Är jag en spion nu?
Kanske hade det räckt med att jag beskrev att denna skylten finns vid en av ingångarna till ubåtstillverkaren Kockums nere i Malmö hamn?
Det här var bara för bra! (men antagligen gamla nyheter för många)
Hittade denna suveräna Action figure(jämte några andra som jag tänkte återkomma till) i ett antikvariat och skrattade så bilderna jag tog blev suddiga!
Gjorde en snabb sökning på nätet och hittade en del artiklar som berättar om den uppståndelse figuren väckt, exempelvis säger bibliotekschefen Diane DuBois: ”We’re so not like that anymore. It’s so stereotypical I could scream.” 🙂
Själv tycker jag nog som Possum: ”Quite possibly the worst way to perpetuate the stereotype of librarians as uptight, shrewish, bothersome, bluenose, harridans is to allow yourself to get your drawers in a wad over a doll…and be quoted in a news article about it.”
Det som verkligen fick många bibliotekarier att sätta fisen på tvären var ”the amazing push-button shushing action!”: tryck på knappen och figuren hyschar! Faktiskt synd att inte bibliotekarier gör det oftare tycker jag – vart har tystnaden tagit vägen på våra bibliotek? (Shite, nu låter jag verkligen som den gamle gnällige gubbe jag är.)
Låt mig ta bloggen i akt att rosa våra bibliotek och bibliotekarier – de får alldeles för lite uppmärksamhet för de goda insatser de gör för oss medborgare och för den positiva utveckling de bidrar till. Hurra – hurra – hurra – hurra för alla bibliotekarier och låt oss höja deras löner så de kan betala tillbaka sina studielån!
Hittade plötsligt denna bild av en påskkäringliknande bibliotekarie som hyschar åt allmänheten utanför ett bibliotek i USA – vilket visar att många har humor. Sanningen att säga har nog de flesta det. (klicka på bilden för att läsa mera):
PPS En av mina godaste vänner är bibliotekarie.
PPPS Kom precis ihåg vad James Woods sa i en intervju i MovieLine:
”I love fucking women, let me tell ya,” the actor says. ”I repeat: I love fucking women. Love it.” Particularly, he confesses, women who are ”a little crazy.”
”What’s so provocative about insane women is that they’re connected to their sexuality in such an unfettered way,” waxes Woods. ”For those moments when they’re with you, you’re in heaven because they’re literally borderline personalities in every sense of the word. They merge with you. Why be in bed with a librarian when you can be in bed with an animal?”
But not too crazy. Even though he says his bad-boy rep is like ”catnip” to the chicks, sometimes he’s gotta stomp on the brakes: ”I have to tell women, ’Listen, I’ll still tie you up and give you a little spanking if you want, but if you’re looking for nothing but drama, I’m the wrong guy.'”
Hittar inte intervjun nu men läs mera här om du vill.
På söndag den 20:e mars börjar våren och Vädurens tecken likaså.
Jippie!
Prickeliprick kl 13:33 är det!
Dessutom firar många iranier nyår – i tisdags hoppade de över eld, men det missade jag, igen, detta året!
Den som vill ha lite lättläst bakgrundsinformation till vårdagjämnings- firandets magi och tideräkning i en bra sammanfattning kan läsa Bengt Hemtuns essä ”Introduktion till Ritual-astronomi”.
Storebrorsan lirar gitarr och spelar då och då in med bandet han lirar. Tyvärr är det ganska primitiva inspelningsförhållanden med enbart en mick kopplad till en portabel MD etc, men man hör vad det låter som 😉
Jag ogillar den usla återgivning som mp3 ger, därför lyssnar jag i stort sett aldrig på sådana (nej, jag är alltså inte en så’n däringa fildelare), men brorsan väljer åtminstone ganska hyfsad kvalitet.
Kom att tänka på en gång jag satt i jury för antagningen på en konstnärlig utbildning och en av de ansökande eleverna berättade för oss att han arbetat mycket med graffiti. Eftersom jag var intresserad så ställde jag flera frågor, bl a vad han hade för ’tag’ och då blev han väldigt misstänksam och tittade surt på mig som om jag vore snut eller nå’t och undrade varför jag ville veta det. Tänk, han litade inte på mitt ärliga utseende?
Hittade en bra platta från Wired med musik, The Wired CD:
:01 Beastie Boys/ Now Get Busy
:02 David Byrne/ My Fair Lady
:03 Zap Mama/ Wadidyusay?
:04 My Morning Jacket/ One Big Holiday
:05 Spoon/ Revenge!
:06 Gilberto Gil/ Oslodum
:07 Dan the Automator/ Relaxation Spa Treatment
:08 Thievery Corporation/ DC 3000
:09 Le Tigre/ Fake French
:10 Paul Westerberg/ Looking Up in Heaven
:11 Chuck D with Fine Arts Militia/ No Meaning No
:12 The Rapture/ Sister Saviour (Blackstrobe Remix)
:13 Cornelius/ Wataridori 2
:14 Danger Mouse & Jemini/ What U Sittin’ On? (starring Cee Lo and Tha Alkaholiks)
:15 DJ Dolores/ Oslodum 2004
:16 Matmos/ Action at a Distance
Min favorit: Gilberto Gils Oslodum, inte bara för titelns skull.
Wired använder Creative Commons-licens för plattan och skriver raljerande lustigt om hur den nya tidens kommunikationsmöjligheter ändrar förutsättningarna för konventionella medier (”By nature, musicians are thieves.”).
Mer musik och CC:
Brorsan tipsade mig om några musiklektioner och jag upptäckte att jag inte kan mycket musikteori. Jag fann att musiklektionerna var en del av ett stort projekt på en himla bra websajt som använder Creative Commons, nämligen Connexions of Rice university. Det var både roligt och intressant att se arbetet som utförs där, i vilken form de arbetar och vilka mjukvaror och licenser som används. Jag blev sugen på att arbeta som lärare, med andra lärare, igen. Musiklektionerna rekommenderas.
För dig som vill veta mer om Creative Commons så finns det en mailinglista för svenska förhålllanden.
Återigen ämnet väggmålningar, den här gången samhällleligt kontrakterad sådan – jag gillar den! Bilden visar en detalj av en gigantisk väggmålning, fylld med havsdjur och dinosaurier, på gamla väster i Malmö, precis i anslutning till en liten skola. Jag tycker lillvalen är så gullig.
Grafitti ?
”Liv är en dröm vi jagar
på en homerisk hemfärd till oss själva.”
Det byggs för fullt i Malmö hamnområde. Nya lärarhögskolan börjar få sitt slutliga utseende. Huset är huvudsakligen utfört i en stil som jag har svårt för: den har en fasad av svart glas. Bläääh!
Värt att notera med bygget är det arkitektritade klotter som man hittar lite här och var. Förutom bildens så finns t.ex. ”Tudás, tudás, tudás, tudás, tudás, tudás, tudás.” vilket är portugisiska enligt receptionisten, men hon berättar att hon och hennes kollegor översätter det till skånskans ”To dass” dvs ”två skithus”.
Jag tyckte först klottret var klart koolt,
för att inte säga fascinerande och livsbubblande,
och kan fortfarande göra det,
men jag vaknade lite på fel sida i morse
och behövde ventilera lite,
därav följande text:
Det avbildade klottret väcker några tankar hos mig. Det börjar med det pretentiösa och kategoriska ”Liv är…”. För mig är uttryck som: ”liv är”, ”sanningen är”, ”meningen är”, ”döden är”, ”gud är”, o dyl motbjudande reflektioner av en politisk/religiös extremism som simplifierar verkligheten och finner sina egna förenklade lösningar genom att definiera fiender att bekämpa för att därigenom skapa en egen skyddad identitet. Jag ser det som tecken på en fascistisk livshållning.
Att säga att livet är ”en dröm” är att respektlöst avfärda alla de som säger att livet är verkligt och att det kan och bör ändras.
Frasen tar sedan vägen via ”vi jagar” – vilket väcker tankar om rovdrift och exploatering. Att hävda att jakt är något vi sysselsätter oss med visar att det är inbilskt egocentriskt babbel. Framförallt: Vad hände med ordet kultur, dvs odling? Att se livet enbart som en jakt är att stänga av delar av det sympatiska nervsystemet och koppla in det tunnelseende fokuserande målsökande. Ävlan, tävlan, skrävlan-syndromet som jag kallar det.
Sedan försöker författaren skapa sig lite akademisk immunitet genom orden ”på en homerisk”. Allt som har med gamla grekland att göra verkar inom vulgärakademin ha ett särskilt skimmer av visdom och fundamentalistisk sanning? För mig är det bara tecken på ett flummigt luffarbeteende och en relativism som för att undvika seriös kritik vägrar ange en tydlig utgångspunkt för godtyckliga politiska och ekonomiska irrläror.
Meningen avslutas med: ”hemfärd till oss själva” – vilket klingar av etnocentrism. Varför inte resa bort och finna oss själva där? Varför inte lika gärna hävda att vi förlorar oss själva i hemmets tyranniska famntag och att befrielse och självförverkligande enbart står att finna i det utmanande exotiska bortanför?
Jag skulle tro att kreatören ville verka lite poetiskt rebellakademisk, men enligt min långtifrån ödmjuka mening missar författaren att uttrycka de positiva saker som borde förknippas med lärarhögskolan. Å andra sidan kan den okände klottraren (har ju inte ens märkt med sin ’tag’) låta mina invändningar ge tyngd åt det trötta argumentet att: ”Det är meningen att det ska vara tankeväckande” ?
Det här med att vi jagar något – det må vara ”Livets mening”, ”Sanningen”, eller något annat patetiskt högtravande – utanför oss själva är analogt med vad som ofta sägs i X-files: ”The truth is out there.” Hmm, i motsats till detta tankesätt har jag alltid ansett att ”Sanningen” på något sätt finns minst lika mycket ”in here”, dvs i själen, självet. ”As above, so below.”
Jag funderar på att ta en sprayburk och klottra följande:
”Död är en verklighet vi undflyr
på en namnlös utflykt mot det okända andra.”
Lazy
Too lazy to be ambitious,
I let the world take care of itself.
Ten days’ worth of rice in my bag;
a bundle of twigs by the fireplace.
Why chatter about delusion and enlightenment?
Listening to the night rain on my roof,
I sit comfortably, with both legs stretched out.
Apropos tidigare inlägg och kommentarer om näsor, djuriska dofter, bihålor, förkylningar, feromoner, sexiga näsor och svällkroppar så kan jag meddela att sensationsromanen ”Le parfum” av Patrick Süskind ska bli film. Det ser jag fram emot.
Jag träffade Pärra Andreasson, konstnär, häromkvällen när jag var ute och festade. Sent på kvällen i kalla blåsiga centrala Malmö står han och arbetar med ett giantiskt projekt: att måla hela ena sidan av P-huset Anna. Han har lagt ner cirka 70 timmar på det och det är ruskigt läckert måste jag säga! Kolla in Ruskig.com
Igår byggde jag en legoman och försökte få den att likna mig, se nedan. Originalet ser du här till vänster. Det blev ganska likt, tycker du inte?
Bilden är tagen nere i hamnen vid Malmö Högskola av Christopher Puterman och i bakgrunden ser du det gigantiska legot Turning Torso, Malmös nya landmärke. Det blåste som sjutton (ja, jag hade fel i inlägget nedan – vet inte hur jag kunde få för mig att det inte blåste i Malmö?) och jag fick grus i munnen, det är därför jag grinar så illa, annars är jag ju alltid så otroligt positiv och gladlynt 😉
Det här med blåsten är lite trist med Malmö- annars finns det inte så mycket att anmärka på… Men blåsten gör att en hattälskare som jag endast har ett fåtal dagar om året när vi kan pryda våra tjocka skallar med något lustigt och glatt.
För övrigt har jag inget mer att skriva just nu, men det blev så mycket tomrum intill bllden – och som ni vet så Horror Vacui! (och vet du inte så klickar du på länken och bläddrar ner till under rubriken ”Astalavista” där du kan läsa min kompis Fredrik Sandbergs litania över tilllståndet i världen 1999, eller hur?!)
Och om du känner dig djurvänlig och generös kan du alltid hjälpa Chris Doyle’s lilla kissemissse.
Tack till SemesterSiv för tipset. Sivan gav mig några tips om färgerna till temat ”Thebe_plume” här på hemsidan också. Jag gjorde som jag brukar: lyssna på goda råd och gör som jag själv vill 😉
Nu fick temat nästan samma färger som Sivs, vilket är gott och väl, men ändå nedrans ooriginellt. Inget nytt under solen och jag kan byta väldigt snabbt om jag så önskar – liksom medlemmar kan. Har några andra idéer om designändringar okså. Tänkte också utöka möjligheterna för förändringar och fixa några nya funktioner.
Häromdagen fick jag en förfrågan från svenska supportsidan för PHP-Fusion om jag ville skriva och berätta lite om min sida. De tyckte min sida var den snyggaste sidan. Det var med gamla designen. Undrar vad de säger nu. Jag lovade att återkomma när jag frisknat till.
När jag ser mig själv så där i svarta kläder, vilket jag ofta har, så kommer jag att tänka på en rolig historia från levande livet, mitt liv då:
Jag skulle möta en kvinna på konstvernissage och vi hade aldrig sett varandra så hon frågade i telefon:
”Hur känner jag igen dig då?”
”Jag har svarta kläder,” svarade jag.
Varpå vi bägge skrattade.
Sara skickade in några roliga artiklar och länkar igår kväll. Checka in dom i menyn här till vänster. *pekar*
Laia Odo-institutet
Bloggen är namngiven efter figuren Odo, vars revolutionära filosofi vägleder det kommunistiska samhället på månen Anarres, i Ursula K. leGuins mästerverk The Dispossessed.
Jag deltog i Fotoutmaningen 365 foton för att det var skoj och för att jag ville lära mig mera om fotografering.
Min kamera är en Sony Nex-5K med objektiv 3,5-5,6/18-55mm. Ibland använder jag även min mobil som var en Samsung S3, sedan en Xperia Z1, nu en Xperia Z2. Ibland publicerar jag mina foton direkt från kameran, men ibland justerar bilder i datorn med programmen Gimp eller Shotwell.
Denna webbplats använder kakor för att förbättra din upplevelse. DU kan välja bort detta om du vill .OkLäs mer
Integritet och kakor
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
