Jo, jag tror det och att detta avslöjades för något år sedan.
HSB’s styrelse glömde att berätta för medlemmarna att det i tillägg till den spektakulära skyskrapan behövs ett ”servicehus” där luftkonditionering, vatten, värme, garage, vaktmästeri, renhållning, avlopp osv ska inrymmas. Den lilla tillbyggnaden adderade några hundra miljoner till slutnotan.
Hur kan man glömma något sådant? Elaka tungor säger att styrelsen ville kunna presentera en lägre totalkostnad för bygget och därmed lättare få medlemmarna med sig – vilket inte alls låter otroligt.
Svartbygge då? Japp, styrelsen lyckades glömma att söka bygglov för den lilla ”Friggeboden”, så rent formellt är det ett svartbygge. Rent formellt, men självklart inte i praktiken, eftersom ju dyrare svartbygge du smäller ihop desto mer sannolikt att du inte får några efterräkningar i form av vite och är bygget riktigt stort och fint så kan man lugnt räkna med att hela alltet får stå kvar med myndigheternas välsignelse. Jämför med Persbrandt och Bonnevie som måste riva sitt svartbygge.
Turning torso är omtalad för mycket, med rätta tycker jag som personligen diggar den ganska så ordentligt! Men jag har kanske aldrig sett något så otroligt fult som tillbyggnaden. Den är dessutom GIGANTISK! Du ser en del av den på bilden. Min cykel står i förgrunden vid den gula pilen som en jämförelse. (Klicka på bilden för en större version 380X520)
Ena sidan av bygget har, som du ser på bilden, en jättelik stor grå vägg som ser ut som en mur. Ingenting man har lust att vila ögonen på precis. Jag beklagar verkligen de stackare som köpt dyra hus i närheten och nu får denna anskrämliga utsikt. Jag skäms över Malmö och att människor kan skapa sådan enorm fulhet.
Ja, nu är det ju inte riktigt klart ännu, men jag hoppas att några duktiga graffitimålare får fria händer – eller tar saken i egna diton.
Uppdatering: Lyckan är stor! Läs Gustafs kommentar!
Även jag har drabbats av spam. Den adress som tidigare låg helt öppet på denna sidan har råkat i klorna på spammare. Därför försvinner den gamla mejlen troligtvis inom kort.
Du som vill ha min nya mejladress kan använda kontaktsidan för att få den. Glöm inte att ange din egen mejladress om du vill att jag ska nå dig.
Bush in Brussels, Belgium:
”This, eh, notion, that the US is getting ready
to attack Iran is simply ridiculous.
…
Having said that, all options are on the table.”
Flera av mina vänner och bekanta har behagat att födas denna tid på året. Vem kan klandra någon för att vilja komma till världen när den är så sommarvacker som nu?
Födelsedagar är roliga att fira
så jag sjunger en liten stump också:
”Ja må dom leva, ja må dom leva. Hipp Hipp Hurra!”
Här är en födelsedagstårta som kan fröjda era ögon.
Himla god var den med färska svenska smakrika jordgubbar,
fluffig grädde och mild vaniljsås.
Doktor Glas skriver den 12:e juni, på första sidan i sin dagbok:
”Men varför skall jag jämt möta pastor Gregorius? Jag kan inte se den mannen utan att jag kommer att tänka på en anekdot jag en gång i världen hörde om Schopenhauer. Den bistre filosofen satt en kväll i ett hörn i sitt kafé, ensam som vanligt; dörren öppnas och en person med ett osympatiskt utseende stiger in. Schopenhauer betraktar honom med ett ansikte, förvridet av vämjelse och fasa, rusar upp och börjar dunka mannen i huvudet med sin käpp. Det var bara med anledning av hans utseende.” — ur ”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg
Vi reagerar oftast inte lika väldigt våldsamt som ”Schopenhauer” gör i Söderbergs roman, men visst påverkas vi av en persons uppenbarelse och yttre.
Första intrycket är viktigt sägs det. Utseendet påverkar mycket och det du presenterar för omvärlden ger återkoppling för hur den reagerar på dig – vilket i sin tur påverkar dig.
Det blir en ömsesidig påverkan när vi i större eller mindre utsträckning speglar oss i varandra. Vanligen försöker vi alla i någon mån skapa förutsättning för positiv feedback.
En del blir fixerade vid sina utseenden – som verkar vara fallet med den 17-åriga arvtagerskan och hennes 18-årige pojkvän som skulle mörda hennes släktingar för att få pengar att skönhetsoperera sig.
Överdrifterna innebär ofta att vi i vår strävan att påverka vårt yttre förlorar vår integritet och individualitet samt överskrider gränserna för samhällets normer eller lagar.
Vad gör man åt sitt givna grundutseende? Och varför? Så som man naturligt ser ut, av födsel och så som livet format en, är väl det mest normala och ”ärliga”?
Vad är ett ärligt utseende? Jag vill säga att ett ärligt utseende inte är det som, utan vidare, gör att en person ser ärlig ut – istället är ett ärligt utseende det som visar hur en person ser ut inuti. En oärlig person som ser ut att vara oärlig (serietidningskarikatyren med lapp för ögat och pirathatt) har i själva verket ett ärligt utseende: ser ut som han är.
En i hjärtat ärlig person som i allmänhetens ögon har ärliga avsikter (kommer inte på något exempel) har på samma sätt som piraten ett ärligt utseende, där det yttre överensstämmer med det inre.
Däremot, den oärlige person som ”ser ärlig ut” genom att förvanska, förställa sig är ordentligt oärlig, som jag tycker. Läskigt oärlig eftersom så många tror denne skurken om ärlighet!
På liknande vis är det med den ärlige personen som i majoritetens ögon ter sig suspekt. Den som ter sig skum och oklar, den person som inte klart och tydligt redovisar enkla åsikter, avsikter och bevekelsegrunder: den personen har alltså ett ”oärligt” utseende. I själva verket kan detta vara en person som försöker reflektera och belysa den komplexa verklighet vi lever i.
Den mänskliga kulturen är full av berättelser om hur det inre inte alltid överensstämmer med det yttre. När den fula ankungen visar sig vara en svan. Eller när Quasimodo visar sig vara en känslosam hjälte med stort hjärta. Eller att Frankensteins monster först när han möter en blind gammal man också möter en annan persons uppriktiga vänlighet.
Ett modernt exempel är Shrek och prinsessan Fiona – men där tycker jag att både träsktrollet Shrek och hans gröna kvinna är mer attraktiva än de plastiga stereotyper de är i sina ”vackra” manifestationer.
När någon ser och upptäcker det fulas vackra inre, då ligger tårarna nära. Som när Elefantmannen, John Merrick, lyckas förmedla något av de tankar han bär – då grips vi av en stark sympati och ett stort medlidande.
Sympatin kommer av att vi känner igen oss i att ingen känner igen oss… Att vi kan identifiera oss med Elefantmannens svårighet: att vårt yttre inte överensstämmer med de vackra själar vi bär inom oss och att omgivningen inte förstår hur jävla fina människor vi egentligen är. ”I am a Man”, säger Elefantmannen. Inte bara är det en bön om förståelse och medömkan, det är också en vädjan om att vi som människor tillhör en fin och god och högtstående art.
Att våra yttre inte överensstämmer med våra inre. – Är det därför så många tror på en Gud? Att Jesus (eller någon annan i en ”högre” verklighet) ska se dom, höra dom och lyssna på deras hjärtan? Bort från det yttres falska förgänglighet till själens odödliga rena ljusa klara ljus?
Borde vi inte alla försöka bortse från det yttres oärlighet och istället se till de kärnor av sanning som finns under ytan? Är inte sanningen det högsta goda och annat bara grannlåt och bedrägligt utanverk? Nej, det är inget fel på det vackra och sköna, men jag tycker en del är överdrivet. Själv har jag aldrig varit särskilt intresserad av modetrender, innegrejer eller statusprylar. Jag skulle gärna säga att jag är helt oberörd men det kan jag inte göra eftersom även jag påverkas av min omgivning. Inte lever jag på en ö.
Men tänk om jag har fel i att vi människor är goda inuti och att istället det yttre är det godaste vi har? Om ondskan och elakheten och rädslan är det sanna uttrycket för människan och hennes kamp för överlevnad i en värld där det gäller att äta eller ätas?
Det tål att tänkas på. I varje fall känner jag medlidande och medömkan med de som tror att det är på det viset.
Ofta tror jag vi behöver lite skrattspeglar som i Lustiga huset för att se saker med annorlunda ögon, att öppna våra ögon för alternativa synsätt och förklaringsmodeller. Framförallt tror jag vi behöver skratta mera!
Den arbetsplats jag uppehåller mig på för tillfället har cykelställ uppradade inne på gården.
Jag har lagt märke till att platserna är numrerade… Varje enskild plats i cykelstället har ett nummer.
Det gjorde att jag kom på ett skämt som jag verkställde idag.
Jag satte upp några skyltar:
Det var roligt att då och då glutta ut på förvånade människor som stod och diskuterade vad 17 som var meningen.
Självklart hade det varit skoj att höra vad dom sa också, men man kan inte få allt här i världen. Ni kan tro att jag och några invigda kamrater skrattade gott!
När jag cyklade hem fanns skyltarna ännu kvar. Ingen hade ens klottrat på dom 🙂
Stationsvakt var vänlig nog att be mig svara på några frågor. Jag svarar efter bästa förmåga, varsågod:
Hur stor datamängd på din(a) dator(er) upptas av musikfiler? alt. Hur många cd- och vinylskivor äger du?
Ett fåtal GB i dator(erna), ett 15 tal på diverse datamedia utanför datorn. Har inte laddat ner mer än någon enstaka MB själv utan fått av vänner som vill dela med sig av sin musiksmak – antagligen implicerande att min musiksmak liknas vid Katzenjammer? CD skivorna är ett drygt hundratal. Enbart något hundratal vinyl kvar efter diverse utförsäljningar och bodelningar.
Senast inhandlade skiva?
Thomas di Levas ”Tiden faller”. Jag köper sällan skivor. Däremot är jag flitig besökare på Malmö stadsbiblioteks konst- och musikavdelning
Senast spelade låt?
Johann Sebastian Bach Svit för solocello Nr 3 C-Dur: Sarabande, av Torleif Thedéen
Nämn tre låtar som inte finns med på skivorna ovan, men som betyder mycket för dig. I am the passenger – med Iggy Pop. Ja, må hon/han leva. Födelsedagsvisa. jag gillar födelsedagar. Nog den låt jag sjungit mest. Psycho killer – Talking Heads. (I am a real live wire)
Utse tre personer att skicka vidare frågorna till.
Här får man vara snabb innan kedjebrevet har lamslagit hela bloggosfären 🙂 Thebe, Siv, Hakank.
Hakank ville att radbrytningar skulle funka i kommentarerna här på sidan.
Med tanke på den väldiga mängd info Hakank bidrar med samt att struktur och mening i det skrivna onekligen blir lättare att läsa och förstå med styckeindelningar har jag nu bifallit hans önskan:
Nu visas alla kommentarer med radbrytningar – så tryck ENTER för nytt stycke och andra ser att du har gjort det! 🙂
PS Det fungerar även retroaktivt, dvs kommentarer som skrivits med radbrytningar visas nu med dom också.
Jag är en av Sveriges vassaste bloggare!
– en av de 200 vassaste iaf.
Det har jag svart på vitt på – åtminstone om jag skriver ut mejlet från den nyhetsbyrå som nu exklusivt bjudit in mig att bli ”frilansande journalist” i deras nätverk med tillgång till massor utav deras tjänster, typ.
Faktiskt är reklammejlet, eller spammet eller vad man nu ska kalla det, uppfriskande befriat från säljande och insmickrande fraser (ni vet sådana jag själv brukar använda).
Enligt mitt sätt att se på saken så är all reklam av ondo
– utom då den reklam som är konstnärlig 😉 eller nödvändig 😉 eller livsviktig 😉 eller av godo!
Pålästa och förberedda journalister påvisar inför tittarna att Rumsfeld ljuger som en häst travar,
kloppeti-kloppeti-kloppeti-klopp. I didn’t say that, it’s become some sort of folklore that I said that Saddam was an ”immediate threat” to us, but… but… but…
Fantastiskt bra att kritik och granskning får förekomma, men så synd att det inte hindrar tragedier.
[Via Bajs.se]
Minns inte om jag fick länken till nedanstående lustiga test via Johnny eller Siv – spelar inte så stor roll, de är ungefär lika goda kålhuv… kålsupare bägge två och är väl värda ditt besök 😉
You scored as Goofy. Your alter ego is Goofy! You are fun and great to be around, and you are always willing to help others. You aren’t worried about embarrassing yourself, so you are one who is more willing to try new things.
Jag funderade på testet ovan: om jag vore en ljugande Pinocchio-typ så borde jag väl ljuga om det så att det inte visades i testet att jag var en lögnare?
Förresten har Långben ALLTID en lång nos… ljuger han alltid? Eller är lång näsa tecken på något annat i Disneys symbolik? Finns här några Kalle Anka exegeter som kan svara på det? 🙂
Via Thebe fick jag nedanstående test. Är jag en dubbelnatur?
You scored as WereWolf. WereWolf: Craving rare Meat, feeling caged, aggitated by being around people. Unable to control one’s anger or temper. The person will give off symptoms of the shift. They will seem more hostile, blood thirsty, agitated. They may even growl, bare their teeth or other animal like tendencies. In rare cases, some will physically change. Facial hair will grow thicker or darker, nails will become longer, canine’s will seem longer. Embrace your wild side, for you are The Misunderstood WereWolf.
De två testen ovan stämmer ganska bra tillsammans! Normalt är jag ganska långbensk i min natur men vid fullmåne vaknar några mer vilda sidor till liv inom mig. Läs mer i inlägget om Demoner.
Kålhuvud? Nej, kålhuvud är väl engelskans uttryck för svensk i så fall, ”Swede”? Nej, vi letar efter det skånska ordet för svensk = ålahuvud. Vilket alltså uttalas i stil med aoulahueue som Thebe visste att berätta. Kolla de sanslösa kommentarerna.
Roligt är också att läsa hur Hjalmar Söderbergs Dr Glas berättar om hur fransmannen Pascal är rullebörens uppfinnare! ¹
Nå, I tviflare, erkännen nu att jag har rätt!
¹ Mer känt är stycket som följer:
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst. ”
”En hypokondrisk pessimist i cyberspace omvärldsgranskar kringsfären och bloggovärlden, och förmedlar eftertänksamt stiliserade bubblor från grodperspektiv med bilder, ljud och sammansatta bokstäver i allehanda färger och former.”
Samt:
”Stationsvakt Johnny post post postar från sin post.
Han glider runt på Internet och verkar likt glasnost.
Ja, Johnny är en mätare, en tolkare av tiden.
En väktare av cyberrymd, han patrullerar i den.
En sällsamt sammansatt symbol, av pojkvasker och junker.
Radiostationens innersta han vaktar som en bunker.
Man märker i hans texter hur han mänskan vill försvara.
Han ställer stillsamt frågorna om existens och vara.
Ja han betraktar världen milt och synen se’n beskriver.
En underfundig finnare får styr på det som driver.
Och på ett så naturligt sätt är Johnny våran värd.
På vakt, på tå, på pass, förstå – att bloggen blir en värld.
En resande och seglare och ständigt vid sitt roder.
Han guidar oss och visar oss likt fader eller moder.
Han vaktar sin stations signaler: ord och ljud och bild.
Och ständigt – evigt? – finns den där: en stämma fast, men mild.
På resans rutt han färdas lätt och vettet är till pass.
På sunt förnuft man kommer långt med sinnet som kompass.
Få gränser finns som ej passeras: resan gör en vis.
Och nu tack vare allt det här han självklart ska ha pris!”
Johnny joinar med detta Thebe jämte Hakke i den illustra skaran av belönade bloggare!
Förutom den onämnbara äran ingår i priset en digital statyett (se ovan) som kan användas till allt möjligt nyttigt: bokstöd, pepparkornskross eller att skrämma små barn med.
ETT STORT GRATTIS!
HURRA HURRA HURRA HURRA!
Nomineringar inför nästa pris tas tacksamt emot här.
Laia Odo-institutet
Bloggen är namngiven efter figuren Odo, vars revolutionära filosofi vägleder det kommunistiska samhället på månen Anarres, i Ursula K. leGuins mästerverk The Dispossessed.
Jag deltog i Fotoutmaningen 365 foton för att det var skoj och för att jag ville lära mig mera om fotografering.
Min kamera är en Sony Nex-5K med objektiv 3,5-5,6/18-55mm. Ibland använder jag även min mobil som var en Samsung S3, sedan en Xperia Z1, nu en Xperia Z2. Ibland publicerar jag mina foton direkt från kameran, men ibland justerar bilder i datorn med programmen Gimp eller Shotwell.
Denna webbplats använder kakor för att förbättra din upplevelse. DU kan välja bort detta om du vill .OkLäs mer
Integritet och kakor
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
Turning Torso (bilden) är inget svartbygge, väl?)
Turning torso är omtalad för mycket, med rätta tycker jag som personligen diggar den ganska så ordentligt! Men jag har kanske aldrig sett något så otroligt fult som tillbyggnaden. Den är dessutom GIGANTISK! Du ser en del av den på bilden. Min cykel står i förgrunden vid den gula pilen som en jämförelse.)
