Henrik Sundström

En ny studie, publicerad i senaste numret av Journal of Ethology, visar att när människor skaffar hund väljer de en som liknar dem själva.

Universitetsstudie
Bakom forskningen står evolutionsbiologen Klaus Jaffe vid Simón Bolívar-universitetet i Venezuela. Tillsammans med sin kollega Christina Payne besökte han Venezuelas nationella hundutställning och fotade 48 renrasiga hundar och deras 48 ägare.

Bättre än slumpen
Sedan fick försökspersoner uppgiften att para ihop hundarna med deras ägare utifrån bilderna. Och visst klarade de testet. De lyckades betydligt bättre än de skulle ha gjort bara med slumpens hjälp.
Hans Rosenberg, på Svenska kennelklubben, håller till viss del med forskarna. Han tror snarare att vi väljer hund efter personlighet än utseende.

Speglar personlighet
-Är jag aktiv vill jag inte ha en engelsk bulldogg. Då köper jag mig en schäfer eller flatcoated retriever. Eller om jag är en lite crazy och udda person blir det en afghanhund till exempel. De har ett lite udda och roligt beteende. Och på det sättet blir ju hunden lite lik dig som person, säger han.”
(Från aftonbladet)

Sedan väljer Persson att vara någon annans knähund:

The better I get to know men,
the more I find myself loving dogs.”
— Charles de Gaulle

Den senaste tiden har jag surfat runt en del i den sk bloggosfären och upptäckt att 1) här finns en del läsvärt, 2) att en del är bloggosfärcentrerat babbel och 3) att inte så lite är såväl humor- som känslobefriat. Punkt tre tycker jag gäller svenska bloggar i större utsträckning än engelskspråkiga och danska. Ett annat intryck är att det är ganska många av de som kommer till tals på webben som inte har så mycket själfullt att förtälja? Fast det kan ju vara bara jag som uppfattar en del som tågtidtabellstrista och tradiga texter. Därför är det extra givande när man stöter på raka och ärliga känslouttryck.

Känslor behöver inte betyda att det inte finns hjärna där också – eller tvärtom för den delen. Ett fel som jag menar att många begår är att tro att det ena utesluter det andra. (Sådana fördomar är särskilt frustrerande för rikt begåvade personer som jag själv, vilka har nära till både intelligens och emotioner. (Ibland skriver jag bara rocknrollprovokativt.)) Kanske ska jag läsa poesi hellre än bloggar… 🙂

Ofta så svämmar mitt hjärta över av gränslös och villkorslös kärlek och min själ fylls av osjälviska barmhärtighetstankar som likt värmevågor sprider sina cirklar och omfamnar hela skapelsen. Ja, så välsignat underbar är denna Världen! Men det är nu inte alltid jag känner så och jag tror att envar som påstår sig ständigt vara kärleksfylld och utan skuld bara är kvacksalvare och lurendrejare som vill lura av naiva och troskyldiga människor deras pengar. (Denna min patetiska hatkärleksproklamation till Kosmos är bara en parentes men kanske lite av en förklaring till att följande stycke kan te sig en aning hjärtlöst…)

…

Om hon någon gång i framtiden svarar när jag lyfter luren så tänkte jag be henne komma över och med munnen ge mig sexuell tillfredsställelse. När hon kommer innanför dörren ska jag be henne att klä av sig och ställa sig på knäna på min stickiga dörrmatta – vilket säkert kommer att göra ont som fan – och suga av mig medans jag piskar henne över stjärten med ett av mina läderskärp. Jag vet att hon skulle tycka om det. Jag skullle tycka om det. Sedan skulle jag sodomisera henne och torka av mig på hennes hår och kinder. Jag skulle också fråga om hon hade lust att ställa upp som knullobjekt vid nästa träff med innebandygänget. Efteråt skulle jag be henne krypa hem på alla fyra. Det sistnämnda hade hon kanske inte gjort, men det vore kul att se henne krypa ut från min lägenhet i varje fall.

Säkert finns det många moralister som har åsikter om det ovanstående. Det är helt OK med nyfikenheten som många har inför sex och även inför hur andra utövar det. Helt naturligt tycker jag, men inte sjutton har någon annan vare sig rätt eller giltig anledning att förbjuda vad andra vuxna människor gör på sin fritid under frivilliga former? Självklart inte. Jag tycker det är beklämmande med vilken frenesi drevet nyligen drog igång häxjakten i samband med historien om de tre hockeyspelarna och kvinnan. (Med så många planeter i Vattumannen är det inte alldeles förvånande att en del gör saker som de normalt inte skulle göra – särskilt om de är berusade – men det är dåligt att inte ta sitt eget ansvar när fylleångesten sätter in.) Vad är det för fel med sex om alla är med på det? Och det är just detta som jag anser är så fel: innan händelseförloppet är utrett så hängs hockeyspelarna ut i media och de blir straffade genom brutalt spekulativa skriverier och genom att idrottssverige straffar dom genom avstängningar. Att göra misstag och missbedömningar, att vara otrogen och annat som förekommit i det här fallet är inte förbjudet så vitt jag vet. Inte heller är ett uppförande illegalt bara för att majoriteten tycker det är stötande, nej vi har större friheter än så tack och lov och jag är förbannat glad över att det finns gränser för uniformitet och konformitet. Nej, det finns ingen rim och reson i den här hockeyhistorien…

Självklart är det mycket viktigt att misstänkta våldtäkter utreds på bästa vis och det återstår så vitt jag förstår mycket att förbättra i det avseendet – inte minst måste offren få stöd, hjälp och vård – men sättet som den här hockeyhändelsen har hanterats av ansvariga myndigheter – och av ansvarslösa medier – är skrämmande uselt. Inte någon människa kan väl vara betjänt av denna hysteri? Det är bara extremmoralister och kvinnschauvinister som försöker skapa sig egna karriärer på problematiken som har vunnit något på den här incidenten. Enligt mig är det detta som är Skandalen med det inträffade. Dubbelmoralpaniken vinner nya segrar. Bläääh.

Nu kommer jag inte att be någon telefonterrortös om att komma över för lite sex eftersom jag sannerligen har fått nog av galna fruntimmer. Ja, med detta menar jag inte att jag inte älskar tokiga kvinnor – det gör jag verkligen! Men det kan gå för långt […] och gränsen är nådd. Bevare mig väl och håll dom nu för helvete ifrån mig. Kanske ska man be nästa kommande X om ett friskintyg?

Tro för 17 inte allt du läser.

PS jag älskar patos

Bordellen har varit omtalad i media i nästan 10 år. Först nu har polisen ”efter intensiv spaning” ansett sig kunna styrka brott.

Om spaningspoliser själva har besökt lokalen vill inte åklagare eller spaningschef svara på:
”Skulle polisen ha gått in i solariet och köpt tjänster så hade det nog varit att bedöma som en bevisprovokation och faller då under de tvångsmedel som vi aldrig berättar om”, säger kammaråklagaren Mats Svensson .

Jaja, vi vet att poliser och åklagare håller varandra om ryggen i ur och skur, men så uppenbart måste ni väl inte torgföra hyckleriet och dubbelmoralen!?!

För inte så länge sedan åkte en domare i Malmö fast för sexköp – ”på bar gärning” är i sådana här sammanhang ett mycket passande utryck :-). Enligt sexsäljerskan så hade domaren köpt sex av henne ett tiotal gånger. Fast ”åkte fast” är fel – förundersökningen mot honom lades ner eftersom brott inte kunde styrkas: han hävdade nämligen själv att han var oskyldig och man måste ju tro en samhällets stöttepelare på hans ord, eller hur?

För övrigt trodde jag att brottsprovokationer var förbjudna, men åh nu ser jag – det handlar ju om bevisprovokation….

PS Bilden är ett montage

Fast jag har lite svårt att vänja mig vid den moderna skärningen på dagens kläder för unga kvinnor – den ska nästan ALLTID på ett eller annat sätt visa midjan.

Det blir lite overkill.

På bilden ser vi en sybarit (av lat. sybarita, grek. sybarites, invånare i Sybaris, en syditaliensk stad, bekant för lyx och veklighet.). En kvinna som bejakat sina köttsliga lustar – åtminstone inom ett område.

Det i mina ögon tragiska är att det här inte alls är fråga om en epikuré som förnuftigt förstår att njuta av det livet erbjuder utan en person med en personlighetsstörning (kan det vara i form av Obsessive Compulsive Syndrome, alltså en människa som lider av ett tvångssyndrom?) I ovanstående fall verkar det vara mat som är objektet – och med dagens sockerbemängda matkultur är det inte så konstigt.

Det är mycket med allehanda ”kickar” hit och dit nuförtiden, där njutningen inte kommer genom ett lugnt besinnande och filosoferande över tillvaron samt en fullödig sensualism utan istället i form av en psykotisk mani – en mani som man tillfredsställer genom att SHOPPA! HAHAHA! och KONSUMERA! HIHIHI

Efter en sådan kick infinner sig tomheten.
Men då är det bara att shoppa och konsumera lite till!

Jag läste en intervju med en man som var född i Somalia, uppvuxen här i Malmö-trakten och nu hade två framgångsrika krogar i New York. Min vän MBR kände till honom och berättade att redan hans lärare sa att han skulle bli något stort. Nåväl, det denne sympatiske man hade att säga om kulturskillnader mellan Afrika och västerlandet var i korthet följande, typ: I västerlandet jobbar vi nästan ihjäl oss i jakten på pengar och status och nästan allt vi gör och uppfinner går ut på att vi ska vinna tid! Civiliserade människor jobbar sig sjuka och sedan behöver de alla sina intjänade pengar för att bli friska igen! I Afrika däremot så tänker man att: jag har tid – nu ska jag ta väl hand om den.

Min son som var i Tanzania över nyår säger att det var märkligt hur många som liksom inte gjorde något. Visst fanns det människor som avslappat stod och sålde saker i stånd, men väldigt många gick bara omkring och gjorde ingenting. Fan, vilken skön inställning!

PS Av hänsyn till kvinnan har jag dolt hennes identitet.

PPS Svaret på frågan ovan: Nej, detta inlägg är inte lyteskomik. Det är ett sätt att försöka chocka (gammalt kvällstidningsknep) och därigenom få dig, kära läsare, att tänka i lite annorlunda banor.

Konstigt nog blir detta mitt inlägg hårt angripet av anonyma användare som anklagar mig för att göra otillbörlig reklam, om jag förstått den ovårdade och slarviga kritiken korrekt. Reklam? Jag tvivlar på att kritikerna ens läst vad jag skrivit. Mitt inlägg var bara en stilla betraktelse här på min egen privata hemsida och bröt inte heller på något annat sätt mot forumets regler så vitt jag kunde bedöma.

Samtidigt – i samma forum – så länkar andra kommentatorer till kommersiella sökmotorer och de har dessutom den dåliga smaken att be oss läsare att göra dessa företags arbete gratis! Till yttermera visso har dessa sökmotorer ett flertal gånger avslöjats som fuskare med sina påstått ”objektiva” sökresultat. Men dessa kommentarer får passera utan åtgärd. Vad som händer är att mitt inlägg blir anmält och därefter borttaget av en moderator. Utan motivation eller förklaring. (Jaja, min fåfänga blir sårad – jag erkänner.)

Det verkar vara så att företag av många anses vara objektiva och inriktade på att göra gott? Däremot ska man vara väldigt misstänksam när privatpersoner och ideella organisationer agerar?

Företag vill för sjutton bara tjäna pengar – och i många fall sitter det bevisligen skurkar i ledningen som borde kontrolleras med lagar och förordningar så att de inte löper amok. En företagskonsult sa en gång till mig att ”det är tur att det finns lagar – annars hade företag sålt råttgift som barnmat om de bara hade tjänat pengar på det!” Historien visar att många företag inte har lyckats uppbringa högre moral än så.

När svenska Wallenberg-familjen ser hur deras makt över ABB går förlorad så passar de på att låta svenske chefen sno åt sig 1,4 miljarder i ”pension”. Det är bra att han sedan nöjer sig med bara 900 miljoner, efter att de nya schweiziska makthavarna läckt ”nyheten” till media vilket självklart väcker mediala ”proteststormar”, men 900 miljarder är ändå 200 miljoner mer än den ”rekordsumma” som svenska folket skramlade ihop till tsunamikatastrofens offer.

När Skandias chefer plundrar spararna i ett dotterbolag på hundratals miljoner så är enda konsekvenserna att de får ”skämmas” lite i pressen. (Jag betvivlar att de har någon skam i kroppen vad gäller att berika sig själva.). Samtliga förundersökningar om åtal har hitills lagts ner. (Inte konstigt kanske när åklagaren är en lättlurad och osjälvständig klåpare). Lustigt nog verkar folk mest upprörda över att cheferna låtit företaget lyxrenovera deras lägenheter för några fåtal tiotals miljoner styck… Att de tilldelar sig själva bonusar i hundramiljonersklassen verkar mer accepterat. Svenskt näringsliv har lyckats sälja myten om sin egen förträfflighet och att om dom inte får fantasisummor så skulle all kompetens fly Sverige (vilket är bevisat felaktigt. Sverige har faktiskt dessutom en av världens mest förmånliga företagsbeskattningar).

Den här märkliga tilltron till företags välvilja och godhet har förhoppningsvis försvagats något, men det är mycket märkligt att ingenting mer händer. När Skandias vd (tror jag det är) nu har klantat bort uppemot 500 miljoner (ingen verkar åtminstone ifrågasätta summan) så har han inför hotet om stämning erbjudit sig att betala tillbaka ”två mille”. Styrelsen tycker det är helt ok! Svenska pensionssparare tycker det är helt ok – ja, fast ingen har väl frågat dom men deras representanter i pensionsbolagen som vad jag förstått är de huvudsakliga ägarna till Skandia har ingenting att invända. Jag säger usch.

Heder istället åt föreningen Aktieägarna som åtminstone protesterar. Det har de gjort många gånger under många år och det är hedervärt, tyvärr verkar det aldrig bli något resultat av deras goda intentioner. Ibland tänker jag att de bara existerar för syns skull och för att vara någon sorts alibi för att det faktiskt går att protestera – så länge det inte får några konsekvenser.

Häromdagen mitt under rusningstid passerar jag en av Malmös mest trafikerade korsningar. En äldre kvinna har fått motorstopp mitt i korsningen och försöker ta sig ifrån trafikstockningen hon orsakat genom att köra på startmotorn och en liten kvinna som ser ut att vara dottern puttar på där bak. Jag tar mig givetvis ut i korsningen och hjälper till och får undan bilen från trafiken. Ingen annan av de många som befinner sig i närheten gjorde ens en ansats till att hjälpa till. De står helt oföretagsamma. Jag minns att ”företagsdoktorn” Gustaf Douglas en gång sa om ”Bredbands-Jesus” Birgersson: ”Man blir inte längre genom att påpeka att andra är korta.” men jag undrar var sjutton folk döljer sin hjälpsamhet?

Såja, då har jag avslutat ännu ett inlägg i arbetet med att stärka myten om min egen förträfflighet. Lite bättre känns det, i varje fall för stunden.

Det är sammanlagt en 5-6 sökmaskiner som är inne och sniffar runt och samlar data här. Helt nyligen hittade t.ex. Yahoo hit, av någon orsak, så nu finns denna sida med där också. Det verkar som om flera av sökmotorerna har fattat tycke för mig och placerar mig högt på träfflistorna. Hur kan man annars förklara att några dagar efter det att jag i en bisats nämnt Paris Hilton så ligger jag som tvåa på Googles söklista när man söker på henne bland svenska sajter? Skumt vad? Är det någon på Google som gillar mig? Jo, så där genererades ytterligare ettt antal besök såklart. Jag tänker på hur besvikna de måste ha blivit när de laddade ner min sida 😀

Den senaste veckan har väldigt många kommit in efter att ha sökt på ”Kinesiskt nyår”, ”Kina djurår” och liknande. Det är inte så mycket jag skrivit om detta ämne, men i dessa dagar kring nyåret så är det tydligen en väldigt populär sökning – särskilt på Google och Eniro, och många är de som känt sig kallade.

Många trillar också in på sökningar som, vad jag tycker, inte egentligen alls har med min sida att göra – förutom att det är några ord som jag har skrivit som någorlunda överensstämmer med söktermen.

En annan märklig sak är att så många hittar hit efter att ha sökt på ”Henrik Sundström”. Är det en kändis eller?

Idag slog mig tanken: efter att jag i några tidigare inlägg skrivit saker som lite handlar om sexualitet och även använt lite s.k. runda ord så kanske de kommer att censurera sajten? Eller ökar antalet besökare som letar efter sex och porr?

Bilden här intill plåtade jag ur en bok om konstnärliga mästerverk på ryska muséer och föreställer en astronom/astrolog med några av sina arbetsredskap: en armillarsfär, en passare och något som ser ut som en loggbok 🙂

Jag passerar på avstånd Turning Torso och stannar till och knäpper av en bild. Se! Turning torso ja, denna fantastiska byggnad som kostar bostadsspararna inom HSB någon miljard står ännu ofärdig men den har nu nått den avsedda höjden.

Vad tycker du om bygget?

Jag blir ganska upprymd och fascinerad av mänsklighetens underbara fantasi. Oavsett om bygget kallas för ”symbol för en Fallos” (vilket freudianskt indoktrinerade fisolofer med ett nedvärderande tonfall tenderar att proklamera) eller kallas för ”Lingam” (vilket vediskt underkunniga antropologer mässar) så är det ändå en Kuk som står där och säger att: ”När jag står så är jag i min ägares centrum. Sen kan alla andra fittor säga vad fan dom vill!”