Henrik Sundström

I dag är det 60 år sedan ­Bergen-Belsen befriades av de allierade. Då var det för sent för Anne Frank.

Fania Fenelon, en överlevare, berättar:
”The stench had become intolerable; wrapped in my cloak, a priceless possession, I went out in search of air, to stretch out, to sleep in the open. The ground was muddy and cold, so I kept walking. In front of me, a pile of corpses balanced carefully on one another, rose geometrically like a haystack. There was no more room in the crematoria so they piled up the corpses out here.

I climbed up them as one would a slope; at the top I stretched out and fell asleep. Sometimes an arm or leg slackened to take its final position. I slept on; in the morning, when I woke up, I thought that I too must be losing my reason”

Läs mer om Anne på DN.

Poesi min vän… När verkligheten inte räcker till använder vi dikten. När verklighetens kaotiska aspekter inte kan beskrivas med grammatikens regler och ordens ordning, så kan vi försöka kullkasta meningarnas sekventiella tyranni och begreppens uppdelning i satser och bisatser genom att omforma skriftens endimensionella form och kronologiska enkelriktning till en multidimensionell omedelbarhet där inte det andra följer som en konsekvens av det första utan allting existerar i samma tid och i ömsesidiga beroenden. Därefter kan vi röra oss fritt i denna holografiska rymd och nyfiket iaktta med glimtande ögon och bubblande skratt.

Jag gråter lika lätt som jag skrattar. Sinnesrörelsen följer den alltigenomträngande eterns vind lika lätt som morgonbrisen driver dimslöjorna över den fuktiga heden. Anden längtar, men vad den längtar efter är svårt att veta – det känns som en hunger i hjärtat…

Det andligas strävan är att materialiseras. Anden åtrår en manifestation i fast gestalt. Detta är en kraft lika fysikaliskt naturlig som gravitationen och lika svår att förstå. Liksom gravitationen böjer rummet och skapar en relativ förändring av tiden så beror vår varseblivning av kosmos på vår andes storlek, tyngd och attraktionsförmåga. Andens materialisationssträvan skapar samtidigt en reaktiv kraft från materien vars intention det blir att ta andlig form. Materien strävar då att bryta sina jordiska bojor och upphäva både elektromagnetisk och svag växelverkan. När kan transformationen ske? Kanske är det som Johannes skrev, att ”Det, som är fött ur köttet, är kött, och det, som är fött ur Anden, är ande.” Johannes 3:6

Novalis: ”Om ni inte förmår göra era tankar medelbart (och tillfälligt) förnimbara, så gör då omvänt de yttre tingen omedelbart (och godtyckligt) förnimbara, vilket är detsamma som: om ni inte förmår göra tankarna till yttre ting, så gör de yttre tingen till tankar… Båda operationerna är idealistiska. Den som fullkomligt behärskar bägge är en magisk idealist…”

Jag kan känna hur en liten justering av min uppmärksamhet kan förändra hela synen på verkligheten monumentalt. Exakt vad kaosteorierna förutspår: en liten förändring i ingångsvärdena kan orsaka stora förändringar. Känner hur jag kan ändra min varseblivning genom att styra om mitt libido till att dämpa lillhjärnans funktion som huvudströmbrytare för den fysiska kroppen till att istället fungera som en transformerande kraftstation mellan låga och höga impulser.
Jag upplever att även sådant man kanske tror har fasta värden, som exempelvis egot, är imaginärt och kan identifieras med ett flertal olika tankeinriktningar – när jag t ex låter tanken på reinkarnation intaga medvetandet så förändras hela livssynen åt detta håll och en massa andra aspekter av livet framstår i ett annat ljus. Jag kan göra detta. Men jag kan också låta bli att göra det. Kan jag också låta anden ta form i verkligheten?

Vad är rätt och riktigt, finns det ett Enda som är Rätt? Tror inte det… istället är kosmos så mångfacetterat att den som är säker på sin sak med nödvändighet har fel, åtminstone ur en annan synvinkel, lika värdefull utifrån dess egna referensramar. Alltmedan den som tvekar och inte har tagit ställning inte har valt fel – inte ännu i alla fall! Annat än fel i att inte ha valt, vilket ur ännu en aspekt inte heller det är fel. Det finns inget helt rätt eller helt fel.

Sokrates: ”Det enda jag vet är att jag ingenting vet”.

I mitt hjärta känns det ibland en stor sorg. Mitt hjärta kan då vara som ett sprucket ljud i en brusten blomklocka som mödosamt och gnisslande inte vill läka; åter ibland är hjärtat som en enda stor tårdroppe; ibland som en vansinnig pålkran som slår tusen slag i minuten utan att åstadkomma någonting… så är sorgen ibland. En sorg över livets förlorade chanser – min familjs sammanbrott – min alienation från min son – min ensamma resa till världens ände.

Tänk om denna sorg kunde ta form – det är det den vill tror jag… Den vill bli konst och dikt, poesi och kärleksakter, välvilja och goda gärningar, medkänsla och hjältemod, varma brasor och heta kryddor, bubbel och ögonglimtar, dubbelbubbelgummor och och tuggummigubbar. Garnerat med skrattrynkor.

Detta skapande kan ibland erfaras, men först efteråt förstås. Försöket upprepas i varje nu.

”Yesterday is a dream,
tomorrow but a vision.

But today well lived
makes every yesterday a dream of happiness,
and every tomorrow a vision of hope.

Look well, therefore, to this day.”
— Indisk dikt

[Uppdatering 20050417: Jag har nu åter publicerat det ursprungliga inlägget, nu med en varningstext på bilden – Kolla ”Censur på intressant.se?”.]

Jag ber uppriktigt om ursäkt för mitt idiotiska inlägg häromdagen!

Hur kan jag göra gjort ogjort?

Min ursäkt riktar sig till den, av allt att döma, förträfflige personen bakom Intressant.se med anledning av ett korkat inlägg jag skrev häromdagen. Förtvivlan är vad jag känner nu när jag inser hur mitt inlägg uppfattats av somliga. Efter att ha förstått att (vad jag själv uppfattar som) min satiriska och raljerande stil uppenbarligen inte anslog rätt ton och att en del personer inte uppfattade mitt inlägg så som jag menat så tog jag bort det.

Det var uppenbarligen fler än en som bortsåg från inläggets centrala mening: ”Jag tycker Intressant.se (och Nyligen.se) är utmärkta tjänster och hyser stor respekt och uppskattning för de som driver sajterna.”, men jag insåg inte detta förrän jag fick ett mejl som tackade mig för att jag ”hängde ut nassar som den där hemsideskillen”. Jag svarade självklart att det var en grov missuppfattning och att jag aldrig utpekat någon som nazist utan att jag skrivit humoristiskt menat i den satiriska och provokativa stilen och att jag alls inte har någon anledning att hysa annat än respekt för de personer som står bakom sajterna Intressant.se och Nyligen.se. Därefter tog jag bort mitt inlägg.
[OBS] Korrigering!
Jag har blivit uppmärksammad på att jag i detta inlägg två gånger här ovanför har skrivit att jag tagit bort inlägget. Det är inte logiskt möjligt, utan ett slravfel, så det senare av detta stryks. Detta eftersom jag tog bort mitt inlägg långt innan nassemejlet skickades till mig, vilket även bekräftas av en person med ingående kännedom om mejlet i fråga: ”Inlägget togs bort (ung. kl 16 11/4, ca 4h efter ping) långt innan ”nassebrevet” skickades (10:34 dagen efter).” (källa: ”…and all I got was this lousy ursäkt”)[/OBS]

Jag förstår i efterhand att det jag skrivit inte endast var smaklöst och dumt och uppvisade en massa korkat skitskallebeteende från min sida – helt oreflekterat såg jag inte från min begränsade horisont att det tyvärr också kunde tolkas som en negativ bild av personer som alls inte, vad jag förstår, förtjänar annat än rosor. Som en pissljummen förklaring vill jag säga att det skrivna tillhör mitt sätt att skämta där jag ofta hänger ut mig själv som en idiot (inte så svårt) med extremt fåniga idéer – den som följer mina inlägg tror jag väl känner till detta.

Min senkomna ursäkt och att jag inte tidigare och tydligare gjort ”avbön”, beror av att jag inte riktigt insett hur inlägget uppfattats och dess genomslagskraft. Dumheter kan inte göras ogjorda – jag kan bara hoppas att min ursäkt accepteras.

MVH
Henrik Sundström

www.henriksundstrom.se

På bilden ser man mänsklig strävan av ett ganska uppbyggligt slag. Även om allvarliga invändningar kan riktas mot husbygget, så är arkitektur dock inte ämnet för detta inlägg: det handlar om min strävan, eller mission i livet, att lära malmöborna att köra bil – och veta hut! Detta slag av mänsklig strävan går efter ”Jaguar-principen”- jag har namngett den efter Elmer Diktonius’ dikt ”Jaguaren”. Filosofin bakom är att man för att bygga nytt måste riva det gamla. Det som ska rivas i det här fallet är malmöbilisternas stöddiga attityd. Till min hjälp har jag mina stålskodda skor av märket dr Martens, dr Martens, dr Martens shoes!!!

»Klicka för att se flygplanet

Så här är det:
Malmöbilister kör väldigt illa. De kör oresonligt aggressivt och visar ytterst lite hänsyn för medtrafikanter. Till exempel har på senare år många helt och hållet slutat använda blinkers. Sådant beteende måste självklart stävjas och som den gode samhällsmedborgare jag är klädde jag mig i dr Pavlovs vita rock (metaforiskt talat) och tog staden i besittning för att lära de otrogna hundkojorna att veta sin plats!

Idag cyklade jag ifatt en bil vid en korsning. Det var en BMW med fyra unga män i. Bilen var en så’n där typisk tyskimporterad hårdkörd M3’a som är populär bland de som har fått någon sorts idé om att de gillar ”aktiv körning” (läs: buskörning). Kärran var utrustad med sk kjolar (något som föraren knappast själv skulle klätt sig i), en finess för höga hastigheter vilket ofelbart resulterar i att bilen bara med snigelfart kan krypa över fartguppen utan att gå sönder. Denna långsamma transportsträcka tar dessa idiotförare dock igen på raksträckorna där de kan köra i över 100 knyck bland skolor, oövervakade övergångställen och dagis. Jag blir så arg så det ryker ur öronen!

Jag får en stark känsla, gränsande till visshet, av att bilen ska svänga höger, trots att föraren inte slagit på körriktningsvisare. Jag ska rakt fram och får en underbar ingivelse att lära föraren en läxa. Så i min vanliga kamikazestil och med ett rovgirigt hjärta som en blodtörstig jaguar kör jag med berått mod fram och ser till att jag blir prejad när dummerjönsen svänger höger utan att kontrollera huruvida det kommmer en cyklist som ska rakt fram. Allt går enligt min plan: jag får möjlighet att låtsas bli överraskande trängd och sparkar då hårt tlll bilens främre högerskärm med en duns samtidigt som jag skriker ”Använd BLINKERSEN din idiot!” De skinnklädda männen i bilen rycker till av dunsen och mitt skrik – det gör även alla frukt- och grönsakshandlare på Möllevångstorget!

Jag kan knappt hålla mig för skratt vid åsynen av deras skrämda miner utan får liksom bita mig i tungan för att inte brista ut i ett avslöjande asgarv, men i nästa ögonblick anser jag att det just nu inte är läge att dröja kvar för att möta bilens med all säkerhet snart ganska arga ägare och hans kompisar. Jag kör ett litet ”chickenrace” mellan några stolpar och sneddar sedan över torgets ena sida och i ett huj har jag försvunnit utom synhåll för BMW-busarna. Rovdjurshenrik tar som byte med hem till lyan vissheten om att ännu en vägarnas hyena fått sig en näsbränna och den tillfredsställelsen blir till pricken över i’et i idag. Nästa gång ser de sig säkert bättre för!

Dagens citat kommer ur en favoritbok av en favoritförfattare, ”The Magus” av John Fowles (Han med bl a ”Den franske löjtnantens kvinna” du vet):
”Men love war because it allows them to look serious. Because they imagine it is the one thing that stops women laughing at them. In it they can reduce women to the status of objects. That is the great distinction between the sexes. Men see objects, women see the relationship between objects. Whether the objects need each other, love each other, match each other. It is an extra dimension of feeling we men are without and one that makes war abhorrent to all real women – and absurd. I will tell you what war is. War is a psychosis caused by an inability to see relationships. Our relationship with our fellowmen. Our relationship with our economic and historical situation. And above all our relationship to nothingness. To death.”

Nu j%klar blev jag lite gramsen. En av mina favvebloggare, Bengt O., med bland annat bloggen När jag ändå har ordet, har, enligt egen utsago, blivit utesluten från intressant.se. Bara tanken att Intressant,.se (eller andra bloggtjänster som exempelvis Nyligen.se) skulle utöva denna sorts censur gör att det står rök ut genom öronen på mig. Jag tror att vi ständigt måste bevaka våra rättigheter och möjligheter att fritt komma till tals. Bloggar är ett utmärkt medel för de som inte har tilllgång till andra media att uttrycka sig på. Som Churchill sa: ”There is no public opinion, there is only published opinion”.

För att slå vakt om de demokratiska värden många bekänner sig till måste vi alla hjälpas åt att värna om positiva krafter och stävja negativa tendenser till åsiktsförtryck. Öppen debatt vill jag ha.

Jag tycker Intressant.se (och Nyligen.se) är utmärkta tjänster och hyser stor respekt och uppskattning för de som driver sajterna. Faktum är att jag precis igår beslutade mig för att kontinuerligt börja registrera mina inlägg på Intressant.se… men efter detta inlägg så överväger jag att interimistiskt upphöra med detta tills jag vet hur det förhåller sig med censuren och eventuella dolda dagordningar. Jag hoppas någon vänlig själ kan upplysa mig om de faktiska omständigheterna och jag hoppas också att eventuella överreaktioner från min sida kan förstås i ljuset av att det handlar om en av våra viktigaste rättigheter. Bättre säga ifrån en gång för mycket än en gång för lite, enligt min mening och om det visar sig att jag har fel ska jag självklart, i motsats till vanliga media, bereda en ursäkt och förklaring stort och rättvist utrymme!

Bilden som Bengt O. säger att man omdirigeras till, istället för till hans blogg alltså, har jag tidigare fått i webläsaren men minns inte nu hur det gick till dvs vart jag egentligen ville.

Apropos föregående inlägg:
Jag drar min lans när yttrandefriheter hotas och är väl då en frilansare?

Igår blev jag medlem i Fotosidan som verkar vara en kul och nyttig sajt. Efter någon timmes användande är jag fortfarandde imponerad över såväl form som innehåll. Det är nästan så bra alltihop att jag funderar på att bli betalande medlem så jag slipper de löjligt snäva begränsningarna för gratismedlemmar.

Fotografering är ju himla skoj helt enkelt och när jag nu äntligen har en egen kamera så tänkte jag lära mig lite mer och det verkar finnas goda möjligheter till detta på ovannämnda sajt. Till exempel kanske jag äntligen kan få reda på vad sjutton en frilandsfotograf är specialiserad på?

Bilden tog jag från ett inslag i morgonens nyhetssändning med anledning av någon sorts kidnappningsdrama – jag får erkänna att jag missade essensen av den när jag
famlade efter kameran.

Idag var det möte med mopedklubben på Stortorget i Malmö. Nej, jag är inte medlem, utan passerade bara av en händelse förbi på min trogna muskeldrivna stålhingst och stannade av nyfikenhet till för att bekanta mig med dom församlade motorburna entusiasterna och deras stolt förevisade glänsande vardagsprydnader. Bortsett från några lite tunnare hjässor, gråare tinningar och kanske något rundare magar kändes det som att bli förflyttad till en svunnen ädel tid – då när byns unga hjältar samlades kring korvkiosken i ett moln av avgaser och bensinlukt för att skryta och åbäka sig och kasta förstulna tonårskåta blickar mot de fnittrande flickorna vars släta nylonstrumpor glänste i solens strålar. Ja, det är många vårar sedan nu, men dagar som idag lockar fram minnena åter.

Det var ett strålande väder och fina knattrande maskiner. Stämningen var hög med glada miner överallt. Tipsrundan avklarades med två strålande lyckliga kvinnor överst på prispallen och sedan bröt jubel och applåder ut när vinnarna av ”Best in Show” utsågs.

Bilden visar en detalj från den vinnande motorvelocipeden.
Massa fler bilder finns i ett galleri som du hittar genom Fotogalleri-panelen ute till vänster *<--pekar* Välj "Mopeder och klicka därefter på knappen "Visa bildgalleri".

Jag läste på Aftonblaskan hur några kändisar (miss)lyckats på högskoleprovet. Kul att se att Miljöpartiets ena språkrör Maria Wetterstrand fick högsta resultatet (2.0) precis som jag själv. (Det tyder på att det inte bara är i valbåset vi kryssar för samma saker?)

Det var också lite lustigt (och beklämmande) att se hur dåligt en del presterat – flera provresultat tyder på att personen ifråga bara varit närvarande. Högskoleverket: ”Att få så lite som 0,1 är något av en prestation”.

(Lång parentes följer:
Jag kom att tänka på en elev som vid något tillfälle högljutt beklagade sig inför mig och hela klassen över sitt underkända betyg med argumentet: ”Men jag har ju varit här nästan varje lektion!”. Jag replikerade med mild stämma: ”Ja, men enbart närvaro räcker tyvärr inte till för godkänt här – i så fall skulle du kunnat ta med dig exempelvis din hamster på lektionerna och då hade den alltså fått godkänt enligt ditt resonemang?” (Häpna skratt och folk drog efter andan.. Protesterna upphörde.)
Slut parentes.)

Martin Eneling (artikel i AB), en av de endast 4 som haft alla rätt någonsin, ger i AB några råd (under Olinda) om hur man lyckas på provet. Jag skulle vilja komplettera dessa råd med nedanstående små tips, utan inbördes rangordning.

INFÖR PROVET:

• Se till att du föds smart.
• Väx upp i Sverige i en svensktalande och åtminstone någorlunda akademisk miljö.
• uppfostras i en stimulerande miljö med vuxna som bryr sig om att du får mångsidiga influenser och mentala utmaningar. (Kanske rentav med en Martin Eneling som förskollärare?)
• Förbered dig inte genom att göra några äldre högskoleprov eller test.
• Se till att du dagen innan glömmer bort att du ska ha prov så att du går på fest där du dricker lite för mycket för att du har ont i ryggen av för mycket stillasittande.

UNDER PROVET:

• Ha så inihelvete ont i ryggen vid provet att du inte kan sitta ner utan efter ursäktande förklaring tilldelas en egen plats i ett fönster längst fram i provsalen där du kan stå vid fönsterkarmen och klamra dig fast i din bakfylleångest.
• Ta några smärtstillande så du blir yr i huvudet och trordu ska spy.
• Tro att allting går åt helvete – mycket viktig punkt!
• Lyssna på några kamrater i pausen som säger att det går jättebra för dom. Detta ger dig tillfälle att lufta din egen oro och otillfredsställelse (Förslagsvis medelst: ”ÄÄÄh, Fan.Skit. Helvete!” osv) samt hindrar dig från sådana oväsentligheter som att fixa näringstillförseln och att gå på toaletten.
• Se till att vädret är helt underbart så att du är på vippen att strunta i alltihopa och gå hem.
• Lämna in provet och slappna av. Gjort är gjort och det underbara livet går vidare 🙂

Inga garantier för ett lyckat test utgår om du följer ovanstående råd; jag vill bara dela med mig av några tips som funkade för mig.

Dagens citat: ”Knowledge comes, but wisdom lingers.”
— Alfred Lord Tennyson

Har idag på morgonen läst lite politiska bloggar. Med stor behållning tog jag del av Bulten i Bo; fr a är det underhållande att läsa ”Chickenhawks”. (Det går ganska hett till bland Bultens kommentarer där svavelosande salvor avlossas åt alla håll som det verkar. Så är väl nu en gång politikens villkor antar jag. Blääääh!)

Jag läste också Bengt O’s vidare inlägg om salig (i betydelsen avlidne) påven vilka på ett tillfredsställande sätt återigen bekräftar mina tidigare texter – som jag själv tycker på ett bra sätt balanserat de pekoral till skönmålande dödsrunor som fyllt svenska media.
Det är också givande att läsa Bengt O’s initierade rapporter från Österrikes politiska horisont – ett färskt exempel. (Jag har aldrig förstått varför media rapporterar så lite från tyskspråkiga länder.)

”Det Progressiva USA” är flitig och visar fin form i sina rapporteringar om den amerikanska högerns offensiv mot fri- och rättigheter i det amerikanska juridiska systemet – vapnet är terrorhot. Han har också skrivit en serie mycket dråpliga och humoristiska inlägg om påven; jag trillar av min oheliga stol av skratt!

Jag har också läst några andra politiska bloggar, men dom vill jag inte nämna – inte nu och inte här – annat än att jag har lämnat några kommentarer hos dom. Återstår att se vad moderatorn gör med dom 🙂

Jag undrar om fd överstelöjtnanten i Guardia Civil, Tejero, har en blogg – då hade jag nog kommenterat i den också.

Jag ville ställa en angelägen fråga till en bibliotekarie så jag kopplade upp mig på bibliotekschatten:

[Bibliotekarie] Anni-Frid Bohman: Hej / Hello Henrik. Välkommen! Vad kan jag hjälpa till med?

Henrik: Hej! Är det ok att ge bibliotekarier dricks?

[Lång paus…]

Anni-Frid Bohman: 🙂 Svår fråga. Har aldrig varit med om det. Jag skulle inte ta emot dricks iaf. Men jag har alrig hört frågan komma upp i någon policydiskussion.

Henrik: Varför skulle inte du ta emot?

Anni-Frid Bohman: Nej, jag tycker inte att informationsarbete är en sådan situation som man skall ge dricks i. Jag har nog inte något mer utförligt svar än så – jag har aldrig ens tänkt på saken före din fråga.

Henrik: Jag tycker du har fel. Jag uppskattar det arbete som biblioteken gör och vill ibland ge de som arbetar där någon mer uppskattning för deras tjänster.

Anni-Frid Bohman: Det är roligt att höra att du uppskattar vårt arbete. Jag tror dock att många av mina kollegor skulle föredra att få höra det framför att få dricks t.ex. Men nu gissar jag… Har du provat att ge dricks på biblioteket någon gång?

Henrik: Jag brukar försöka ge – när jag köper påse eller betalar avgifter – och vanligtvis får jag liksom _springa_ därifrån för att inte få påtrugat mig pengarna tillbaka. Nu ska jag ner på biblan och lämna åter några försenade artefakter och jag _hoppas_ jag får tillfälle att lämna ge dricks. Tack för din synpunkt. Jag hittade en rolig ”action Librarian”-figur som du kan se här:
http://henriksundstrom.se/news.php?readmore=137 Hej då!

Anni-Frid Bohman: Tack för länken!

Henrik: Tack själv!

Jag stack ner på biblan och lämnade tillbaks mina försenade grejor och när jag skulle betala så sa jag till bibliotekarien: ”Kan jag inte få ge er växeln, till er kaffekassa eller nå’t, bara som ett sätt att visa min uppskattning för er?”
Både hon och två bibliotekarier intill skrattade av glad överraskning och sa: ”Javisst, det får du gärna. Tack så väldigt mycket!”
”Varsågod,” sa jag, log soligt och lämnade 16 riksdaler utöver de förordnade (varpå jag traskade ner till röda rummet och åhörde en föreläsning där fem kemister berättade om DNA, RNA och nanoteknik. (Richard Feynman nämndes som den som myntat begreppet nanoteknologi i en föreläsning 1962.))

Jag tycker visst att jag ska få ge dricks till bibliotekarier om jag vill. Eller till läkare, sjuksköterskor, ambulansmän, länsmän, landsfiskaler, kronofogdar, parkeringsvakter, socialsekreterare eller gatsopare. Varför inte? De kan väl ha nytta av lite extra pengar likväl som en servitris, en bartender, en politiker eller vem det nu är som man sticker till lite extra pengar när dom utfört sina jobb till min belåtenhet?

Fotnot: Bibliotekarien hette egentligen något helt annat.

En sajt om gott kaffe, GoKaffe, lär bl a ut hur du rostar kaffebönor själv hemma i ugnen. Allt på sajten är licensierat enligt Creative Commons. Bilden är från sajten.

Gokaffe tycker man ska köpa (deras) råkaffe och inte affärernas ”fulkaffe”. Visst är det gott med nymalet kaffe, men det är lite mycket besvär. En bekant hade en så’n där stor kaffekvarn och hela köket vibrerade när han körde den. Så’nt gillar inte jag på morgonen – nej, tacka vet jag fågelsång.

Själv dricker jag oftast Zoegas Skånerost eller Mollbergs blandning som jag för det mesta gör i någon av mina så’na grunkor som du ser på bilden. Nuförtiden vet jag, tack vare GoKaffe, att en sådan kallas ”bistrobryggare ”.

Enligt ”Se till vänster, där går en arab” så har Synskadades Riksförbund lämnat in en motion till riksdagen om att förbjuda typsnittet impact. Först blev jag upprörd över tanken på att en intresseorganisation skulle lämna in en motion till riksdagen 😉 men så insåg jag publiceringsdatum, 1:a april…. 😀

Däremot är det här alldeles sant.

Klicka på bilden.

Örebro kommun använder licensen Creative Commons när de presenterar ett tjugotal fotografier på sin webplats.

Här kan du se en av dom:

Verkligen roligt att se att de nappat på Creative Commons. Enligt min åsikt borde allt material framställt med skattepengar licensieras så här. På det viset skulle även stora delar av massmedias material bli tillgängligt för oss skattebetalare som har betalat för det. Bäva månde redaktörerna.

För dig som inte känner till denna licenstyp sedan tidigare kan det vara bra att veta att det finns flera olika varianter för att passa olika situationer och man kan enkelt ange vilken variant man har valt genom att via logotypen länka till villkoren. Klickar du på loggan längst ner här på sidan ser du t.ex. vilken jag har valt för denna webbsajt.
[via Mattias Wirf]

Ja, det är nymåne 8 april och eftersom den inträffar nära där månens bana skär ekliptikan, vid den sk ”månens norra nod” – kallas också, fantasieggende nog, för ”Drakhuvudet” – så kommer delar av mänskligheten att se hur månen skuggar solen, dvs månen hamnar mellan jord och sol och därigenom hindras solens strålar på sin väg (eller kanske ska man säga att vågorna bryts, om man nu ser ljuset som en våg).

Jag fick via en mejlinglista ett tips om denna spejsade sajt, ’Shadow and Substance’, där det finns verkligt fina och pedagogiska bilder som visar var, när och hur solförmörkelsen kommer att te sig. Nej, den kommer inte att vara synlig i norra Europa.

---

Vill du läsa en väldigt nyskapande och rolig blogg ska du kolla in
Thebes associativa bloggning.

UPPDATERING:
Finns mer information, inklusive grafik, om eklipsen här: Astronomical events in the year 2005, av Royal Astronomical Society of New Zealand. Dessutom information om den kommande konjunktionen mellan Merkurius, Venus och Saturnus.

Det har debatterats om lärarutbildningen och det är bra. Bland annat har Leif Pagrotsky och någon annan höjdare fått sina debattartiklar publicerade i den stockholmska lokaltidningen DN. En tid härefter dök det upp en annons från lärarhögskolorna som bemötte kritiken som framförts på debattplats i DN. Sedan ondgjorde sig DN’s ledarskribent Peter Wolodarski storligen över att lärarhögskolorna använde en annons i samma tidning för att bemöta kritiken och att de betalade annonsen med skattepengar istället för att skriva ett debattinlägg och skicka in…
Blind höna har i ett flertal bloggar (senast här) redogjort för en del av turerna och även initierat en halvt allvarligt menad kampanj för att få DN att betala tillbaka pengarna för annonsen. Jag har hitintills förhållit mig kritisk (dvs avvaktande, skeptisk och analyserande) till uppgifterna – och till kampanjen – men efter att idag ha lyssnat på ett radioinslag med bl a en intervju med DN’s mallige debattredaktör på SR’s ”Vår grundade mening” (Ljudfilen ligger kvar för den lyssnarsugne.), så framstår DN’s journalistiska arbete, kanske inte helt oväntat, som inte alls i sanningens eller den omhuldade ”lille mannens” tjänst. Jag känner mig nödgad att sätta in följande kampanjbild:

Ja, jag undrar när en tanke är ens egen egentligen? Alla de följande är i varje fall inte helt och hållet mina egna, men kanske kan man dela dom? Att ta del av en tanke är väl att ta den till sig och därmed äga den, eller? Hur är det med rätten till tankar? Får jag tänka vad som helst utan att betala pengar till den som tänkte tanken först? Går gränsen för betalningsansvar vid att jag inte får uttrycka eller gestalta en tanke som någon annan äger patentet på?
Låter det knäppt att någon kan äga tankar? Nej, inte alls om nu de nya förslagen till patenträtt inom EU blir antagna som lagar. Fy bubblan! Läs mera om dessa patentförslag här.

Jag befarar att möjligheten för någon att tjäna pengar på de föreslagna patentlagarna i slutändan medför att någon med näsa för pengar uppfinner ett sätt att läsa ens tankar. Hmmm, ja, detta håller ju förresten redan nu reklambranschen och diverse andra propagandamaskiner som bäst på att utröna möjligheterna för genom avancerade hjärnavläsningstekniker. Hujedamej!

Över till något roligare, tankarna jag började skriva om; här något man skulle kunna kalla en vison av Internet:

”We will say then that a considerable advance has been made in mechanical development, when all men, in all places, without any loss of time, are cognizant through their senses, of all that they desire to be cognizant of in all other places, at a low rate of charge, so that back country squatter may hear his wool sold in London and deal with the buyer himself – may sit in his own chair in a back country hut and hear the performance of Israel in Aegypt at Exeter Hall – may taste an ice on the Rakaia, which he is paying for and receiving in the Italian opera house Covent garden. Multiply instance ad libitum – this is the grand annihilation of time and place which we are all striving for, and which in one small part we have been permitted to see actually realised.”
— Signaturen ”Lunaticus” troligen Samuel Butler den 15 september 1863 i nyzeeländska Canterbury Press [via Infontology Läs den mer än gärna!]

Kurt Lundgren bloggar om EU-fördraget. Att vara kritisk verkar nästan i dagligt språkbruk ha blivit liktydigt med att vara negativ. Lite synd tycker jag. En kritisk hållning innebär, enligt mitt sätt att se det, helt enkelt ett sätt att förhålla sig avvaktande, skeptisk och analyserande inför nya otestade företeelser – och så’nt är väl bara bra? (Fast det kan vara j%kla tradigt att inte släppa loss entusiasmen 🙂 Först efter att man gjort en kritisk bedömning kan man komma med en välgrundad bedömning huruvida något är i någon bemärkelse positivt eller negativt. Jag tycker definitivt man ska vara kritisk mot EU. Att jag har blivit negativ mot EU kommer sig av att jag varit kritisk.

---

Jag intresserar mig för idéer, känslor, tankar, konst och kreativitet. Dessutom är ofta mina egna tankar i detta sammanvävt med koncept som:

• vem som äger rätten att tolka,
• rätten att framföra,
• ta del av,
• sprida
• modifiera
• eller sälja dom.

Allt originalmaterial här på min hemsida, gjort av mig alltså, är licensierat under Creative Commons som du kan läsa om du klickar på loggan. Jag försöker se till att allt material här är mitt eget eller fritt från copyright och upphovsrätt. I de fall jag lånar en upphovsrättsskyddad bild, vilket är sällsynt, men har hänt i fall där jag använder bilden i ett likartat syfte, så länkar jag till originalkällan på något sätt (Om jag missat något i detta avseende så gör mig gärna uppmärksam på detta.).

Nu har Yahoo en beta-version av sin sökmotor igång där man specifikt kan söka efter material som är licensierat enligt Creative Commons: Yahoo CC. Ett himla bra sätt att hitta material som man kan använda i icke-kommersiellt syfte helt enkelt! Du kan läsa mer om detta hos juridikprofessorn Lawrence Lessig, där du även hittar länk till Yahoo-betan. [via Gnuheter]

Det efterlystes, på annan plats, fler bloggar som handlade om vetenskap – i motsats till de om mode t.ex. och jag kan glad i hågen meddela att jag upptäckte Forskning och Framstegs blog.

Egentligen trillade jag in på Forskning och Framsteg i ett annat ärende eftersom jag hittade följande intressanta lilla samtal om ”Var Einstein ett geni?”. Jag blir lite smålycklig över att få sådana insikter av sociologisk och psykologisk natur som ett sådant referat innebär – lite som att sitta som en fluga på väggen och bara fnissande lyssna (fast har en fluga öron när de nu har så snablars många ögon?)

Visste du förresten att det finns ”osynliga vågor, tiotals mil långa!, som pulserar ut från våra pannor, (även om de olyckligtvis är så svaga att bara mycket känslig utrustning kan upptäcka dem).” Det säger iaf David Bodanis i en kort intervju med anledning av sin bok ”Elektricitet”.

Det är mycket jag inte vet.