Någon gång förra året startade jag ett litet forum, 2 Wheels MC Forum, för mig och några bekanta. Vi använder mest forumet för att komma överens om gemensamma körningar – både på bana och på väg.
Det blir en hel del snack om hojar också, så klart. Inte minst diskuteras det teknik: både motorer och annan hårdvara, samt körteknik. Sanningen att säga diskuterar vi även snöskotrar, mopeder, motorsågar, kameror, tillbyggnader och allt möjligt annat också faktiskt.
Ikväll slumpade det sig så att jag gjorde en ny sajt på slumptal.se där både tal, färg och storlek slumpas fram. Så här kan det se ut:
Jämlikhet emellan könen
kan man mäta det med lönen?
Flera kvinnor = lägre lön?
Hur reglera lön med kön?
Inte smart och inte rart!
Jobb, ej kön, ska lönas klart!
Om man gör det man behöver
ska man få för mödan klöver!
Inte styra ska en kuk
eller fitta under buk
stå och pissa eller på huk.
Världen är i sanning sjuk.
Alla är original
tjock och plufsig eller smal.
Vi har sex som vi har lust.
För lika lön vi tar en dust.
Konstgjorda hierarkier:
Krossa dom och gör dig frier.
Det som är, ej vad som tycks,
snart på lönesedeln trycks.
Generallöjtnant Sverker Göransson blir ny överbefälhavare. Att försvarsminister Sten Tolgfors väljer att berätta om detta i sin blogg är roligt och överraskande. Undrar om hans val beror av den hårda kritik han fått utstå från gammelmedia för sin iver att förnya militären? Tidvis har det varit rena kanonader som avfyrats, där höga militärer och anonyma uppgiftslämnare levererat sprängstoff, och med fingrarna på avtryckarna (eller på tangentborden) har vi inte sällan funnit sådana vanligtvis trogna moderatpåhejare som Svenska Dagbladet et consorties. Hämnas Tolgfors genom att förneka gammelmedia detta avslöjande? Bra gjort, hursomhelst.
Personligen hoppas jag att Sverker Göransson en gång för alla drar av sig uniformen och slutar upp med sitt brutala språkbruk och börjar uppträda lite mer moget. Brist på mognad och dålig kommunikationsförmåga ser vi ju hos alla i uniform och därför hoppas jag att föredettingmilitären Jan Björklund kan få av sig politikeruniformen och därmed möjligen bete sig mindre ”ludermässigt”.
Fred
Igår startade jag en ny blogg – Uppdaterad länk: Eleverna – där jag tänkt skriva en rad, då och då, om och för mitt arbete.
”Googla får du se”
sa hon. Efter ett litet tag lade hon till att
”Bara för att det inte finns med bland dom första 10 sökträffarna så betyder det ju inte att det inte är sant.”
Nåja, det får vara hur det vill med den saken, men jag kan hursomhelst inte undanhålla mina läsare möjligheten att Googla detta själva.
Läste på Wikipedia om spegelneuroner. Jag fann där något motsägelsefullt och därför så härmar (citerar) jag lite av texten därifrån:
”Trots att spegelneuron återfinns hos makaker imiterar makaker inte varandras beteende, så det framstår som osannolikt att spegelneuron utvecklades för inlärning medelst härmning.”
Makak imiterar människa
En liten bit ner på sidan om spegelneuroner finns några länkar, bland annat:
”Här finns en bild av en människa och en nyfödd apunge som räcker ut tungan åt varandra.”
Bildtexten lyder:
”A newborn macaque imitates tongue protrusion”
Det synes som att vi här har hittat en äkta motsägelse, för inte kan det väl vara sant att makaker både härmar och att de inte härmar? Eller är det så att de inte härmar varandra, men de härmar människor? Eller kan det vara så fiffinurligt att vi har funnit två sanningar som är varandras motsatser, men ändå bägge är sanna?
”Vem är det som lipar?” frågar ett barn över min axel när hon ser bilden här ovan på människan och apan som räcker tungorna åt varandra. Jag som skåning tror att lipa handlar om att gråta, men svenskar menar med lipa att räcka ut tungan, eller hur?
Är de i motsats till varandra, de som lipar mot varandra? Är de som uppfattar varandra som fiender sina motsatser, eller är de sina dubbelgångare?
Spegelvänt rätt vänd
Om man ser sig själv i spegeln så ser man inte en dubbelgångare, utan sin spegelbild; skillnader som förefinns mellan hjärnhalvornas olika funktionssätt blir då spegelvända och vi ser visserligen en bild av oss själva, men en bild som är motsatsen till verklighetens skillnader mellan hjärnhalvorna, en bild som är motsatsen till hur andra ser oss. Jag är nämligen övertygad om att många undermedvetet använder (undermedveten) kunskap om hjärnhalvor och ansikten för att tolka och kommunicera, på samma sätt som jag vet att en del gör det medvetet. Inte för att jag tittar så mycket på mig själv i spegeln, men jag skulle vilja ha en dubbelspegel som korrekt visade mitt ansikte så som andra ser det – på samma sätt som jag ser andras ansikten.
Apropos dubbelgångare så såg jag igår filmen ”The Tiger’s Tail”, regisserad av en av mina favoriter, John Boorman, som bland annat handlar om en man som möter sin okände tvilling.
En annan bra film om dubbelgångare är ”Dead Ringers” av en annan favorit, David Cronenberg:
Dead Ringers
Faktiskt läste jag nyligen om att speglar som sattes upp på en arbetsplats ökade samarbete och sociala kontakter inom den studerade gruppen och inte, som man kanske kunnat tro, fick de fåfänga att negligera allt annat utom sina spegelbilder. Forskarna bakom studien teoretiserade om att när människor via speglarna såg sig själva i sociala situationer så reflekterade(!) de mer över sina roller i gruppen och relaterade över sin egen roll i gruppens relationer, varpå de agerade för att förbättra synen av sig själva…
Letar vi efter oss själva eller vill vi hitta något annat? Tja, verkligheten kanske är, som någon sa, när det inte blir som man vill 🙂
Idag hämtade vi på Systembolaget en beställning av 35 flaskor Hibernation Ale, en mångfaldigt prisbelönad öl [skånska: öoule] som både jag och sambon är mycket förtjusta i.
Som synes av bilden finns några kvar i Systembolagets lager för de finsmakare som inte gått i ide, eller som nu vaknat ur sin vintersömn.
Systembolagets lager
Det här är möjligtvis den godaste öl jag smakat och jag rekommenderar starkt ölälskare att prova den. Enligt bryggaren Great Divide mår den bra av lite lagring och utvecklas bra under åtminstone ett år; ska bli riktigt intressant att följa utvecklingen (om vi i någon mån lyckas spara några droppar under så lång tid…). Läs vad TheFullPint skriver.
Foto: elh70 på flickr.com
”Great Minds Drink Alike”
Igår chattade demokratiminister Nyamko Sabuni med tidningen Sydsvenskans läsare. Ett bra initiativ, tycker jag. Tyvärr avbröts chatten redan efter en halvtimme, utan förklaring. Halva den utlovade chatten bara försvann…
Tyvärr fick jag då inte något svar på den fråga jag ställde:
”Vad gäller ”Radikaliseringsrapporten” från FHS har du antytt att du fäster större vikt vid anonyma uppgiftslämnare än de som framträder offentligt med namn. Hur tänker du då?”
Det är verkligen olyckligt, tycker jag, att ministrar i den svenska regeringen hyser sådan liten tilltro till den naturvetenskapliga verklighetsbeskrivningen. Minister Sabuni verkar fast besluten att driva sitt politiska projekt, även om det går stick i stäv med vetenskapliga rön, och menar på fullt allvar att det är dumt om vetenskapen överskuggar hennes budskap.
Gårdagens vision om idag, det var att åka skidor i alla backarna kring Hundfjället*. Just den visionen gick inte helt och hållet i uppfyllelse.
Det började annars bra. Morgontimmen förgyllde jag och min älskade med en väldigt skön intim och lustfylld herdestund. Min blygsamhet förbjuder mig att yttra mer om detta. Därefter intog vi en tillfredsställande frukostbuffé och företog en rask bilresa de c:a 1 ½ milen till Hundfjället. Väl framme traskade vi glada i hågen mot liftarna, men jag anade redan nu att mina ben var försvagade av de senaste dagarnas hårda ansträngningar i backarna.
Det hade snöat lite under natten och fortfarande singlade det stilla snöflingor i de minus nio grader som den disiga solen med möda tryckte upp temperaturen till. Vinden var vänligt nog helt stilla och därmed var de atmosfäriska förutsättningarna helt annorlunda mot tisdagen då temperaturen var minus 21 grader och en stark vind trängde igenom märg och ben, vilket förvandlade våra blottade ansikten till stela, isbitna masker. Min skånska kropp är inte van vid kung Bores hårda regim.
Redan i första åket kände jag att de senaste dagarnas strapatser satt sina djupa spår. Då menar jag inte spår i de snöklädda backarna utan spår i min stackars åldrande kropp. Vi hade mycket riktigt inte åkt igenom mer än 4-5 backar förrän mina jackärmar smakade snö. Backabrakade, kan man säga. Helt enkelt av den anledningen att benen inte bar mig och jag då utförde en ofrivillig piruett på en isfläck i pisten. Det som sög musten ur mig var det myckna skråandet för att transportera oss från backe till backe, men sådana undanmanövrer är nödvändiga för att undvika några av den moderna tidens mest ovälkomna vedermödor. Kanske skulle jag gjort som Norgren och bloddopat mig, men jag befarar att sådan konstgjord andning vore lika lönlös som de miljarder som GM önskar att svenska skattebetalare ska skänka till SAAB. Blodsugare.
Min älskade tjänarinna pusslade om mig och körde mig till hotellet där jag kunde vila ut med svalkande förfriskningar, medan hon återigen skråade upp mot fjällets topp i jakt. Nu framemot kvällningen har vi bägge – återigen – funnit vederkvickelse i bubbelbadet.
En skåning på platt mark
Det kunde vara värre, med andra ord.
*Med undantag av ”Väggen”.
Idag har jag myntat två nya skånska ord för att åka skidor. Inte för att de är värda ett öre, men ändå. Platthasa betyder att åka längdskidor och backbraka är att åka utför. De talar förhoppningsvis för sig själva. Givetvis är skåningen mest lämpad för platthasning, medans fäbodstintor naturligtvis är mer lagda åt backbrakning.
Jag har tillbringat en lång dag i skidbackarna. Efter en underbar middag sitter jag i ett skönt samtal med min älskade kring ”Coolaste naturvetenskapliga resultat någonsin” . Värmen från den öppna spisen beledsagas av några glas alkoholhaltiga drycker. Plötsligt tycker jag mig tydligt höra min älskades leende läppar forma orden ”Planktons tant”.
Wow lixom! Det är konst, hoppas jag. Att höra så är konst, eftersom jag uppfattar mina öron (eller egentligen hörseln) som konstskapare. Eftersom vi egentligen pratade om Plancks konstant som har beröring med vetenskapliga upptäckter såsom
så ligger Planktons tant nära det som jag hoppas att konsten söker och stimulerar: hugskott och gudomliga ingivelser. Ibland kan det bli tvärtom och det som är orsak kan synas vara verkan. Synd att inte Odell använde medbrottslingar på bron utan valde att dra in förbipasserande personer i sitt konstprojekt. Eftertankens kranka blekhet.
Idag gjorde en konststudent det här porträttet av mig.
Ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten på fotografiet.
Jag vill minnas att en undersökning för några år sedan visade att sju av tio svenska medborgare anser att mörkhyade personer från den Afrikanska kontinenten är mindre intelligenta än mer vithyade personer från andra delar av världen. Egentligen vill jag inte alls minnas sådana dystra data eftersom det får mig att förtvivla över mänskligheten, men om undersökningens resultat stämmer med verkligheten så är min slutsats att sju av tio svenskar är puckon av värsta sort. Jag blir nästan mörkrädd när jag tänker på att jag går runt på samma gator som denna typ av drägg.
Ja, visst är den svenska rasistpöbeln en skamfläck, men det är ett också ett jäkla tjat om raser och rasism i svenska medier! De flesta av medias iscensatta debatter bara förstärker en polarisering mellan ”vi och dom”, de underblåser motsättningar mellan ”svenskar” och ”invandrare”. Ju mer man kategoriserar människor i rasgrupper, desto mindre ser man människorna som individer: det är rasistiskt att älta att det finns raser! Det handlar, som Behrang Miri påpekar i SvT’s Debatt, om att man pekar ut folk och generaliserar problematiken på felaktiga utgångspunkter.
Den svenska polisen uppvisar gissningsvis en större andel rasister än befolkningen i gemen, bland annat för att deras utbildningsnivå i genomsnitt inte överstiger den genomsnittlige svenskens (bara två års utbildning och enbart ”högskolemässig” sådan), samt också genom att polisorganisationen sedan antiken är avläggare till fascistiska organisationer, där rasistiska åsikter är legio. Aftonbladet redovisar siffror som visar att majoriteten av dess läsare drar slutsatsen att rasismen är starkare inom polisen och bara 6 % av läsarna tror att polisen har förmåga att rensa bort denna sorts rasistiska åsikter.
Genom den senaste tidens avslöjanden blottställs nu polisens oförmåga att leva upp till sin ivrigt marknadsförda värdegrund, vilken enligt bland andra Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm, innefattar ”alla människors lika värde”.
”Det är ju i fikarummet som organisationens sanna värderingar kommer fram.”
– Svenska Narkotikapolisföreningen.
Är det någon som minns de famösa ”Blattemejlen” våren 2005? Ett polisbefäl i Malmö mejlade kommunalrådet Ilmar Reepalu med flera där polisen ondgjorde sig över de demokratiskt valda politikernas agerande i frågor kring vad skattebetalarnas pengar används till. I mejlen förekom formuleringar som ”kriminelle Mohammed i Rosengård” och ”alla jävla blattar”. En försvårande omständighet i mina ögon var att polisen var i ledande position och tjänstgjorde i bland annat Rosengård.
Polisen åtalades för hets mot folkgrupp. Mannens försvarare åberopade bland annat okunskap om Offentlighetsprincipen och själv förklarade han i rätten att:
”Jag blev så jävla förbannad på ren svenska”
medans Reepalu utan tvekan hävdade att mejlet var ”rasistiskt”.
Polisen frikändes från åtalet. Tingsrätten konstaterade visserligen att innehållet i brevet var kränkande, men att polisen inte hade för avsikt att sprida det – trots att det alltså skickades till såväl kommunala tjänstemän och politiker i hög position och därmed alltså blev diarieförda. Överåklagare Sven-Erik Alhem överklagade inte, kanske av den anledningen att mannen blev uppsagd från sin tjänst.
MEN I MOTSATS TILL vad som nu hävdas i bland annat Sydsvenskan och i SvT Debatt, så fick mannen efter en dom i Arbetsdomstolen tillbaka sin tjänst och dessutom ett skadestånd från sin arbetsgivare på 80.000 kronor. Mannen gick tillbaka till sitt jobb hos polisen den 16 april samma år, dvs 2007.
Därför låter det extremt ihåligt och innehållslöst när högste polischefen i Malmö, Ulf Sempert, enligt SvT säger:
”Vi har jobbat jättemycket med att skapa förtroende för ungdomarna, framför allt i Rosengård.”
Den frikände rasistmejl-polisen säger efter domen att ”Det känns oerhört skönt”, men hur ska allmänheten tolka domslutet? Polisen förmår inte hålla rent i den egna kåren. Med fakta på bordet är det sorgligt att konstatera att poliser med så dåligt omdöme och odemokratisk grundsyn som blattemejlförfattaren får arbeta kvar och att benämningar som ”Neger Niggersson” och ”Oskar Neger” används i polisens internutbildning utan att någon av de närvarande protesterar.
Polisen har problem med attityder
PS (Parentetiskt kan jag tillägga att, om någon, mellan skål och vägg, skulle efterfråga min åsikt så anser jag att det på ett andligt plan inte finns något ”vi och dom”; enligt mig existerar ingen konflikt i grunden, utan den är skapad av oupplysta människors egna tillkortakommanden och deras oförmåga att förstå och hantera en för dom svårgripbar omvärld och sina egna obearbetade barndomstrauman. Det är min åsikt, men nu är det dock inte för att basunera ut min egen åsikt som jag skriver detta blogginlägg, utan enbart för att återigen upplysa om att Blattemejlens författare är i tjänst inom polisen, nu med 80.000 spänn extra på fickan.)
Vi vet nu att ”Gömda”-böckerna av Liza Marklund var ett politiskt projekt och inte en sann, journalistisk faktabok, vilket Marklund länge och envist hävdat. Det är riktigt illa när lögner och osanningar används i syfte att genomdriva politiska förändringar eller att påverka den allmänna opinionen.
Nu verkar det tyvärr som att alliansregeringen använder liknande metoder, vilket visades häromveckan när den folkpartistiska demokratiministern Nyamko Sabuni presenterade rapporten ”Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö” tillsammans med rapportförfattaren Magnus Ranstorp.
Ett flertal andra forskare förklarade genast att rapporten var undermålig, bl a att den inte ens skulle godkänts som B-uppsats och att ”ingen seriös forskare skulle bygga en rapport på andrahandskällor”. Forskaren Aje Carlbomm som deltagit i flera forskningsprojekt i Rosengård, säger enligt Sydsvenskan att:
”Rapporten bygger mestadels på anekdoter och hörsägen och det går inte att dra några slutsatser av den om huruvida radikaliseringen ökar eller ej”
Som om inte detta vore nog har nu källmaterialet förstörts så att ingen kan kontrollera om undersökningen utförts på ett korrekt vis. Som skäl anges att man velat skydda anonymiteten hos uppgiftslämnarna, men enligt den metod man säger sig ha använt, så ska uppgifterna redan vara anonymiserade och av den anledningen skulle materialet lätt ha kunnat granskats av utomstående bedömare utan att anonymiteten hotats. Detta stärker såklart misstankarna om att rapportens slutsatser saknar grund och att dess resultat är ogiltiga samt att destruerandet har haft ett annat syfte än det man låter påskina. Hela rapporten borde därför destrueras och Magnus Ranstorp och hans medförfattare borde åläggas att betala tillbaka skattepengarna till beställarna, regeringen, med Nyamko Sabuni i spetsen.
Sydsvenskan har ett flertal artiklar om rapporten, nu senast om att ”Forskarvärlden rasar mot söndertuggade källor”.
Skandalen sammanfattas utmärkt i artikeln ”Hyscha inte” av en bloggare som kallar sig ”Bulten i Bo”.
Uppdatering: Bengt Gustafsson, professor i astrofysik, skriver att rapportens sanningshalt knappas kan bestyrkas och att relevansen är svår att bedöma:
”Rapporten kan knappast betecknas som god vetenskap. Därmed riskerar den att ställa till mer skada än nytta.”
Hela Gustafssons artikel läser du på Newsmill: ”Rosengårdsrapporten borde inte ha fått status som forskning”.
Det är många som ”ritar och skriver”, men inte många som lyckas få sådan uppmärksamhet som Anna Odell fått för sitt ännu inte avslutade konstprojekt. Kanske är kännetecknen för en konstnär just att denne utmanar, tänjer på och kanske även spränger gränserna för vad konst är eller vad konst anses vara; och i sammanhanget kan vi göra skillnad på vad konst anses vara i gemen eller inom konstnärsskrået. I någon mån är de av konstnärerna som inte ligger i frontlinjen – de som inte tillhör avantgardet – inget annat än plagiatörer som efterapar banbrytarna inom konsten.
Vem formade den första lerfiguren? Vem var den första som ritade en huvudfoting i sanden? Vem gjorde den första avbilden av sitt barn, eller av sin skapare? Vem målade det första gråtande barnet? Vem gjorde det första kollaget? Vem uppfann kubismen? Vem var det som först skrev en roman bestående av bara en mening? Vem uppfann ordet fiffinurlig?* Vem gjorde den första fingermålningen? Visst kan alla dessa personer betecknas som stora konstnärer och visst anser vi, med rätt eller orätt, att många av de som idag gör samma sak bara är charlataner, plankstrykare och förfalskare. Är de banbrytande namnlösa/berömda konstnärerna enbart värda beröm, eller har de i sin verksamhet också försakat det goda eller förorsakat lidande och otrygghet, oftast mest för sig själva, men också för oskyldiga medmänniskor som inte ville störas i sina rutiner utan köra på i gamla vanliga hjulspår?
Konstnären blir bara en administratör eller hantverkare, i bästa fall, om hen inte försöker utveckla och skapa nya uttrycksformer för tidigare inte manifesterade själsliga tillstånd.
Vi bör såklart vara kritiska mot hur människor beter sig. Vi behöver inte heller applådera det vi inte gillar. Men att döma ut hela Odells konstprojekt i det här stadiet gör åtminstone inte jag utan mera kunskap och insikter. För att få mer insikt får jag nog vara flitig.
Insikt och flit
*Det var jag det.
För övrigt anser jag att fotbollen och dess svans av huliganer ska bära sina egna kostnader för till exempel polisbevakningar och nerskräpning.
Freudianska felsägningar är ett lite lustigt psykologiskt begrepp, som i humoristiska sammanhang kan utnyttjas för att locka fram skratt. Även freudianska felläsningar (eller felskrivningar) kan vara kul på liknande sätt.
Hur pass (semi-)medvetet läste jag fel i dagens SvD när jag först
Var det en felläsning eller ett medvetet försök att vara rolig som slog så otroligt slint?
Semi-felläsning
Finns det något roligt i det här blogginlägget – eller är det möjligtvis konst?
Barn i Auschwitz befrias.
Imorgon är det 53 år sedan koncentrationslägret Auschwitzs portar öppnades av de allierade.
Av denna anledning har FN utsett denna dag till internationell minnesdag över Förintelsens offer. (Se även www.27januari.se).
I år har det gått 15 år sedan Folkmordet i Rwanda och Forum för levande historia uppmärksammar detta med Minnesdagsprojekt 2009.
Pudelsitsklubben debatterar (”Har medierna backat för en känd journalist; Liza Marklund?”), men den aktuella icke-pudeln Liza Marklund, som det mesta kretsar kring, är inte närvarande.
Pudelsitsklubben debatterar
Så där sitter de då och skäller och gnäller om vartannat. Försvarar och angriper, analyserar och pådyvlar andra – sina egna påståenden. Pudelns kärna borde vara det egna ansvaret kring alla de lögner man, främst kvällspressen, till synes ohämmat och ostraffat, publicerar dag efter dag, som om det vore dagsens sanning. Sådan ser min sanning ut.
För den som söker böcker med ”sanna historier” så har Internetbokhandeln Bokus fler än 500 titlar.
Med orden ”our ideals give us the strength and moral high ground” stoppar Barack Obama tortyren.
Dessa fruktansvärda brott mot mänskligheten som George W Bush så länge drivit på får nu förhoppningsvis ett snabbt slut.
På barbaren Bush och de förbrytare som applåderat honom, eller med sin tystnad givit honom rätt, vilar skulden tung. I historien intar de samma skamliga plats som vedervärdiga plågoandar som Elizabeth Báthory, Vlad Tepes, Heinrich Himmler, Josef Mengele, Josef Stalin, Pol Pot, Joseph Goebbels…, ja listan kan tyvärr göras längre…
Genom att Obama Reverses Key Bush Security Policies kommer många människors onödiga plågor att upphöra!
