månadsarkiv: september 2008

Gårdagen är en dröm

Jag fick en fråga om varför jag skrivit ”Gårdagen är en dröm”. Svaret är att jag tycker det passar när något nytt är på dagordningen, som en ny dag till exempel. Jag har tagit strofen från en indisk dikt jag tycker mycket om:

Look to this day
For it is life
The very life of life.
In its brief course lie all
The realities and verities of existence,
The bliss of growth,
The splendor of action,
The glory of power –

For yesterday is but a dream,
And tomorrow is only a vision,
But today, well-lived,
Makes every yesterday a dream of happiness
And every tomorrow a vision of hope.
Look well, therefore, to this day.

Källa: http://westernqueensland.wordpress.com/2007/12/31/happy-new-you/

Max Ernst på Moderna Muséet

Lite osammanhängande tankar kring en utställning.

Kung Ubu

Kung Ubu

Jag älskar Max Ernsts konst. Det har jag gjort länge, ända sedan jag såg den för första gången i min ungdom. I helgen var jag med min älskade Thebe och kollade in Moderna Muséets utställning (från den 20 september 2008 – 11 januari 2009). DEN ÄR FANTASTISK!

Finns inga ord att beskriva hur bra jag tycker det är, men ändå, jag försöker. Jag är upplyft, leviterad, förandligad. Detta är årets utställning!

Redan tidigt kom jag i kontakt med hans verk första gången och jag tyckte redan då att han tillhörde titanerna inom konsten. Men han är inte lika omtalad som giganterna, t.ex. Picasso och Dalí. Ett svar till varför Ernst är så relativt lite känd gavs på utställningen: hans mångsidighet och skiftande stilar gjorde det svårt för såväl kritiker som publik att ”förhålla sig” till honom och hans verk. Sådana svårigheter upplever inte jag; behovet att fösa in Ernsts verk i en fålla eller etikettera hans målningar och skulpturer infinner sig inte hos mig. Det är säkert en svaghet i vissa avseenden, men, ett sådant behov skulle då antagligen försvåra för mig att uppskatta, att njuta. Och det vore väl tokigt? Njuta ska vi väl göra här i livet?

På Moderna muséet vandrar jag och min kvinna runt, omslingrade, och pratar nära om vad vi ser, tänker och känner. (Vi är ense om att Max passar ihop med matematik och vetenskap. Han passar ihop med sublima känslor och en högre strävan: efter förståelse, efter kunskap och ideal. Han kontrasterar, för mig på ett positivt sätt, gentemot skräpkonstens portalfigur Andy Warhol. )

Kortare stunder skiljs jag och kvinnan ifrån varandra och dras iväg av våra egna impulser och understundom finner jag mig stående länge framför en tavla eller skulptur, utan att tänka, jag bara betraktar och finner att jag betraktar mig själv – en introspektion igångsatt av de färger och former som nått fram till mig.

Sedan står vi åter nära varandra, dragna till varandra som av strange attractors med händerna mot varandras kroppar och min kvinna berättar tyst om en konversation hon råkade höra föras mellan några besökare:

”Det här var det sämsta jag sett på länge. Det ser ut som tidiga serieteckningar.”

Vad? Sa dom verkligen det? Av någon anledning blir jag arg, ja, nästan ursinnig, men jag behärskar mig, ovilligt och med viss svårhet. Hur fasicken kan man tycka så? Jag besinnar mig och känner temperaturen sakta sjunka och tänker att, ja man kan absolut tycka illa om Max Ernst och det är säkert HELT RÄTT för dom som gör det. För mig är det helt rätt att älska utställningen. Mina referensramar gör att världen skimrar av glädje när jag betraktar Max Ernsts kvarlämnade skatter. För min inre blick ser jag som hela nittonhundratalets konstliv uppställt som på rad (en underbar syn) och där går Max Ernst själv glatt, oförväget och nyfiket förbi hela detta fantastiska århundrade och rakt igenom alla sorters inflytanden och ismer. Det är inte alls otroligt att dadaismen inte existerat utan Max och det vore inte kul, nej nej. Min konstsyn har formats av mina djupa sympatier för konst och konstnärers villkor. Livet i och med konsten är för mig att överskrida gränser, att utvidga sinnena, att få nya ingivelser och skapa rymd åt nya tankar genom att man kastar sig, ibland huvudlöst, ut i okända andliga landskap. Även mina egna taskiga försök att skapa konst ger en bakgrund till varför jag är så förtjust i Max Ernst. 

Jag tycker Max Ernst är världens bäste tyske, amerikanske och franske surrealist. (Ja, han hade i i tur och ordning samtliga dessa medborgarskap.)

En lustig detalj är att jag även är väldigt förtjust i Dorothea Tanning, en framstående konstnär som under en längre tid var gift med Ernst. Min riktigt stora kick av hennes konst fick jag på Lunds konsthall på 80-talet. Jag minns hur Sydsvenskans recensent var osedvanligt kritisk mot hennes måleri och var, som jag tyckte, riktigt oförskämd. Även Tanning finns representerad på Moderna. Hon fyller 100 om två år.

Enrst med Kachina (hopi-dockor) i New York 1942

Ernst med Kachina (hopi-dockor) i New York 1942

På Modernas stora och vackra utställning finns lämpligt utspridda informationstavlor med berättelser ur och om Ernst liv. På ett foto ser man Ernst sitta omgiven av vad som ser ut som en mängd skulpturer av indianskt ursprung, närmare bestämt ser det ut som Kachina-dockor sådana som Hopi-indianer skapar. Det kan mycket väl vara sådana. Under en period av sex-sju år bodde Max och Dorothea i Arizonas öken där vi också finner den mytomspunna och mystiska Hopistammen. Jag hoppas innerligt att de kom väl överens.

Kachina dock-skulpturer

Kachina dock-skulpturer

För två veckor sedan var jag på ett seminarium i ett hus i Uppsala där Ågust Strindberg har bott och i samma hus fanns alldeles fantastiska skulpturer på Kiva Gallery, skulpturerna där var av det slag som de som omgav Max. Kiva Gallery drivs av Mona Terenius, som under flera år har bott i Arizona och då blivit god vän med många indianer. Hon har till och med upptagits i Hopi-stammen, vilket så vitt jag vet är unikt. When in Uppsala, visit Kiva Gallery, godammit! Just nu ser du där, utöver Hopi-skulpturer, även verk av Malcolm Furlow.

Synkronicitet? Äckligt.

I samma stund som en galen finne skjuter sina skolkamrater och tänder eld på den yrkeshögskola han går, så tjuter brandlarmet på skolan jag arbetar. Medans den galne finnen mördar 10 personer delar jag ut nästan 60 stycken röda och gröna äpplen till elever som står och pratar och skrattar i den vackra höstsolen. För oss var det falsklarm. För Kauhajoki var det blodigt allvar.

Äpple träffat av 22 kalibers kula

Äpple träffat av kula kaliber 22.

Märkliga sammanträffanden är kanske inget att bry sig om, annat än som roliga slumpmässigheter, men det kan vara roligt att spekulera över vilka andra principer, utöver kausalitet, som kan ligga bakom att liknande saker sker synkront på olika platser. Den schweiziske psykologen Carl-Gustav Jung är en av många personer genom historien som tyckt det vara kul att tänka på så’nt här, så han myntade begreppet ”synkronicitet” för händelser som på något vis är lika varandra och som inträffar samtidigt, men som inte har något synbart orsakssamband. Några exempel på synkronicitet finner man här.

Att tänka på synkronicitet mellan  massmorden i Kauhajoki och falsklarmet på skolan jag arbetar känns äckligt. Bara tanken att det finns någonting gemensamt är obehagligt. Kanske är bara tidpunkten gemensam. Det är ganska äckligt bara det. Jag vill inte leva samtidigt som sådana ulsa gärningar utförs.

Stoppa morden. Stoppa tortyren. Stoppa svälten. Stoppa förtrycket.

Börja ge liv. Börja ge kärlek. Börja dela med dig. Börja på nytt.

Foto: nebarnix

Sassa skriver om bloggkurs för lärare

Eftersom en del av mina kollegor är lärare, så vill jag länka till ett blogginlägg betitlat ”BLOGGKURS I SKOLAN” i vilket läraren Sassa beskriver hur hon försöker uppmuntra sina kollegor till att använda bloggar i arbetet. Intressant läsning.

Förresten hoppas jag att fler än jag uppmärksammade att det kl. 17:44 idag var höstdagjämning.

Hayabusa och jag

En av mina vänner har en Hayabusa och för er som inte visste det så är Hayabusa världens snabbaste motorcykel. Kompisen har köpt en splajsans ny, svart och orange, superläcker hoj, och jag kan lova att den är otroligt häftig att köra.

Hayabusa 1300R

Hayabusa 1300R

Vi två var ute idag och körde i det vidunderligt vackra vädret. Det blev väl en 20-30 mil på vägarna i Bergslagen. Jag körde min Honda CBR 1000F och hängde med vännen ganska bra. I närheten av Lindesberg där vägen bara är en remsa mellan två sjöar och man kör i höjd med vattenytan var det särskilt vackert. Med dagens stillsamma väder var vattenytorna som speglar och hela himlen reflekterades i vattnet på ömse sidor vägen. Det kändes nästan som att köra uppe i himmelen.

Vi tog rast vid Nostalgibyn och då sa Hayabusavännen:

”Din hoj går som tusan. Det är först när vi kommer upp i 240 som du får svårt att hänga med.”

Ja, det är roligt när det går undan. 

Min heta och passionerade kvinna sa idag: 

”Ja, ska du inte ut och åka hoj idag?”

Visst är hon underbar!

FRA – ett vapen mot globaliseringen

FRA-lagen ska användas mot kommunikation som passerar Svea rikes gränser, sägs det. Detta kommer att negativt påverka internationellt arbete som inte passar den innevarande regeringens syften.

Fight the Power, av Public Enemy:


 

1989 the number another summer (get down)
Sound of the funky drummer
Music hittin’ your heart cause I know you got sould
(Brothers and sisters hey)
Listen if you’re missin’ y’all
Swingin’ while I’m singin’
Givin’ whatcha gettin’
Knowin’ what I know
While the Black bands sweatin’
And the rhythm rhymes rollin’
Got to give us what we want
Gotta give us what we need
Our freedom of speech is freedom or death
We got to fight the powers that be
Lemme hear you say
Fight the power

Fight the Power lyrics

Minne: jag demonstrerade på 30:e november i Lund och gapskrattade när jag, alldeles ensam och till omgivningens häpnad, skanderade ”Krossa imperialismen”.  Ännu idag anser jag att det var rätt.

I dagarna är det European Social Forum 2008 i Malmö. Enligt rapporter är det ”shit” många poliser i Malmö. Nu vet vi varför. Eller gör också ser vi inte det.

Allt vi behöver frukta är att himmelen faller ner över våra huvuden

I dessa tider med banker som går omkull och börskurser som rasar passar det bra med ett citat av författaren Mark Twain:

”A banker is a fellow who lends you his umbrella when the sun is shining, but wants it back the minute it begins to rain.”

Ett visst försäkringsbolag räddas av den amerikanska centralbanken. Jag hoppas att de personer som tagit en ”Personal Umbrella Insurance” hos försäkringsbolaget Mark Twain Insurance Services klarar sig undan torrskodda och torra bakom öronen.

RSS-flöde fixat

Till fromma för de av mina läsare som nyttjar RSS-flöden* har jag nu styrt om mina gamla flöden till det som är inbyggt i WordPress. Förhoppningsvis märker ingen av något, med undantag av det här blogginlägget! :-)

*15 stycken bara på Bloglines, sammanlagt

Kommentarstrubbel

Har ännu lite problem med databastabeller och deras struktur så jag tappade bort två kommentarer, av Daniel och Faidros som önskade mig lycka till. Faidros tyckte också det var tomt och VITT här. Det ska kanske ändras på framöver.

Nu blir det WordPress med ny adress

Efter att nu i fyra år använt PHP-Fusion byter jag idag publiceringssystem till WordPress. Efter cirka 780 blogginlägg och drygt 2500 kommentarer är det dags för mig att sälla mig till den stora skara som nyttjar WordPress som bloggverktyg.

Ny bloggadress blir http://henriksundstrom.se/blog. Har tänkt låta allt det gamla ligga kvar på samma adresser.

Eftersom jag fått fixa konverteringen av databaserna själv tog det ett par timmar och nu återstår det en del arbete som jag inte lyckats automatisera, men successivt ska det bli en success. Har jag tänkt.

Välkommen sköna läsare till denna sköna, nya värld!

Fyra år och en miljon

Fyra år en miljonPrecis idag, 13 september 2008, när denna blogg fyller fyra år så får den en miljon sin miljonte besökare och det är ett roligt sammanträffande som ger desto större anledning till firande.

Fyra år gammal och en miljon besök, tänka sig!

Fast mest energi lägger jag idag inte på bloggen utan den ägnas åt träning och bröllopsfirande (inte mitt).

Lite musik

Lite musik främjar hälsa och välstånd. Samla Mammas Manna är lika bra då som nu.

Dansa.

Indian Town regerar

Provade igår den indiska restaurangen Indian Curry House på Scheelegatan 6, efter tips av Siv. Blev överraskad över miljön, som jag upplevde som mörk och inte särskilt ombonad, men efter detta första inte helt angenäma intryck kunde jag konstatera att maten smakade helt ok, dock utan att vara en fest för gommen. Typiskt lunchställe? Ett plus för Kingfisher, en riktigt god indisk öl, samt trevlig personal.

Min egen topplista på indiska restauranger i Mälardalen:

  1. Indian Town

  2. New India
  3. Anna Kahn
  4. Indian Curry House

(Räknar i sammanhanget bort några snabbhak som verkar sakna kulinariska ambitioner.)

Chrome visar statistik för nördar

Ordet Krompråm har för mig, de senaste åren, inneburit stora tunga glidarmotorcyklar med en massa reflekterande krom, framförda av företrädesvis medelålders män i skinnkläder utsmyckade med fransar.

Nåja, Chrome är något annat, nämligen Googles nya webbläsare och jag använder den mer än gärna, precis som kanske 1 % av alla webbsurfare.

chrome statistik för nördarNågot som verkligen roade mig var att de har ”Statistik för nördar”!

Högerklicka på namnlisten och välj ”Aktivitetshanteraren” så hittar du det!

Echelon ny elmätare

Echelon meter

EON installerade en ny elmätare. Den kan fjärravläsas.

Brorsan kollade in den och sa: ”Du kan aldrig tro vad den heter…”

ECHELON!

Finn felet

Finn designfelet.
webstar


PS Ja, man ska inte kasta sten i glashus, jag vet.