Henrik Sundström

Fast jag har lite svårt att vänja mig vid den moderna skärningen på dagens kläder för unga kvinnor – den ska nästan ALLTID på ett eller annat sätt visa midjan.

Det blir lite overkill.

På bilden ser vi en sybarit (av lat. sybarita, grek. sybarites, invånare i Sybaris, en syditaliensk stad, bekant för lyx och veklighet.). En kvinna som bejakat sina köttsliga lustar – åtminstone inom ett område.

Det i mina ögon tragiska är att det här inte alls är fråga om en epikuré som förnuftigt förstår att njuta av det livet erbjuder utan en person med en personlighetsstörning (kan det vara i form av Obsessive Compulsive Syndrome, alltså en människa som lider av ett tvångssyndrom?) I ovanstående fall verkar det vara mat som är objektet – och med dagens sockerbemängda matkultur är det inte så konstigt.

Det är mycket med allehanda ”kickar” hit och dit nuförtiden, där njutningen inte kommer genom ett lugnt besinnande och filosoferande över tillvaron samt en fullödig sensualism utan istället i form av en psykotisk mani – en mani som man tillfredsställer genom att SHOPPA! HAHAHA! och KONSUMERA! HIHIHI

Efter en sådan kick infinner sig tomheten.
Men då är det bara att shoppa och konsumera lite till!

Jag läste en intervju med en man som var född i Somalia, uppvuxen här i Malmö-trakten och nu hade två framgångsrika krogar i New York. Min vän MBR kände till honom och berättade att redan hans lärare sa att han skulle bli något stort. Nåväl, det denne sympatiske man hade att säga om kulturskillnader mellan Afrika och västerlandet var i korthet följande, typ: I västerlandet jobbar vi nästan ihjäl oss i jakten på pengar och status och nästan allt vi gör och uppfinner går ut på att vi ska vinna tid! Civiliserade människor jobbar sig sjuka och sedan behöver de alla sina intjänade pengar för att bli friska igen! I Afrika däremot så tänker man att: jag har tid – nu ska jag ta väl hand om den.

Min son som var i Tanzania över nyår säger att det var märkligt hur många som liksom inte gjorde något. Visst fanns det människor som avslappat stod och sålde saker i stånd, men väldigt många gick bara omkring och gjorde ingenting. Fan, vilken skön inställning!

PS Av hänsyn till kvinnan har jag dolt hennes identitet.

PPS Svaret på frågan ovan: Nej, detta inlägg är inte lyteskomik. Det är ett sätt att försöka chocka (gammalt kvällstidningsknep) och därigenom få dig, kära läsare, att tänka i lite annorlunda banor.

Konstigt nog blir detta mitt inlägg hårt angripet av anonyma användare som anklagar mig för att göra otillbörlig reklam, om jag förstått den ovårdade och slarviga kritiken korrekt. Reklam? Jag tvivlar på att kritikerna ens läst vad jag skrivit. Mitt inlägg var bara en stilla betraktelse här på min egen privata hemsida och bröt inte heller på något annat sätt mot forumets regler så vitt jag kunde bedöma.

Samtidigt – i samma forum – så länkar andra kommentatorer till kommersiella sökmotorer och de har dessutom den dåliga smaken att be oss läsare att göra dessa företags arbete gratis! Till yttermera visso har dessa sökmotorer ett flertal gånger avslöjats som fuskare med sina påstått ”objektiva” sökresultat. Men dessa kommentarer får passera utan åtgärd. Vad som händer är att mitt inlägg blir anmält och därefter borttaget av en moderator. Utan motivation eller förklaring. (Jaja, min fåfänga blir sårad – jag erkänner.)

Det verkar vara så att företag av många anses vara objektiva och inriktade på att göra gott? Däremot ska man vara väldigt misstänksam när privatpersoner och ideella organisationer agerar?

Företag vill för sjutton bara tjäna pengar – och i många fall sitter det bevisligen skurkar i ledningen som borde kontrolleras med lagar och förordningar så att de inte löper amok. En företagskonsult sa en gång till mig att ”det är tur att det finns lagar – annars hade företag sålt råttgift som barnmat om de bara hade tjänat pengar på det!” Historien visar att många företag inte har lyckats uppbringa högre moral än så.

När svenska Wallenberg-familjen ser hur deras makt över ABB går förlorad så passar de på att låta svenske chefen sno åt sig 1,4 miljarder i ”pension”. Det är bra att han sedan nöjer sig med bara 900 miljoner, efter att de nya schweiziska makthavarna läckt ”nyheten” till media vilket självklart väcker mediala ”proteststormar”, men 900 miljarder är ändå 200 miljoner mer än den ”rekordsumma” som svenska folket skramlade ihop till tsunamikatastrofens offer.

När Skandias chefer plundrar spararna i ett dotterbolag på hundratals miljoner så är enda konsekvenserna att de får ”skämmas” lite i pressen. (Jag betvivlar att de har någon skam i kroppen vad gäller att berika sig själva.). Samtliga förundersökningar om åtal har hitills lagts ner. (Inte konstigt kanske när åklagaren är en lättlurad och osjälvständig klåpare). Lustigt nog verkar folk mest upprörda över att cheferna låtit företaget lyxrenovera deras lägenheter för några fåtal tiotals miljoner styck… Att de tilldelar sig själva bonusar i hundramiljonersklassen verkar mer accepterat. Svenskt näringsliv har lyckats sälja myten om sin egen förträfflighet och att om dom inte får fantasisummor så skulle all kompetens fly Sverige (vilket är bevisat felaktigt. Sverige har faktiskt dessutom en av världens mest förmånliga företagsbeskattningar).

Den här märkliga tilltron till företags välvilja och godhet har förhoppningsvis försvagats något, men det är mycket märkligt att ingenting mer händer. När Skandias vd (tror jag det är) nu har klantat bort uppemot 500 miljoner (ingen verkar åtminstone ifrågasätta summan) så har han inför hotet om stämning erbjudit sig att betala tillbaka ”två mille”. Styrelsen tycker det är helt ok! Svenska pensionssparare tycker det är helt ok – ja, fast ingen har väl frågat dom men deras representanter i pensionsbolagen som vad jag förstått är de huvudsakliga ägarna till Skandia har ingenting att invända. Jag säger usch.

Heder istället åt föreningen Aktieägarna som åtminstone protesterar. Det har de gjort många gånger under många år och det är hedervärt, tyvärr verkar det aldrig bli något resultat av deras goda intentioner. Ibland tänker jag att de bara existerar för syns skull och för att vara någon sorts alibi för att det faktiskt går att protestera – så länge det inte får några konsekvenser.

Häromdagen mitt under rusningstid passerar jag en av Malmös mest trafikerade korsningar. En äldre kvinna har fått motorstopp mitt i korsningen och försöker ta sig ifrån trafikstockningen hon orsakat genom att köra på startmotorn och en liten kvinna som ser ut att vara dottern puttar på där bak. Jag tar mig givetvis ut i korsningen och hjälper till och får undan bilen från trafiken. Ingen annan av de många som befinner sig i närheten gjorde ens en ansats till att hjälpa till. De står helt oföretagsamma. Jag minns att ”företagsdoktorn” Gustaf Douglas en gång sa om ”Bredbands-Jesus” Birgersson: ”Man blir inte längre genom att påpeka att andra är korta.” men jag undrar var sjutton folk döljer sin hjälpsamhet?

Såja, då har jag avslutat ännu ett inlägg i arbetet med att stärka myten om min egen förträfflighet. Lite bättre känns det, i varje fall för stunden.

Det är sammanlagt en 5-6 sökmaskiner som är inne och sniffar runt och samlar data här. Helt nyligen hittade t.ex. Yahoo hit, av någon orsak, så nu finns denna sida med där också. Det verkar som om flera av sökmotorerna har fattat tycke för mig och placerar mig högt på träfflistorna. Hur kan man annars förklara att några dagar efter det att jag i en bisats nämnt Paris Hilton så ligger jag som tvåa på Googles söklista när man söker på henne bland svenska sajter? Skumt vad? Är det någon på Google som gillar mig? Jo, så där genererades ytterligare ettt antal besök såklart. Jag tänker på hur besvikna de måste ha blivit när de laddade ner min sida 😀

Den senaste veckan har väldigt många kommit in efter att ha sökt på ”Kinesiskt nyår”, ”Kina djurår” och liknande. Det är inte så mycket jag skrivit om detta ämne, men i dessa dagar kring nyåret så är det tydligen en väldigt populär sökning – särskilt på Google och Eniro, och många är de som känt sig kallade.

Många trillar också in på sökningar som, vad jag tycker, inte egentligen alls har med min sida att göra – förutom att det är några ord som jag har skrivit som någorlunda överensstämmer med söktermen.

En annan märklig sak är att så många hittar hit efter att ha sökt på ”Henrik Sundström”. Är det en kändis eller?

Idag slog mig tanken: efter att jag i några tidigare inlägg skrivit saker som lite handlar om sexualitet och även använt lite s.k. runda ord så kanske de kommer att censurera sajten? Eller ökar antalet besökare som letar efter sex och porr?

Bilden här intill plåtade jag ur en bok om konstnärliga mästerverk på ryska muséer och föreställer en astronom/astrolog med några av sina arbetsredskap: en armillarsfär, en passare och något som ser ut som en loggbok 🙂

Jag passerar på avstånd Turning Torso och stannar till och knäpper av en bild. Se! Turning torso ja, denna fantastiska byggnad som kostar bostadsspararna inom HSB någon miljard står ännu ofärdig men den har nu nått den avsedda höjden.

Vad tycker du om bygget?

Jag blir ganska upprymd och fascinerad av mänsklighetens underbara fantasi. Oavsett om bygget kallas för ”symbol för en Fallos” (vilket freudianskt indoktrinerade fisolofer med ett nedvärderande tonfall tenderar att proklamera) eller kallas för ”Lingam” (vilket vediskt underkunniga antropologer mässar) så är det ändå en Kuk som står där och säger att: ”När jag står så är jag i min ägares centrum. Sen kan alla andra fittor säga vad fan dom vill!”

Jag minns när jag var liten så sa min då ännu mindre lillebror att ”Jag ska bli indian när jag blir stor!” Jag svarade att det kanske var lite svårt eftersom indianer oftast föds som indianer, men att det finns chans att bli invald i en indianstam (det hade jag nämligen sett i någon cowboyfilm och hade egna drömmar om.) Då sa han efter en liten stund: ”Då ska jag bli miljonär!” Han blev inte indian, men kanske är han miljonär.

Läs mer hos Förening för en fri informationsinfrastruktur, FFII.
(Vilket hopplöst namn.. 🙂

Det finns nämligen en bok av kreatören Lewis Perdue, ”Daughter of God”, som är häpnadsväckande lik Browns bok, hävdar åtminstone en del litteraturanalytiker¹. Utan att ha läst Perdue tycker jag att de likheter som beskrivs är helt otroliga och det inte gärna kan vara tillfälligheter eller slump. Det vore roligt att se något av detta återberättat i svenska medier. Den intresserade hittar en del material och länkar här:
Lewis Perdue skriver om plagiarism ->

¹”This is the most blatant example of in-your-face plagiarism I’ve ever seen.
There are literally hundreds of parallels.”
— John Olsson, Director of the Forensic Linguistics Institute, quoted in the New York Post.

Det finns några andra författare som också stämt Brown: de hävdar att Brown stulit information från deras gemensamma bok om Sions äldste, men jag betvivlar starkt att de kommer att få någon framgång (läs: pengar) för sina besvär; ja möjligen kan deras egna bok sälja några extra exemplar pga all uppmärksamhet.

När jag nu var inne på Aftonbladet.se så fick jag syn på en nöjesnotis om Paris Hilton och – ja, jag fick några tankar om massmedias allmänt bedrövliga tillstånd vilket gav mig en ingivelse att skriva lite skit i följande smädeskrift:

Allt är inte guld som glimmar