Äntligen, tycker jag, en restaurang som kan uttrycka sig på ett någorlunda smakfullt sätt om sin lunchbuffé.
Jag vet inte hur du tycker men jag får lite motbjudande associationer när jag ser skyltat med ”ÄT SÅ MYCKET DU KAN!” eller ”ÄT SÅ MYCKET DU ORKAR!”. Jag bara väntar på något i stil med: ”ÄT TILLS DU STORKNAR!” ”ÄT TILLS DU SPYR!”
Är det bara jag som tänker på mr Kreosot i Monty Pythons ”Meningen med livet”?
”The past is a ghost,
the future a dream,
and all we ever have is now.”
–Bill Cosby, usa sitcom philosopher
Jag såg den underbara filmen ”Eternal sunshine of the spotless mind” häromdagen. Jag grät – och får ännu tårar i ögonen när jag tänker på de mysiga känslor den väckte: skönt att gråta och skratta om vartannat.
Filmen inspirerade till att minnas en del forna romanser – ingen nämnd ingen glömd. Minnena finns kvar och då jag är ett romantiskt och sentimentalt fanskap så har jag inget emot att, som det heter i visan, ”minnas de lyckliga stunderna blott”. Men, men, men -> För att inte fastna i någon sorts sentimentalitetsfälla är det dock bra när hela hjärnan funkar och ”hjärtat är med” så att man inte överlåter allt tänkande åt ’lillhuvudet’, vilket vi män annars är kända för. Så i minnet är sparat såväl det onda som det goda.
Kärleken är någonting som vi alla har och efter bästa förmåga bör försöka ge. Kärleken är något som många dumt nog fäster på saker runt omkring sig, men kärleken sitter inte i objekt. Fan, vad jag älskar – även utan sådana ting.
Det förflutna är ett spöke – jag trivs bra i de dödas sällskap – och framtiden en dröm – jag gillar drömmar – och allt vi har är nuet – är NU!
Som i filmen:
Joel: ”I think your name is magical.”
Clementine: [pause] ”This is it, Joel. It’s gonna be gone soon.”
Joel: ” I know.”
Clementine: ”What do we do?”
Joel: ”Enjoy it.”
Just denna inställning känner jag igen i en av mina verkliga gamla favoriter, fast med ytterligare dimensioner, i följande indiska dikt:
”Yesterday is a dream,
tomorrow but a vision.
But today well lived
makes every yesterday a dream of happiness,
and every tomorrow a vision of hope.
Look well, therefore, to this day.”
Vid tillfälle har jag tänkt fördjupa mig i Alexander Popes dikt ”Eloisa to Abelard” som filmens titel anknyter till:
”…
How happy is the blameless vestal’s lot!
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind!
…”
Men jag känner absolut inget övehängande behov av det JUST NU, för jag behöver världen och världen behöver mig – hur skitiga vi än båda må vara!
”Follow the day and reach for the sun!”
sjunger man i filmen.
I lördags publicerade DN en debattartikel av Germund Hesslow som väckte viss uppmärksamhet. Hesslow har gjort sig känd för skriverier om feminism. Visst spetsar han till saker och drar en del diskutabla slutsatser, men grunden för hans artikel, att det finns vissa skillnader mellan män och kvinnor, anser jag vara säkerställd.
Kort sagt: kvinnor är fittor och män är kukar. Ja, det blir så när man (läs: Henrik) generaliserar och använder folkligt språk.
Vad gäller mäns och kvinnors intelligens så ska man noga tänka efter vad tusan man talar om. Ofta är den forskning som presenteras baserad på hur människor klarar sig på IQ-test. Om sådana test finns mycket att säga, inte minst att det enda man kan vara säker på att IQ-test faktiskt mäter är huruvida någon är bra på IQ-test. (Jag är vanligen ganska bra på IQ-test. Ett litet nättest jag gjorde summmerade kort: ”Du kan antagligen göra bättre IQ-test än det här”, vilket jag tyckte var himla skoj.)
När Hesslow skriver ”I vissa avseenden där det inte finns någon genomsnittlig skillnad mellan könen, som exempelvis generell intelligens, uppvisar männen ändå en större variation, vilket betyder att det finns fler män såväl bland särskilt högt som bland särskilt lågt begåvade.” så betyder detta att även om medel-IQ är samma för män som kvinnor, så finns det fler såväl osedvanligt korkade karlar som relativt smarta sådana.
För att illustrera detta låt oss titta på en normalfördelningskurva (även kallad klockkurva eller Gausskurva).
Bilden är överdriven för att visa på skillnaderna mer än på likheterna. X-axeln visar uppmätt IQ och Y-axeln antal förekomster av detta, dvs frekvens av X. Arean under de två kurvorna är lika stor och motsvarar antalet IQ-testade personer – det är alltså lika många män som kvinnor. Centrum för bägge kurvorna ligger kring samma värde – dvs medelvärdet för bägge grupperna är lika: de är jämnt fördelade kring X. Medelvärdet i alla IQ-test är 100 – har man mer än 100 har man alltså bättre resultat på IQ-test än genomsnittet och tvärtom.
Det som skiljer är bredden på det uppmätta materialet, dvs variationen. Ett mått på denna variation är standardavvikelsen. Är värdet på standardavvikelsen stor så är det en stor variation i materialet och tvärtom. De statistiska beräkningar funkar så (jag tänker inte gå in i detalj på detta) att de allra flesta hamnar inom 3 standardavvikelser från genomsnittet och de som ligger mer än 3 standardavvikelser över snittet kan ansöka om medlemskap i MENSA eller liknande organisationer och faktiskt ha en chans att komma med.
En mycket viktig iakttagelse som Hesslow missar är att eftersom variationen på kvinnor är lägre så uppvisar de en högre kvalitet. Detta statistiska faktum är känt sedan länge och japanerna var genom att införa denna princip inom exempelvis bilindustrin revolutionära i sin strategi för att prestera högkvalitativt. En gång i tiden jobbade jag lite med att införa detta japanska begrepp, ’Kaizen’, i svensk industri och det behövdes verkligen eftersom exempelvis SAAB-fabriken här i Malmö på den tiden var tvungna att skicka var 5:e bil tillbaka in i fabriken och bygga om delar av den för att dom skulle passa ihop. Som en bilbyggare sa: ”Vårt bästa redskap vid slutmonteringen är gummiklubban, annars får vi aldrig dörrarna eller huven att stänga ordentligt.” Jag antar att detta förhållande innebär att vi borde forska på huruvida vi kan skicka defekta män tillbaka till fabriken.
För att ytterligare flirta in mig hos feminister så vill jag säga att männens IQ-kurva är låg och bred, dvs den visar männens intellektuella förflackning.
Nåväl, en av orsakerna till att jag brukar försvara marginaliserade grupper, udda böjelser eller tokiga intressen är att jag själv är så perifert placerad långt ut på ena kurviga kanten i en sådan här mätning. Fullständigt icke-linjär skulle man kunna säga – så där på skoj och för att anknyta till gårdagens tanke.
Jag gillar vad Arne Svensk på Certec skriver om intelligens och inre bilder: bläddra ner en bit till ”Intelligens och svårighetsgrad”.
En av de mest intressanta gravstenar jag sett är den på bilden nedan som jag hittade på S:t Pauli kyrkogård (tror jag den heter) i Malmö.
Texten lyder:
STENHUGGAREN
S.P. ANDERSSON
FÖDD D. 25/4 1834,
DÖDAD AF DENNA STEN D. 22/6 1880
VAKER FÖRDENSKULL, TY I VETEN ICKE
HVAD STUND EDER HERRE VARDER KOMMANDE
VÄNNER RESTE STENEN
Fascinerande. ”Dödad av denna sten”. Tänk. Jag gillar att vännerna reste stenen.
En vän sa igår att jag skrivit mycket om sex på sistone. Tja, jag vet inte det. Jag har nog skrivit mer om hundar egentligen, men det uppmärksammas inte så mycket. Det är till exempel inte en enda som via sökmaskiner hittat hit via sökningar på hundar. Däremot har en finländsk person hittat hit genom att söka på ”svart kuk”. De har visst inte så många svarta kukar i Finland pga deras restriktiva immigrationspolitik? En annan hittade hit genom att googla på ”vackra fittor” vilket är roligare. Mer tilltalande på något sätt enligt mitt sätt att se på saken. Fittor gillar vi. Fast hur blir en fitta vackrare än en annan? Intressant ämne. Hör då och då talas om att kvinnor allt oftare låter operera sina könsorgan av rent estetiska skäl. Borde inte det falla under brottsbalkens avdelning om ”kvinnlig omskärelse” och därmed vara förbjudet? Och hur är det med tuttoperationer? Det ska väl också förbjudas i så fall kanske? För att inte tala om manlig omskärelse *ryser* Bara med tanke på jämlikheten mellan könen så…. Läste häromveckan att några hundra personer (mest barn) per år avlider i USA i sviterna efter religöst motiverade förhudsoperationer. Hugaligen! Ja, jag vet inte om det är helt sant, men efter vad jag vet så finns det ytterst sällan något skäl alls att omskära någon så jag är emot det.
Sex och död verkar hänga ihop. Inte minst i den här lilla morgontanken. Fransmännen kallar orgasmen lilla döden vilket också är intressant. Det här med sex och död gör att jag känner mig lite speciell eftersom jag enligt astrologiska läror tillhör Skorpionerna som har någon sorts stark koppling till sex och död.
Idag ska jag till hjärtläkaren och kanske få min dom. Ja, på ett sätt är varje ögonblick här på jorden som att skåda döden i vitögat. Det gäller att skratta tillbaka – det där med att spela schack med döden tror jag inte på. Jag har alltid ansett att schack är världens slöseri med intelligens.
Har på sistone studerat lite historia (se tidigare bloggar om ”Skånsk historia”). I synnerhet är det medeltiden som jag har känt starkt och närvarande. Naturligtvis beror detta på att jag inte bara läst om den utan även gått i närkontakt och varit på plats i kyrkor, borgar och muséer.
Jag upplever nu inte detta som den ”mörka” period den vanligen utmålas som. De otroligt vackra konstverk med rikt flödande former och linjer och med en underbar humor och fantasi säger mig att det inte alls är en särskilt ”mörk” period/kultur i mänsklighetens historia. Istället ser jag den som en period när en särskild sorts kunskap eller tänkande var vägledande; jag tänker en del på Camille Paglias mästerverk ”Sexual Personae” och upplever att det under medeltiden fanns plats för representationer av vad jag försiktigtvis vill kalla ”icke-linjärt tänkande”.
Försöker hinna med att fördjupa mig ännu mera nu när jag drabbats av ett sådant historieintresse. Typiskt för mig att under en period bli djupt fascinerad och engagerad av ett specifikt ämne eller område. Detta är receptet för att bli ”Jack(ass) of all trades, master of none.” 😉
Bilderna visar exteriör respektive interiör från S:t Petri kyrka i Malmö.
Eftersom det är så få som blir medlemmar på sidan -vilket jag absoluuut inte kan begripa- så öppnar jag idag upp även för vanliga besökare att skicka in bidrag i form av artiklar och länkar (se menyn till vänster).
Idag såg jag en pitbull med sin ägare. Det är inte så ovanligt här i trakterna. I det här fallet var dock frågan vem som ägde vem. Hunden dominerade totalt… Ägaren ville gå men inte hunden, så husse mutade hunden genom att långsamt, meter för meter, ta sig fram genom att slänga ut små bitar hundmat för att hunden överhuvudtaget skulle röra på sig.
Hundexperter säger att det inte är hundens fel när den löper amok och biter människor eller på andra sätt bär sig illa åt. Det är sjuka eller klantiga ägare som är orsaken. Så man ska inte avliva jyckarna? OK, avliva ägarna istället då. Nej, jag bara skoja’ – men att förbjuda hundar (eller hundägare) i närheten av människor vore något. Då skulle vi inte bara slippa dessa mördarhundar som springer runt och skrämmer upp folk – vi skulle även slippa den uppblåsta stöddigheten hos små töntar till hundägare som leker gangstrar och, inte minst, skit under skorna!
Den spanska klädfirman Zara har etablerat sig i Malmö och konkurrerar med bla Hennes och Mauritz om prismedvetna kunders gunst. Märklig stavning på alla skyltar – är dom månne tillverkade på Pepes Bodega?
Personalen tyckte inte det var roligt att denna sidas Herre ville provsmaka…
Pålspetsning var det bestialiska öde som kungen framtagit särskilt för skåneländska motståndsmän och inte tillämpade någon annanstans i Sveriges erövrade länder. Läs mer snaskiga detaljer nedan.
Stortorget, Malmös största och mest centrala torg, behärskas av en ryttarstaty. Den föreställer Carl X Gustav och står på en väldig sockel mitt på den stora kvadratiska plats där vi finner bland annat Rådhuset, Residenset, S:t Petrikyrkan (från början av 1300-talet) och tingsrätten. Ryttarens blick riktas överlägset mot väster, ut mot Öresund, på vars andra sida vi finner Danmark, landet som den svenska militärmakten tvingade att avstå Skåne.
Statyn restes 1896 under nationalromantikens era i samband med Nordiska industri- och slöjdutställningen. I Danmark förfärades man över att det restes ett äreminne över den man som bringade så mycken olycka över bägge sidor av sundet. De, danskar såväl som svenskar, som tyckte det var märkligt och smaklöst att en erövrad provins reste staty över dess brutala betvingare fick av Skånska Dagbladet veta att de ”..alldeles ogrundadt sökt framställa monumentet såsom en yttring för svensk chauvinism ..”
Statyn minner i vissa avseenden om kärnkraftverken i Barsebäck som på ett liknande hotfullt sätt blickar ut mot den danska huvudstaden Köpenhamn. Detta hån, denna styrkeuppvisning och maktfullkomlighet, denna hänsynslösa och nonchalanta arrogans mot ”broderfolket”, som det av många danskar upplevda dödliga atomhotet innanför dess betongväggar utgör, har i decennier varit ett hinder för positiva kontakter mellan Sverige och Danmark.
Ända sedan Gustav Vasa efter förhandlingarna 1524 känt sig lurad av de smarta danskarna verkar det ha funnits ett starkt hat och en revanschlusta i den svenska administrationen. I fredsfördraget mellan Danmark och Sverige i Roskilde den 26 februari 1658, garanteras Skånelands folk att ”blifva vidh deres vanlige rätt, lagd och gamble privilegier och frijheter oturberade och obehindrade”. Som ett exempel på Skånes multikulturella särart så erkändes på den tiden fyra språk i detta nutida svenska landskap: skånska, tyska, danska och svenska. Men redan i mars 1658 bryter svenskarna mot fredstraktatens fri- och rättigheter för människorna i Skåneland. Man beslutar att försvenska Skåne och förinta Danmark. Kungen skriver i dagböcker om långtgående planer på att deportera hela Skånes befolkning till Baltikum. Så blev det nu inte, även om all skånsk adel tvångsflyttades norrut och de som flydde till Danmark dömdes till dödes och många var de skåningar som försvann i öster på tvångskommendering och ”di svenske” under denna tid dödade uppemot hälften av Skånes manliga befolkning. Det är alltså frågan om en etnisk och kulturell rensning av väldiga mått.
Den gamla avrättningsplatsen Stortorget passar på åtminstone ett sätt bra för denne kung eftersom det minner om vad Artur Lundkvist berättar om i romanen ”Snapphanens liv och död”, nämligen hur man spetsar skånska motståndsmän på påle:
”Knektarna kommer och hämtar honom, men lossar inte hans fjättrar utan bär bort honom emellan sig, en trupp står uppställd med musköter i händerna, en trumslagare står beredd med en stor trumma hängande ner mot knäna. En påle av ek ligger där färdig, spetsad vass, med barken bortskalad i hela dess längd, nära intill har ett hål grävts i marken, med en hög rödaktig jord uppkastad bredvid.
Trumman börjar dåna, dovt och långsamt, Lars läggs ner på marken vilande på magen, flera karlar griper tag i honom och håller honom hårt, hans kläder fläks upp, ett knivsnitt görs vid nedersta ryggkotan och där förs den spetsiga pålen in under huden, skjuts uppåt med korta stötar, försiktigt för att pålen varken ska tränga för djupt i kroppen eller komma ut igen genom huden.
Trumman dunkar, en fruktansvärd spänning skakar den utsträckta kroppen, men karlarna håller den nere, tryckt mot marken, Lars känner smärtan som en eldflamma upp genom kroppen, han omsluts av ett rödflammande mörker, biter samman tänderna så hårt att han hör dem krasa sönder, men han hör inget skrik från sig själv, bara sjunker i ett djup och allt blir mörker.
Han vaknar till igen när han hänger upprest på pålen,hans fötter är fastspikade, hans armar bakåtböjda och fastsurrade, en galge är rest uppöver honom och en repsnara omsluter hans hals, men så löst sittande att han inte genom huvudrörelser kan strypas. Smärtan är som en rasande eld i hans kropp, som om lågor förtärde hans kött i oavbrutna angrepp, han har munnen full av blod.”
PS Jag är ingen lokalpatriot – om jag bott i Norrland hade jag antagligen skrivit ett inlägg om denna landsdel.
PPS Alla svenska knugar har stavat Carl med ’C’ (i den mån de kunnat stava öht). Det är när modet växlat som andra har valt ’Karl’. Så ’kalle dussin’ heter egentligen Carl XII, minsann 🙂
Hotande mjukvarupatent
Jag har tidigare skrivit här och där om det hotande lagförslaget om mjukvarupatent som kan komma att göra det omöjligt för mindre och oberoende företag att utveckla programvara. Lagen kan få rent absurt löjliga följder om de förslag på patent som föreligger blir verklighet. Vi motståndare till förslaget hävdar att befintliga upphovsrättslagar på ett fullständigt tillfredsställande sätt skyddar rättigheterna för (oss) producenter och försäkrar att (vi) konsumenter framöver får tillgång till bästa möjliga produkter. Ja, självklart har jag ett egenintresse i ärendet; men det är ett altruistiskt egenintresse 🙂
Hotande Bill Gates Nu avslöjar danska tidningen Børsen att Bill Gates hotar Danmark med att utdela förödande slag mot den danska mjukvaruindustrin om inte Danmark hjälper till att undanröja motståndet mot patenten i kommande omröstningar i EU-parlamentet. Enligt Børsen ska varningarna ha framförts när Gates i november mötte danske statsministern Anders Fogh Rasmussen samt ekonomi- och näringsministern och vetenskapsministern. Microsoft har förvärvat danska succéföretaget Navision med 800 utvecklare för 12 miljarder DKK och vid mötet hotade Gates att flytta hela verksamheten till USA om inte Danmark stöder förslaget för mjukvarupatent. (via Gnuheter)
Igår kväll uppmärksammade SVT’s Aktuellt den sk fågelinfluensan och efter sändningen så svarade influensaexperten på Smittskyddsinstitutet Annika Linde på frågor från oroliga medborgare:
Fråga:
Du säger att du inte har köpt ut tamiflu men kommer du tillhöra den grupp som kommer att få tillgång till medicinen först av alla? Varför ska jag tro på alla lugnande besked när smittskyddsinstitutets chef erkänner ena dagen att han också har hamstrat medan andra dagen så uttalar han sig kritiskt till att hamstra? Dubbelmoral? Det har också visat sig att det var först och främst läkare som satte igång hamstringspaniken. Hur ska mao vi som inte tillhör den prioriterade listan känna oss lugna och vem ska man egentligen lita på? Vad ska vi helt enkelt göra? Adam
Svar:
Du mår mycket bättre om du tror på vad vi säger. Om du oroar dig i onödan sover du dåligt, blir trött och nervös och försämrar ditt immunsvar med oro. Det finns just nu ingen anledning till akut oro, situationen i Vietnam har blivit bättre och inte sämre de senaste dagarna. (via mymarkup.net)
Händelser 1939:
Till de svenska hushållen utdelades ett flygblad med texten ”ALLVARSTID KRÄVER: SAMHÄLLSANDA, VAKSAMHET, TYSTNAD”. På flygbladet kunde man läsa ett stycke ur kungens tal till den urtima riksdagen samt en redogörelse för vad som menades med samhällsanda, vaksamhet och tystnad.
Författaren Ture Nermans antinazistiska tidning ”Trots allt” togs i beslag av polisen för ”smädliga omdömen” om Hitler och Tyskland. I tidningen hade Nerman bland annat kallat det tyska styret för ”gangstervälde”. Nerman dömdes vid Stockholms rådhusrätt till tre månaders fängelse. Så gick det när man kritiserade nazisterna i det neutrala Sverige.
Hitlers medarbetare Hermann Göring fick på svenska legationen i Berlin medalj av kung Gustav V. Det handlade om storkorset av Svärdsorden med kedja som tilldelades Göring. Nazisten hade sedan tidigare band till Sverige, bland annat genom sitt giftermål med svenska Carin.
(från Akademin.org)
”Sveriges beredskap är god.” — dåvarande statsminister Per-Albin Hansson vid radiosänt tal vid Skansen
En ny studie, publicerad i senaste numret av Journal of Ethology, visar att när människor skaffar hund väljer de en som liknar dem själva.
Universitetsstudie
Bakom forskningen står evolutionsbiologen Klaus Jaffe vid Simón Bolívar-universitetet i Venezuela. Tillsammans med sin kollega Christina Payne besökte han Venezuelas nationella hundutställning och fotade 48 renrasiga hundar och deras 48 ägare.
Bättre än slumpen
Sedan fick försökspersoner uppgiften att para ihop hundarna med deras ägare utifrån bilderna. Och visst klarade de testet. De lyckades betydligt bättre än de skulle ha gjort bara med slumpens hjälp.
Hans Rosenberg, på Svenska kennelklubben, håller till viss del med forskarna. Han tror snarare att vi väljer hund efter personlighet än utseende.
Speglar personlighet
-Är jag aktiv vill jag inte ha en engelsk bulldogg. Då köper jag mig en schäfer eller flatcoated retriever. Eller om jag är en lite crazy och udda person blir det en afghanhund till exempel. De har ett lite udda och roligt beteende. Och på det sättet blir ju hunden lite lik dig som person, säger han.”
(Från aftonbladet)
Sedan väljer Persson att vara någon annans knähund:
The better I get to know men,
the more I find myself loving dogs.”
— Charles de Gaulle
Häromveckan läste jag en blogg där bloggaren bad om ursäkt för att hon skrev om känslor och därför enligt henne själv på ett patetiskt och knappast förlåtligt sätt blottlade delar av sin själ, typ. Det var en av de bästa bloggarna jag läst. Ursäkten var i mina ögon helt omotiverad. Jag tycker om att bli gripen – så länge det inte är av polisen utan av känslor. Tyvärr hade hon stängt av kommentarsfältet just för denna blog och även för en annan blog som även den var känslosam och avslöjande.
Den senaste tiden har jag surfat runt en del i den sk bloggosfären och upptäckt att 1) här finns en del läsvärt, 2) att en del är bloggosfärcentrerat babbel och 3) att inte så lite är såväl humor- som känslobefriat. Punkt tre tycker jag gäller svenska bloggar i större utsträckning än engelskspråkiga och danska. Ett annat intryck är att det är ganska många av de som kommer till tals på webben som inte har så mycket själfullt att förtälja? Fast det kan ju vara bara jag som uppfattar en del som tågtidtabellstrista och tradiga texter. Därför är det extra givande när man stöter på raka och ärliga känslouttryck.
Känslor behöver inte betyda att det inte finns hjärna där också – eller tvärtom för den delen. Ett fel som jag menar att många begår är att tro att det ena utesluter det andra. (Sådana fördomar är särskilt frustrerande för rikt begåvade personer som jag själv, vilka har nära till både intelligens och emotioner. (Ibland skriver jag bara rocknrollprovokativt.)) Kanske ska jag läsa poesi hellre än bloggar… 🙂
Ofta så svämmar mitt hjärta över av gränslös och villkorslös kärlek och min själ fylls av osjälviska barmhärtighetstankar som likt värmevågor sprider sina cirklar och omfamnar hela skapelsen. Ja, så välsignat underbar är denna Världen! Men det är nu inte alltid jag känner så och jag tror att envar som påstår sig ständigt vara kärleksfylld och utan skuld bara är kvacksalvare och lurendrejare som vill lura av naiva och troskyldiga människor deras pengar. (Denna min patetiska hatkärleksproklamation till Kosmos är bara en parentes men kanske lite av en förklaring till att följande stycke kan te sig en aning hjärtlöst…)
…
Om hon någon gång i framtiden svarar när jag lyfter luren så tänkte jag be henne komma över och med munnen ge mig sexuell tillfredsställelse. När hon kommer innanför dörren ska jag be henne att klä av sig och ställa sig på knäna på min stickiga dörrmatta – vilket säkert kommer att göra ont som fan – och suga av mig medans jag piskar henne över stjärten med ett av mina läderskärp. Jag vet att hon skulle tycka om det. Jag skullle tycka om det. Sedan skulle jag sodomisera henne och torka av mig på hennes hår och kinder. Jag skulle också fråga om hon hade lust att ställa upp som knullobjekt vid nästa träff med innebandygänget. Efteråt skulle jag be henne krypa hem på alla fyra. Det sistnämnda hade hon kanske inte gjort, men det vore kul att se henne krypa ut från min lägenhet i varje fall.
Säkert finns det många moralister som har åsikter om det ovanstående. Det är helt OK med nyfikenheten som många har inför sex och även inför hur andra utövar det. Helt naturligt tycker jag, men inte sjutton har någon annan vare sig rätt eller giltig anledning att förbjuda vad andra vuxna människor gör på sin fritid under frivilliga former? Självklart inte. Jag tycker det är beklämmande med vilken frenesi drevet nyligen drog igång häxjakten i samband med historien om de tre hockeyspelarna och kvinnan. (Med så många planeter i Vattumannen är det inte alldeles förvånande att en del gör saker som de normalt inte skulle göra – särskilt om de är berusade – men det är dåligt att inte ta sitt eget ansvar när fylleångesten sätter in.) Vad är det för fel med sex om alla är med på det? Och det är just detta som jag anser är så fel: innan händelseförloppet är utrett så hängs hockeyspelarna ut i media och de blir straffade genom brutalt spekulativa skriverier och genom att idrottssverige straffar dom genom avstängningar. Att göra misstag och missbedömningar, att vara otrogen och annat som förekommit i det här fallet är inte förbjudet så vitt jag vet. Inte heller är ett uppförande illegalt bara för att majoriteten tycker det är stötande, nej vi har större friheter än så tack och lov och jag är förbannat glad över att det finns gränser för uniformitet och konformitet. Nej, det finns ingen rim och reson i den här hockeyhistorien…
Självklart är det mycket viktigt att misstänkta våldtäkter utreds på bästa vis och det återstår så vitt jag förstår mycket att förbättra i det avseendet – inte minst måste offren få stöd, hjälp och vård – men sättet som den här hockeyhändelsen har hanterats av ansvariga myndigheter – och av ansvarslösa medier – är skrämmande uselt. Inte någon människa kan väl vara betjänt av denna hysteri? Det är bara extremmoralister och kvinnschauvinister som försöker skapa sig egna karriärer på problematiken som har vunnit något på den här incidenten. Enligt mig är det detta som är Skandalen med det inträffade. Dubbelmoralpaniken vinner nya segrar. Bläääh.
Nu kommer jag inte att be någon telefonterrortös om att komma över för lite sex eftersom jag sannerligen har fått nog av galna fruntimmer. Ja, med detta menar jag inte att jag inte älskar tokiga kvinnor – det gör jag verkligen! Men det kan gå för långt […] och gränsen är nådd. Bevare mig väl och håll dom nu för helvete ifrån mig. Kanske ska man be nästa kommande X om ett friskintyg?
Laia Odo-institutet
Bloggen är namngiven efter figuren Odo, vars revolutionära filosofi vägleder det kommunistiska samhället på månen Anarres, i Ursula K. leGuins mästerverk The Dispossessed.
Jag deltog i Fotoutmaningen 365 foton för att det var skoj och för att jag ville lära mig mera om fotografering.
Min kamera är en Sony Nex-5K med objektiv 3,5-5,6/18-55mm. Ibland använder jag även min mobil som var en Samsung S3, sedan en Xperia Z1, nu en Xperia Z2. Ibland publicerar jag mina foton direkt från kameran, men ibland justerar bilder i datorn med programmen Gimp eller Shotwell.
Denna webbplats använder kakor för att förbättra din upplevelse. DU kan välja bort detta om du vill .OkLäs mer
Integritet och kakor
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
