En del har aldrig skrattat, men har läst om humor och tror därför att de vet vad glädje är.
Andra har hört talas om sorg och tror sig därigenom veta hur det är att gråta.
Vetskap kan man inte få via vetenskap. Vetenskap ger ofta användbara resultat, men bara den som levt och upplevt har erfarit.
Har jag verkligen erfarit Das Ding an Sich – eller har jag bara andrahandsuppfattningar, likt den som lever i Platons bleka skuggvärld?
Igår paddlade jag min kajak i Bredsand och det var en härlig upplevelse med en underbar stilla kväll och vacker solnedgång.
Jag kapsejsade ”bara” två gånger. Tur det är varmt i vattnet.
Är nu en glad ägare till en fantastisk kajak!
Guillemot Expedition Single, byggd av Daniel Pettersson
Detta är en kajak handbyggd i afrikansk och honduransk mahogny samt furu, av Daniel Pettersson i Säludden, som med detta konstverk skapat en lätt modifierad variant av en Guillemot Expedition Single, efter ritningar av Nick Schade, grundare och ägare av Guillemot kayaks.
Havskajak handbyggd i mahogny och furu, glasfiber och epoxy
Det som först slog mig var hur otroligt vacker kajaken är i linjerna. Kajaker är, i mitt tycke, ofta väldigt vackra, smäckra och eleganta. Särskilt kajaker som är gjorda av trä tycker jag är otroligt fina och attraktiva, men det finns vissa som är skönare än andra och bland de absolut vackraste av de vackra finner man Guillemot kajaker.
Eftersom alla Guillemot är handbyggda av entusiaster så finns mycket hantverkskunnande och kärlek inbyggt i dom och snickarglädjen gör att ingen är den andra lik. En Guillemot (modell Petral) är till och med inköpt av Museum of Modern Art i new York och WIRED listar den som FETISH!
Ikväll hade jag bara tänkt att provpaddla denna vackra farkost, men så fort jag fick möjlighet att paddla lite blev jag så förtjust att jag föll pladask! (sic!) Innan jag visste ordet av satt jag i bilen på vägen hem, med ett stort leende och en nyinköpt kajak på taket!
Källor jag inte kan röja har avslöjat att Michael Jackson kanske inte är död trots allt.
Om man ser den här filmen väcker det onekligen frågor, eller hur?
Kvinnan i mina händer
Senaste betonggjutningen är precis framtagen ur sin gipsform. Resultatet visar att betongens grova struktur mycket oprecist kan återge min vackra kvinnas anlete.
Funderar nu på olika sätt att efterbehandla gjutningen:
1) Låta det vara precis som det är.
2) Slipa av skarpa kanter och nöja mig med det.
3) Använda reparationsbetong, som är plastiskt och formbart, för att fylla i lufthål och slipa bort de kanter som kommit runt ögonen där jag hade lagt (för mycket) skyddsplast – allt i syfte att efterlikna originalet så mycket som möjligt.
Jag tror det blir alternativ 2 ovan.
Gör ikväll ett försök att återanvända gipsformen för att få en avgjutning till; den blir klar i övermorgon.
Den här hobbyn är både spännande, intressant och givande!
Diskhand i betong
För någon månad sedan var jag på Millesgården och förundrades och förtjustes av denna fantastiska plats.
För någon vecka sedan var jag på Soria Moria hotell vid Holmenkollen och fick där höra att världsmästaren i diskning arbetade i köket.
För någon dag sedan gjöt jag i betong, som en hyllning och tribut till dessa bägge mästare, handen på bilden: en Sundströmsk fusion av diskvärldsmästarens och Guds (Milles’) hand.
Tror jag ska gjuta en fot till handen också.
I måndags tog vi tomten i besittning genom att hissa en piratflagga på dess högsta punkt, vilket väckte grannarnas förbryllade intresse och inte stillade nyfikenhet, samt lade första stenen på plats: en hemmagjuten betongplatta med husets gatunummer angett med mosaik.
Piratflaggan
Husets gatunummer
Artemis
Jag och sambon blev idag ägare till en tomt där vi ska bygga ett hus. En blogg har skapats där vi tänkt oss att i någon mån dokumentera husbygget: Villa Artemis
Vid ”Mälarens bästa bad” i Uppland är det ett strålande väder. Sandstranden är fylld av folk, mestadels barnfamiljer, och överallt hörs stim och stoj. Utifrån vattnet drar då och då en motorbåt uppmärksamheten till sig.
På några filtar sitter tre kvinnor i 25-30 årsåldern tillsammans och solbadar. De verkar sorglösa och lediga och röker då och då lite nonchalant en cigarrett. Ibland växlar lojt de några ord med varandra medans de bläddrar i någon glättad tidning, ser sig avslappnat omkring eller skickar ett och annat sms.
Något överraskad upptäcker jag att en av de tre sitter och rakar sina ben. Med en cigarrett i vänster hand drar hon med andra handen en rakhyvel längs med benen, nerifrån och upp, till synes obesvärad av mängden av människor runt omkring. Bikinilinjen ansar hon med mindre, kortare tag, och studerar noggrant resultatet.
Skulptur av kvinna, vänd mot havet, Oslo.
Vi trivs och har roligt här i Norge.
Testade automatisk uppdatering till WordPress 2.8.2 strax innan jag i helgen åkte på Stockholm Jazz. Skulle ha testat att det funkade också, vilket det tyvärr inte gjorde. Senaste gången gick det bra. Nåja, ingen skada skedd, nu är sajten uppe igen. Det är väl bara att installera manuellt istället.
Wow, det var bra! Hypnotiska, pumpande, sugande rytmer och svävande, ambient-klanger bultas, slås, gnuggas och knäpps fram av sju hängivna och sammansvetsade musiker. De ackompanjerar en fascinerande sångerska som lirkar, lockar och wailar framför en dansande, gungande, sjungande, entusiastisk publik. Novalima spelar ”Afro-Peruvian Music, dub, electronic and world music”. När sista låten spelas är scenen fylld av dansande donnor från publiken.
Jag och min sambo diggar och groovar med varsin Samuel Adams Boston Ale. Vågor av ljud och harmonier. Kul ställe med bredd!
Av märkliga skäl var detta första gången jag var på Fasching. Jag trivdes fint, men jag är väldigt överraskad över att detta omtalade ställe var så yttepyttelitet! Har svårt att smälta det faktiskt och jag antar att jag i min fantasi gjort det STORT med tanke på vilka STORHETER som spelat här… I och för sig kommer man nära artisterna, men formatet är ändå klart begränsat av lokalen.
Grannhuset Oscars var kooolt i Art Deco-stil och även Casino Cosmopol hade en häftig fasad, däremellan ligger Fasching inklämt i en gränd…
Nå, nu vet jag var det är. Och snart är det Stockholm Jazz med massa bra musik.
Honmygga
Min sambo till en väninna:
”Henrik undrade om man ständigt måste gå med 7-8 kliande myggstick.”
De skrattade uppsluppet tillsammans i hemligt samförstånd. Vad gör jag här i Norrland? Betänk att enbart honmyggor dricker blod…
Strålande solsken och varmt, sommarlovsvädret är underbart.
Solen
Kollar runt information om det hus jag och min sambo ska bygga, men däremellan hittar jag även andra fina saker som fängslar och fascinerar.
Hans Holbein d.y.
Exempelvis en liten genomgång av Hans Holbeins målning ”Ambassadörerna” som idé- och lärdomshistoriker på Umeå Unversitet gjort tillgängligt på Internet i ett intressant och lättillgängligt format.
Ambassadörerna
Den anamorfa dödskallen är fascinerande, eller hur?
Mycket mer om renässansen i samma intressanta och lättillgängliga format hittar du här i form av en distanskurs.
Jag och min sambo har under en ganska lång period nu letat efter ett lite större hus. Vi har varit på cirka 33 husvisningar och skärskådat hundratals husannonser på nätet. Vissa objekt har vi avfärdat direkt medans vi varit mer intresserade av andra och i flera fall har vi varit på flera visningar av ett och samma hus för att utröna alla möjligheter, till exempel ombyggnadsmöjligheter eller renoveringsbehov. Ett av husen var vi bara ett dygn ifrån att skriva kontrakt på när något oväntat dök upp och satte käppar i hjulet för våra planer. Ibland har det känts både snopet och frustrerande att vi inte kunnat hitta något, särskilt som vi i dagsläget är lite trångbodda och inte riktigt får plats med våra intressen och de behov vi har.
Av dessa anledningar har vi nu länge funderat på att köpa tomt och bli våra egna byggherrar. Det är särskilt en tomt som har väckt vårt intresse och lockat med möjligheter och framförallt med det som min sambo brukar säga är de tre viktigaste punkterna när man ska köpa hus:
Så, efter lite förhandlingar nådde vi en överenskommelse med säljaren och i torsdags den 25/6 var vi hos mäklaren och skrev kl. 16:35 under det kontrakt som gör oss till ägare av 0,2 hektar tomtmark i början av augusti!
Området flygfotograferat söderifrån - Enköping skymtar norrut
Tomten ligger i ett nyexploaterat område söder om Enköping, ungefär 400 hundra meter från en badplats och i anslutning till lite skog, och den är stor nog att rymma både hus, uthus och diverse andra tänkbara funktioner. Det är cirka 4 kilometer till centrum så jag kan även fortsättningsvis cykla till jobbet.
Vi har pratat med flera husbyggare, arkitekter och entreprenörer så vi är redan i full gång med att planera vårt framtida boende. Det som står överst på Att-göra-listan är att fundera fram vilka funktioner vi ska prioritera och hur planlösningen ska vara – någonstans i den processen behöver vi också bestämma oss för en arkitekt/entreprenör/husbyggare som vi har fått förtroende för.
Det känns verkligen bra och inspirerande just nu och jag är säker på att vi har en intressant process framför oss. Förhoppningsvis är huset inflyttningsklart någon gång nästa vår.
Livet är rikt. Fullt av perspektiv och intressanta vinklingar. Sällan jag bidrar till så’nt, men jag uppskattar att de erbjuds. Livet är skönt på det viset, att man kan njuta både av att skapa och av det skapta. Själva skapandeprocessen är det som jag tror jag uppskattar mest och när jag i det skapta kan förnimma kraft, liv och känsla så kan jag också uppskatta det. Det mänskliga måste vara där; njutningen, kampen, befrielsen, hoppet och … det som inte kan uttryckas med ord.
Livet är gjort av rna ,skriver DN.
Livet blir längre av lite vin, skriver DN.
Neanderthalarna gillade musik, skriver DN.
Lovet blir längre av att jag fått ännu ett läsår att arbeta som gymnasielärare.
Det kunde va’tt värre.
Om någon dag har jag ytterligare att kungöra. Tills dess: var en människa!
Igår sålde jag min trogna Honda CBR 1000F, en kanonfin motorcykel som hör till kategorin sporttouring, dvs den kan köras både snabbt och långt. Jag köpte den fjärde maj 2007 av en kille i Höganäs och har haft fantastiskt roligt med den, men den närmsta tiden kommer jag inte att ha så mycket tid att ägna åt att köra hoj, vare sig på landsväg eller på bana, så igår kom en kille från Tranås – cirka 30 mil härifrån – och hämtade den rödvita skönheten. Barnen sa också farväl till ”Paff” och det kändes lite sorgligt.
Honda CBR 1000F, "Paff"
Adieu kära hoj, jag saknar dig och minns dig med glädje.
Nu över till andra projekt!
Var en sväng in till Västerås och passade på att inmundiga en maltdryck på Bishop’s Arms därstädes. Mycket trevlig pub och sedvanligt stuk på inredningen – jag gillar verkligen denna kedja med pubar över Sverige.
Jag var sugen på något Golden Draak-liknande och bartendern Jocke, som tillika anordnar öl- och whiskeyprövningar, rekommenderade ortens stolthet: Hantverksbryggeriets Munken Klosteröl, en öl som visade sig vara alldeles alldeles underbar. Lite dyr, 95 riksdaler, men en klockren konsumation då jag strax innan besökt domkyrkan några hundra meter norrut.
Hantverksbryggeriet, Västerås
Fuller's är populär.
Västerås' domkyrka
Was mich nicht umbringt, macht mich stärker.
Dagen blir bra, det har jag bestämt. Dagen inleds som brukligt med frukost och lite morgonsurf på Internethavet. Njuter lite Frank Zappa just nu. Så här gick det till:
Jag känner mig inspirerad idag. Dagen är bra. Se där – det blev som jag bestämde. Underbart, kort.
Nu iväg. Dagen väntar. Fånga ögonblicket.
Igår delade jag och sambon på en Oppigårds Summer Ale till revbenspjällen och vi är eniga med bloggaren Trisse i att det är en riktigt god ale, enligt Ofiltrerat en American Pale Ale. Oppigårds brygger även en mycket fin Winter Ale och min slutsats blir att Oppigårds är Sveriges bästa bryggeri!
