inte förstår att visa erforderlig underdånighet inför andligen högre stående personers sublima mästerverk.
Det så kallade mästerverk jag tänker på är dikten ”Språken” av den svenske nationalskalden Esaias Tegnér (1782-1846), biskop, professor i estetik och medlem av Svenska Akademien.
I dikten finner vi det berömda påståendet att svenskan är ”Ärans och hjältarnas språk”.
Jag tycker det ter sig överflödigt att ytterligare satirisera stycket; dikten är ett underbart bisarrt och humoristiskt pekoral helt av egen kraft, eller brist på sådan kanske.
Att tänka på: dikten som tidsdokument och propagandaverktyg.
Så här diktade nationalromantikern Esaias Tegnér:
Språken.
Grekiskan.
Sångmön älskar dig högst, ty modersmålet är kärast.
All den olympiska ätt, gracerna talte som du.
Troget, som klädningen fäst uppå den badande flickan,
Låter du känslorna ses, röjer du tankarnas växt.
Latinet.
Ren är din stämma och skarp som rasslet av härdade klingor,
Hårt, som erövraren hövs, ljuder ditt härskareord.
Stolt, oböjlig och arm; men ur graven behärskar du ännu
Halva Europa. Därpå känner man romarn igen.
Italienskan.
Nöjets och trånadens språk, du är blott en stämma ur flöjten,
Hela ditt väsen är sång, varje ditt ord en sonnett.
Älskade duva, bliv kvar och kuttra om längtan och njutning:
Skada ändå, i ditt land sjunga kastraterna bäst.
Spanskan.
Skön skall du vara och stolt. Jag känner dig icke, men mången,
Vilken ej känner dig mer, prisar dig högt i vår Nord.
Franskan.
Jollrande hoppar du fram och ljuger och komplimenterar,
Dock är din artighet täck, dock är ditt läspande sött.
Hylla vi längre dig ej som drottning för systrarna alla,
Ännu som sällskapsdam lyssna vi gärna till dig.
Skona oss blott för din sång; den är som en dans av de döve:
Fötterna röra de väl, takten förnimma de ej.
Engelskan.
Språk för de stammande gjort, vart ord är ett embryon hos dig,
En hälft stöter du fram, en hälft sväljer du ner.
Allt i ditt fädernesland med ångmaskiner bedrives;
Käraste, skaffa dig snart en för din tunga också!
Tyskan.
Frisk, starklemmad och grov, en jungfru fostrad i skogen,
Smidig därjämte och skön; endast är munnen för bred.
Litet raskare ock! Lägg av ditt flegma, att icke
Meningens början är glömd, innan man hinner dess slut.
Danskan.
Mig behagar du ej. För veklig för nordiska styrkan,
Även för söderns behag mycket för nordisk ännu.
Svenskan.
Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig!
Ren är din klang, säker som solens din gång.
Vistas på höjdernas du, där åskan och stormarna tala,
Dalarnas lägre behag äro ej gjorda för dig.
Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen
Tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent.
–Esaias Tegnér , 1817.
För övrigt älskar jag Sverige. Bilden visar mitt favoritkast inom judo: Tomoe-nage, ett s.k. ”offerkast”
”Som första bibliotek i Sverige, ja kanske i världen, erbjuder Skövde Stadsbibliotek dig att gratis ladda ner ljudböcker och språkkurser i MP3-format, direkt till din MP3-spelare. Lånekort eller legitimation behövs ej.”
”Han är inte farlig – han är snäll.”
Ja, så sa djurets ägare till dagisbarnen
på Kungsgatan i centrala Malmö.
Vi var ganska många som blev förvånade över att se det här svinet vandra runt i hasorna på sin tidningsläsande ägare i morse. Det är inte alltid man ser sådant på vägen till jobbet.
En typisk rötmånadshistoria vad? Ja, fast det är sant…
Jag tycker att det kan vara skoj och nyttigt med en ny tjänst för bloggare och ser fram emot att Bloggportalen.se öppnar sina portar den 5:e augusti. Du som bloggar kan anmäla dig redan nu. Sigge berättar själv på sin egen blogg.
Trots att webbtjänsten inte lanserats har redan flera bloggare uttryckt några tämligen bestämda uppfattningar om den. Flertalet verkar vara mestadels negativa. Några av dom hittar du här på Intressant.se.
Själv tycker jag det är svårt att bedöma en icke-publicerad webbplats på grundval av vad som står i tidningsartikeln och i Sigges egen blogg. Däremot tycker jag det är ok att kritisera tidningsartikeln och vad som sägs i den.
Enligt SvD säger Sigge följande om att kategorisera bloggar:
”En människas dagbok är svår att kategorisera. Det fascinerande är ju att en blogg handlar om allting i den personens liv.”
Att säga att en blogg är en dagbok är enligt min mening fel. Visst är en del bloggar dagböcker, men alla är det absolut inte. En sådan slutsats kan jämföras med att säga att alla böcker är dagböcker bara för att några är det.
För oss som haft privilegiet att läsa mängdlära kan man förklara detta som att dagboksbloggarna är en delmängd av bloggarna. För att exemplifiera: på precis samma sätt är ölbloggar bara en del av bloggarna och inte samtliga.
Observera att illustrationen ovan bara är en –
illustration.
Eller för att tala i termer av dryck: Öl är en delmängd av dryck eftersom all dryck inte är öl, men all öl är dryck.
Å andra sidan är det inte alls säkert att Sigge menar det så som jag tolkar det. Tidningar har en tendens att hårdvinkla saker och ting så att det väcker uppmärksamhet.
(Parentetiskt vill jag påpeka att denna min sida är inte enbart en blogg utan även innehåller diskussionsforum, filarea, länksamling och fotogalleri. Renläriga bloggpredikanter kanske säger att min sida inte alls är en blogg eftersom den inte har trackbacks, pingbacks, tjingpoffs och sliskslasks eller vad det heter.)
Sigge berättar också att redan etablerade skribenter ska skriva artiklar om bloggar och bloggande. Inte så spännande. De har ju redan sina kanaler. Detta motsäger också på ett sätt vad Sigge skriver på sin blogg:
”Äntligen kommer oetablerade bloggare att nå ut till en enorm mängd potentiella nya läsare, som de aldrig nått ut till tidigare.”
Till viss del har okända bloggare redan idag möjligheter att nå ut till nya läsare via exempelvis de sajter Johan äger: Nyligen.se och Intressant.se.
Sigge verkar ha svårt att bestämma sig för om han vill ha etablerade och publikdragande namn eller istället vill föra fram okända namn i offentlighetens ljus? En som självklart blir belyst är Sigge själv och det är det väl inget ont i?
Det verkligt intressanta med bloggar, enligt min mening, är att man där hittar icke-etablerade kreatörer samt texter, bilder och ljud som inte nödvändigtvis är godkända av etablissemangets makthavare.
Min profetia är att bloggportalen.se bidrar till den process som är början till slutet för varje subkultur med självaktning: etablissemanget kommersialiserar, infiltrerar, avväpnar, assimilerar och uniformerar. Därefter är den gyllene eran för bloggeriet över, men kommer självklart att följas av något nytt.
PR-mannen Researcher skriver också om Eklunds portal att ”det blir mainstream”: Bloggportalen upprör.
Christer Davén har en av de mest nyanserade kommentarerna jag funnit om eklunds kommande sajt: Ny blogportal på gång. (Christer Davén har även skapat den nyskapande Blogwalk).
En del bloggare skjuter in sig på vad de på otydliga grunder anser vara Sigges kunskaper och åsikter. I mina ögon är detta ett sätt att döma någon utifrån andrahandsuppgifter (tidningsartikeln) och påminner mig osökt om när ett av mina inlägg kritiserades av flera andra bloggare – utan att de läst inlägget.
Denna sortens händelser (eller pseudohändelser som en vän till mig uttryckte det) tycker jag är väldigt intressanta. Jag ser dom lite som ”sociala experiment” eller som ”practical jokes” (finns det ett bra svenskt uttryck för sådana skämt?). Inte för att jag vill förringa någons goda insatser för den sk bloggosfären eller de generella förmågorna hos bloggare i allmänhet, men de känslor som gör att många slår sig in som golfare i sandbunkrar och sedan fortsätter att gräva sig allt djupare kan väl inte vara så uppbyggliga eller positiva för den enskilde individen? Det är för fan bara ett spel – golfen alltså.. 😉
Själv erkänner jag villigt att jag har fullt med sand mellan tårna.
Att recensera icke-lästa böcker eller icke-hörda konserter är ett privilegium som jag inte anser mig förtjäna. Lika litet vill jag recensera den icke-publicerade bloggportalen.se.
Jag tycker hursomhelst det ska bli intressant med herr Eklunds bloggportal och välkomnar flera alternativ och varianter.
Några alternativ är:
Jinges blogglista där man enligt uppgift finner en eller ett par bloggar som är censurerade från några av de mest populära bloggtjänsterna.
Dabloid Sverige som är ett initiativ av Rick, skaparen bakom Lunarstorm, som är Sveriges största community.
Bloglines låter dig samla massa bloggar på en websida. Detta är en webbaserad RSS-läsare där du själv lägger in bevakningar på bloggar, dvs de bloggar som erbjuder RSS-flöden.
Uppdatering: Jag glömde (hur kunde jag?) den utmärkta Var är du? – en pingtjänst för RSS-bloggar som visar bloggarna på en Sverige-karta. Finfinemang helt enkelt!
Hittade denna byggnad ute på
Klagshamns udde söder om Malmö.
Vad sjuttsingen är det?
De mörka banden runt tornet är kraftiga järnband som ser ut som tunnband. De verkar hålla ihop byggnaden och ger intrycket att det är högt tryck inuti cylindern.
Vilda, vildsinta och vildska gissningar
tages tacksamt emot.
PS Vid foten av byggnaden hittade jag och min kompis ett uppbrutet kassaskåp, vilket spred en ännu mer mystisk aura över platsen.
”Genom att jobba tillsammans har vi lyckats bevara de rödlistade arterna som är beroende av Årrenjarkas gammelskog. Vi har inte bara räddat dessa arter utan också bevarat denna unika plats för kommande och nutida generationer.”
Resultatet är att nu blir Årrenjarkas gammelskog
bevarad för all framtid!
Cyklade en dag iväg till Lomma för ett bad och lite sightseeing i barndomstrakterna.
Det gula visa ungefärliga vägen.
Lomma bygger en massa i området mot havet: hamnen är ombyggd och ytterligare bostadskomplex uppförs. Det verkar vara så i hela landet att man bygger massa hus med havsutsikt?
Bilden nedan visar piren vid inloppet till hamnen.
Från piren har undertecknad dykt många gånger.
Det var en stekhet dag och jag kom fram ungefär mitt på dagen så det var läge för bad och paus. Det var otroooligt mycket folk på stranden. Fick nästan gå sidledes ner för att komma ner i plurret!
Så här mycket människor har jag aldrig sett i Lomma förut.
Den skarpögde kan skönja kärnkraftverken i Barsebäck i bakgrunden…
Jag cyklade runt och kollade ställen jag tillbringat mycket tid på: barndomshemmet, vänners hus, skolor, idrottsanläggningar. Cyklade också utmed Höje å.
Ån kallas även Lome å (”långsamflytande”) och har gett Lomma dess namn.
Jag hittade knappt tillbaka till mitt barndomshem för allting är så uppvuxet nu. De små vindpinade buskar vi hoppade över som barn har nu vuxit upp till stora träd.
Barndomshemmets radhus sett från baksidan. Trädgården är sig lik.
Terror och mord vill ingen ha. Federley, som kallar sig förbundsordförande CUF (centerpartiets ungdomsförbund), skrev igår ett blogginlägg med titeln ”Terror och mord”. Federley skriver:
”De som aldrig kan tänka sig att använda vapen (populärt kallade antikrigsvänstern) står svarslösa inför vad som borde göras.”
En snubbe som fräckt nog kallar sig Henrik Sundströmkommenterar:
Populärt kallade antikrigsvänstern?
Får jag göra ett litet parentetiskt inlägg?
De som aldrig vill använda vapen kan också tänkas kallas t.ex.
1) pacifister;
2) religösa personer som följer sin övertygelse eller
3) individer som är anhängare av Mathatma Gandhis icke-våldsprinciper.
Att använda ord som ”anti” och ”vänster” i förbindelse med idéer att vapen inte ska användas är att inskränka, begränsa, och eventuellt, beroende på ståndpunkt, degradera och misstänkliggöra, de goda krafter som, till skillnad mot de som vill döda varelser av sin egen art, inte anser att våld är lösningen.
Utan att göra mig till talesman för icke-våldsanhängarna tror jag att dessa anser att Freden är ett viktigare övergripande mål – samt att det finns mer fruktbara sätt att hävda exempelvis ”de 22 mänskliga rättigheterna”. (Kanske är det denna sorts karaktärer som lyckas läsa in i EU-fördragen att detta är ett ”fredsprojekt”?)
Lite bättre omvärldskunskap hade jag faktiskt hoppats på av centerpartiet, men det är lätt att blunda för alternativa lösningar när man själv har bestämt sig. Ickedestomindre: principerna finns och är lätt tillgängliga för den som så önskar ta del av dom. Googla exempelvis på Mahatma Gandhi…
Nu finns det faktiskt en hel hoper människor även i de krigförande länderna som anser att kriget och den åtföljande ockupationen av Irak är felaktig. De kommer från alla delar av det politiska spektrat. Låt mig ta tillfället i akt att uttrycka min glädje över att många av dom liksom jag lever i samhällen där vi får uttrycka missnöje med den blodigt förda politiken, men min sorg över att det är nödvändigt.
Det är svårt att vara kategorisk och det är lätt att lite blir fel när intellektuell slutenhet gör att man tror att man gör det mesta rätt. Vilket även gäller undertecknad.
Med vänlig hälsning & Pax Vobiscum
Henrik Sundström
Ibland kan jag tänka att politik är för viktigt och komplext för att lämnas åt politiker. Jag har läst många sk politiska bloggar som jag inte ens funnit det mödan värt att kommentera, så Fredericks inlägg har ändock flera poänger.
Nu tänker jag inte hamna i det träsk där man debatterar politik utan jag nöjer mig med att kommentera livsstil, världsbilder och filosofiska förhållningssätt – det får räcka så.
Så, snälla snälla med socker på, om du vill diskutera detta så gör det vänligen där det hör hemma, nämligen i Federleys blog.
Bloggar från huvudstaden på andra sidan Øresundet idag. Hær ær det mesta dejligt! Solen skiner, sællskapet ær dejligt och danskkursen visar sig ha gjort en hel del nytta.
Det var en man i Køpenhamn
sin ælskade han tog i famn
En ’lille en’
i varje ben:
tre supar dracks i Frejas namn.
En gång på Køpenhamnsfestivalen, før længe sen nær jag røkte, så gick jag fram till en søt pige och bad på min låtsasdanska om eld:
”Hej, har du fyre?”
Hon såg først hæpen ut, sedan strålade hon i ett leende, tog ett steg nærmre, tryckte sig emot mig och sa:
”Nej, det har jag ikke!”
Jag tappade hakan och mumlade tyst før mig sjælv ”vad fanden manden… ”
Sedan gick det upp før mig att fyr på danska betyder pojkvæn på svenska! 🙂
Ett annat lustigt danskt ord ær ”krydsild”. Det tror man kanske betyder kryddsill? Ack nej, det ær danska før korseld! Kryddsill heter kryddersild.
En annan lustig omstændighet ær att på danska betyder ”sild” inte bara sill, fisk alltså, utan æven tjej.
Jag føreslog før min dansklærare att att en kryddig tjej kan kallas Spice Girl. Det var roligt tyckte hon – ”Sjov” heter roligt på danska. Roligt på danska betyder lugn på svenska.
Fler rapporter från Danmark, med bilder, ær att vænta.
Tills dess kan du kolla in Cykelæventyret – en kul blogg av några cyklister.
Laia Odo-institutet
Bloggen är namngiven efter figuren Odo, vars revolutionära filosofi vägleder det kommunistiska samhället på månen Anarres, i Ursula K. leGuins mästerverk The Dispossessed.
Jag deltog i Fotoutmaningen 365 foton för att det var skoj och för att jag ville lära mig mera om fotografering.
Min kamera är en Sony Nex-5K med objektiv 3,5-5,6/18-55mm. Ibland använder jag även min mobil som var en Samsung S3, sedan en Xperia Z1, nu en Xperia Z2. Ibland publicerar jag mina foton direkt från kameran, men ibland justerar bilder i datorn med programmen Gimp eller Shotwell.
Denna webbplats använder kakor för att förbättra din upplevelse. DU kan välja bort detta om du vill .OkLäs mer
Integritet och kakor
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.